32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben[a], för hon sade: ”Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig.”

33 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också.” Och hon gav honom namnet Simeon[b].

34 Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner.” Därför fick han heta Levi[c].

35 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu vill jag tacka Herren.” Därför gav hon honom namnet Juda[d]. Sedan slutade hon föda.

Read full chapter

Footnotes

  1. 29:32 Ruben   Betyder ”se, en son” och liknar orden för ”han har sett mitt lidande”.
  2. 29:33 Simeon   Anknyter till det hebreiska ordet för ”höra”.
  3. 29:34 Levi   Anknyter till det hebreiska ordet för ”hålla sig till”.
  4. 29:35 Juda   Anknyter till det hebreiska ordet för ”tacka”.

(A) Hon sade: ”Här är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne.”

Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. Då sade Rakel: ”Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan[a].

Och Bilha, Rakels slavinna, blev havande igen och födde en andra son åt Jakob. Då sade Rakel: ”Guds kamper har jag kämpat med min syster, och jag har vunnit.” Och hon gav honom namnet Naftali[b].

När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. 10 Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. 11 Då sade Lea: ”Vilken lycka[c]!” Och hon gav honom namnet Gad.

12 Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. 13 Då sade Lea: ”Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor ska prisa mig lycklig.” Och hon gav honom namnet Asher[d].

14 En gång under veteskörden[e] gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen[f] som han tog med till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: ”Ge mig av din sons kärleksäpplen.” 15 Men hon svarade henne: ”Är det inte nog att du har tagit min man? Ska du ta min sons kärleksäpplen också?” Rakel sade: ”Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen.”

16 När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: ”Du ska komma in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig.” Så låg han med henne den natten. 17 Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. 18 Då sade Lea: ”Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man.” Och hon gav honom namnet Isaskar[g].

19 Lea blev havande igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Då sade hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig[h], eftersom jag har fött sex söner åt honom.” Och hon gav honom namnet Sebulon[i].

21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina[j].

22 Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. 23 Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min skam.” 24 Och hon gav honom namnet Josef[k] och sade: ”Herren ska ge mig en son till.”

Jakobs avtal med Laban

25 När Rakel hade fött Josef[l], sade Jakob till Laban: ”Låt mig resa. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. 26 (B) Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för, så ger jag mig av. Du vet ju själv hur jag har arbetat för dig.” 27 Laban svarade honom: ”Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken[m] förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull.” 28 Han tillade: ”Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det.”

29 Jakob sade till honom: ”Du vet själv hur jag har arbetat för dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. 30 Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, för Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när ska jag få göra något för mitt eget hus?” 31 Han svarade: ”Vad ska jag ge dig?”

Jakob sade: ”Du ska inte ge mig något alls. Om du gör som jag säger ska jag fortsätta som herde för din hjord och vakta den. 32 Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och skilja ut alla spräckliga och brokiga djur – alla mörka djur bland lammen[n] och de brokiga och spräckliga bland getterna. Det ska vara min lön. 33 När du sedan kommer för att se med egna ögon vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna.” 34 ”Det är bra”, sade Laban. ”Det får bli som du har sagt.”

35 Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. 36 Han satte ett avstånd på tre dagsresor mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

37 Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. 38 Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. 39 När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. 40 Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de andra djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. 41 Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna så att de parade sig vid käpparna. 42 Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. 43 (C) Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

Read full chapter

Footnotes

  1. 30:6 Dan   Betyder ”skaffa rätt”.
  2. 30:8 Naftali   Betyder ”min kamp”.
  3. 30:11 Vilken lycka   Judisk lästradition och Peshitta: ”Lyckan kommer”. Namnet Gad betyder ”lycka”.
  4. 30:13 Asher   Betyder ”lycklig”.
  5. 30:14 under veteskörden   Vid tiden kring maj-juni.
  6. 30:14 kärleksäpplen   Alrunan användes som afrodisiaka (jfr Höga V 7:13) och för fruktsamhet.
  7. 30:18 Isaskar   Anknyter till det hebreiska ordet för ”lön”.
  8. 30:20 bo hos mig   Annan översättning (så Septuaginta): ”upphöja mig”.
  9. 30:20 Sebulon   Anknyter till de hebreiska orden för ”gåva”, ”bo” och ”upphöja”.
  10. 30:21 Dina   Kan tolkas som kvinnlig form av Dan, ”skaffa rätt” (jfr 34:31).
  11. 30:24 Josef   Anknyter till de hebreiska orden för ”ta bort” och ”ge ytterligare”. Barnlöshet ansågs vara ett olyckligt öde (jfr 1 Sam 1:5f, Luk 1:25).
  12. 30:25 När Rakel hade fött Josef   Ca 1915 f Kr (jfr 41:46).
  13. 30:27 spåtecken   Längre fram förbjudet i Mose lag (3 Mos 19:31, 5 Mos 18:10f).
  14. 30:32 spräckliga … brokiga … mörka djur bland lammen   Normalt en mycket liten andel av dåtidens får och getter. En herde fick annars ofta 10-20% av de nyfödda djuren som sin lön.

