^2 (A) Min Gud, min Gud,
        varför har du övergett mig?
    Jag ropar och klagar,
        men min frälsning är fjärran.^[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
        men du svarar inte,
    och om natten
        men får ingen ro.

^4 (C) Ändå är du den Helige,
    den som tronar på Israels
        lovsånger.
⁵ På dig förtröstade våra fäder,
    de förtröstade och du befriade dem.
^6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
    de förtröstade på dig
        och behövde inte skämmas.

^7 (E) Men jag är en mask
        och inte en människa,
    hånad av människor
        och föraktad av folket.
^8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
    de grimaserar
        och skakar på huvudet:
^9 (G) "Anförtro dig^[b] åt Herren!
    Han får befria och rädda honom,
        han älskar ju honom."^[c]

^10 (H) Det var du som drog mig
        ut ur moderlivet,
    du gjorde mig trygg
        vid min mors bröst.
¹¹ På dig är jag kastad
        ända från modersskötet,
    från moderlivet är du min Gud.

^12 (I) Var inte långt ifrån mig,
    för nöden är nära
        och ingen hjälpare finns.
¹³ Tjurar i mängd omger mig,
    Bashans oxar^[d] omringar mig.
¹⁴ Som rovlystna, rytande lejon
    spärrar de upp sitt gap mot mig.

¹⁵ Jag rinner bort som vatten,
        alla mina leder har skilts åt.
    Mitt hjärta är som vax,
        det smälter i mitt inre.
^16 (J) Min kraft är uttorkad
        som en krukskärva,
    min tunga fastnar i gommen.
        Du lägger mig i dödens stoft.^[e]
17 (K) Hundar omger mig,
        de ondas hop omringar mig,
    de har genomborrat^[f]
        mina händer och fötter.
¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben,
    de ser på mig, de stirrar.
^19 (L) De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.^[g]

²⁰ Men du, Herre,
        var inte långt borta!
    Du min styrka,
        skynda till min hjälp!
^21 (M) Rädda min själ från svärdet,
    mitt liv ur hundarnas våld!
²² Fräls mig från lejonets gap
        och vildoxarnas horn!
    Du bönhör mig.

^23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
        för mina bröder,
    mitt i församlingen
        ska jag lovsjunga dig.^[h]
24 Ni som vördar Herren,
        lova honom!
    Ära honom, alla Jakobs barn,
        och bäva för honom,
            alla Israels barn,
^25 (O) för han föraktade inte
    den förtrycktes lidande
        och såg inte på honom med avsky.
    Han dolde inte sitt ansikte
        för honom
    utan lyssnade när han ropade
        till honom.

^26 (P) Från dig kommer mitt lov
        i den stora församlingen.
    Jag ska uppfylla mina löften
        inför dem som vördar honom.
^27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
    de som söker Herren
        ska lova honom.
    Era hjärtan ska leva för evigt.

^28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
        och omvända sig till Herren,
    folkens alla släkter
        ska tillbe inför dig,
^29 (S) för riket är Herrens
    och han råder över folken.
^30 (T) Alla mäktiga på jorden
        ska äta och tillbe,
    inför honom ska de
        böja knä,
    alla som går ner i stoftet
        och inte kan hålla sin själ vid liv.^[i]

^31 (U) Ättlingar ska tjäna honom,
    kommande släkten
        ska få höra om Herren.
^32 (V) De ska träda fram
    och förkunna hans rättfärdighet
        för det folk som ska födas:
            att han har gjort det.