22 (A) Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru[a] Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.

Jakobs söner

Jakob hade tolv söner. 23 (B) Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 (C) Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 (D) Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 (E) Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.

Isak dör

27 (F) Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde hundraåttio år[b]. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 35:22 gick in till sin fars bihustru   Incest straffades längre fram med döden (3 Mos 20:11, 5 Mos 27:20).
  2. 35:28 Isak levde hundraåttio år   Ca 2066-1886 f Kr.

Jakobs släkt

(A) Detta är namnen på Israels barn, Jakob och hans söner, som kom till Egypten:

Jakobs förstfödde var Ruben, (B) och Rubens söner var Henok, Pallu, Hesron och Karmi.

10 (C) Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son.

11 (D) Levis söner var Gershon, Kehat och Merari.

12 (E) Judas söner var Er, Onan, Shela, Peres och Sera, men Er och Onan dog i Kanaans land, och Peres söner var Hesron och Hamul.

13 (F) Isaskars söner var Tola, Puva, Job[a] och Shimron.

14 Sebulons söner var Sered, Elon och Jaleel.

15 Detta var Leas söner som hon födde åt Jakob i Paddan-Aram. Dessutom födde hon åt honom dottern Dina. Sönerna och döttrarna var sammanlagt trettiotre personer.

16 Gads söner var Sifjon och Haggi, Shuni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.

17 (G) Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria, och deras syster var Sera. Berias söner var Heber och Malkiel.

18 Dessa var söner till Silpa, som Laban hade gett åt sin dotter Lea. Hon födde dem åt Jakob, sexton personer.

19 Rakels, Jakobs hustrus, söner var Josef och Benjamin.

20 (H) De söner som föddes åt Josef i Egyptens land var Manasse och Efraim. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On.

21 (I) Benjamins söner var Bela, Beker och Ashbel, Gera och Naaman, Ehi och Rosh, Muppim och Huppim och Ard.

22 Dessa var Rakels söner som föddes åt Jakob, sammanlagt fjorton personer.

23 (J) Dans son var Hushim.

24 Naftalis söner var Jaseel, Guni, Jeser och Shillem.

25 Dessa var söner till Bilha, som Laban hade gett åt sin dotter Rakel, och hon födde dem åt Jakob, sammanlagt sju personer.

26 De som kom med Jakob till Egypten, hans ättlingar, var sammanlagt sextiosex personer förutom Jakobs sonhustrur. 27 (K) Och Josefs söner, som föddes åt honom i Egypten, var två. De personer av Jakobs hus som kom till Egypten var sammanlagt sjuttio.

Mötet med Josef

28 Jakob skickade Juda i förväg till Josef för att han skulle visa honom vägen till Goshen. Och de kom till landet Goshen. 29 Josef lät spänna för sin vagn och for till Goshen för att möta sin far Israel. När han kom fram till honom föll han honom om halsen och grät länge vid hans hals. 30 Och Israel sade till Josef: ”Nu kan jag dö, när jag fått se ditt ansikte och vet att du fortfarande lever.”

31 Josef sade till sina bröder och sin fars husfolk: ”Jag ska gå upp och tala med farao och säga till honom: Mina bröder och min fars husfolk, som har bott i Kanaans land, har kommit till mig. 32 De här männen är herdar och har ägnat sig åt boskapsskötsel. De har med sig sina får och kor och allt de äger. 33 När sedan farao kallar er till sig och frågar vilket yrke ni har, 34 (L) ska ni svara: Vi, dina tjänare, har sysslat med boskapsskötsel från vår ungdom och fram till nu, vi liksom våra fäder. Då kommer ni att få bo i landet Goshen, för egyptierna avskyr allt vad fåraherdar[b] heter.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 46:13 Job   Annan stavning än huvudpersonen i Jobs bok. Andra handskrifter (så Septuaginta): ”Jashub” (jfr 4 Mos 26:24, 1 Krön 7:1).
  2. 46:34 avskyr … fåraherdar   En misstänksamhet mot de semitiska herdefolken (jfr 43:32).