17 (A) Då sände han emot dem kaldeernas[a] kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. 18 Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel. 19 De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål. 20 Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21 (B) Herrens ord genom Jeremias mun[b] skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.

22 (C) För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår[c] att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23 ”Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 36:17 kaldeerna   Arameiskt folk som tog över Babel. Deras härjningar under Nebukadnessar förutsades av profeten Habackuck (Hab 1:6f). Händelserna kring Jerusalems fall skildras i Jer 34-39 och bearbetas i Klagovisorna som troligen skrevs strax efteråt.
  2. 36:21 Herrens ord genom Jeremias mun   Se Jer 25:12, 29:10.
  3. 36:22 Koreshs första regeringsår   539 f Kr. Se Esra 1:1f med not.

17 Han lät den kaldeiske kungen anfalla dem och döda deras unga män med svärd i helgedomen. Han skonade varken unga män eller kvinnor, gamla eller åldersstigna. Alla gav han i Nebukadnessars våld. 18 Alla föremålen från Guds hus, både stora och små, och skatter från både Herrens hus och kungens och furstarnas skatter, allt förde han till Babylon. 19 De satte eld på Guds hus, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde. 20 Resten, som överlevt svärdet, förde han bort i fångenskap till Babylon. De fick bli hans och hans söners slavar, ända tills perserna kom till makten, 21 för att Herrens ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas, tills landet fått gottgörelse för sina sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbatsvila, tills sjuttio år hade gått.

Kung Kyros låter folket återvända

(Esra 1:1-3)

22 Under den persiske kungen Kyros första regeringsår, ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike, både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:

23 ”Så säger Kyros, kung av Persien:

Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må Herren, hans Gud, vara med honom!’ ”[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 36:23 De två sista verserna i 2 Krön är identiska med de första verserna i Esra och kan ha fungerat som markör för att böckerna hör ihop.

Jerusalems fall

39 (A) I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden,[a] kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden[b], trängde de in i staden. Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser[c] av Samgar[d], Nebo-Sarsekim, överste hovmannen[e], Nergal-Sareser, överste magern[f], och den babyloniske kungens alla andra furstar.

(B) När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla[g] i Hamats land. Där uttalade han domen över honom. (C) Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta. (D) På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.

Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna,[h] bort till Babel. 10 Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

Jeremia blir fri

11 Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia: 12 (E) ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.” 13 Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän 14 (F) sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.

Herrens löfte till Ebed-Melek

15 Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: 16 (G) ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för. 18 (H) Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 39:1 nionde regeringsår … tionde månaden   Januari år 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1).
  2. 39:2 elfte regeringsår … fjärde månaden   Juni-juli 587 f Kr (jfr 2 Kung 25:3), ett och ett halvt år senare.
  3. 39:3 Nergal-Sareser   Svärson till kung Nebukadnessar. Mördade senare hans tronföljare Amel-Marduk (2 Kung 25:27) år 560 f Kr och gjorde sig själv till kung. Nergal var Babels dödsgud.
  4. 39:3 Samgar   Kanske Sinmagir, provins norr om Babel.
  5. 39:3 Nebo-Sarsekim, överste hovmannen   Omnämnd på en kilskriftstavla från 595 f Kr, som berättar att han skänkte 0,75 kg guld till Esagilatemplet i Babel (se not till Dan 1:2).
  6. 39:3 överste magern   Astrolog, tecken- och drömtydare. Jfr Dan 2:2 och Matt 2:1 med noter..
  7. 39:5 Ribla   Befäst centralort och arméhögkvarter i västra Syrien.
  8. 39:9 Nebusaradan, överste för livvakterna   Omnämnd i en babylonisk inskription som ”överste bagare”, en föråldrad titel. ”Livvakterna” kan också översättas ”kockarna” eller ”slaktarna”.

Nebukadnessar intar Jerusalem

(2 Kung 25:1-12; Jer 52:4-16)

39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem och belägrade det. I Sidkias elfte regeringsår, på den nionde dagen i fjärde månaden, stormades stadsmuren. Den babyloniske kungens furstar kom in och satte sig i Mittporten: Nergalsareser, Samgar, Nebusarsekim, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens furstar.[a]

När judakungen Sidkia och hans soldater såg dem, flydde de och lämnade staden under natten, genom den kungliga trädgården och porten mellan de två murarna. Man tog vägen mot Jordandalen. Men den kaldeiska armén förföljde dem och tog Sidkia till fånga på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner i Rivla inför hans ögon, likaså lät den babyloniske kungen avrätta alla de förnäma männen i Juda. Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia och band honom med kopparkedjor och förde bort honom till Babylon.

Kaldéerna brände ner kungapalatset och folkets hus och rev ner Jerusalems murar. Resten av folket som var kvar i staden och de deserterade fördes bort till Babylonien av Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, likaså återstoden av befolkningen.[b] 10 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar i Juda land bara några av de allra fattigaste, som ingenting hade, och gav dem nu vingårdar och åkrar.

11 Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, följande befallning angående Jeremia: 12 ”Ta väl vara på honom, vaka över honom och gör honom inget ont. Ge honom vad han vill ha.” 13 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, och Nebushasban, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern[c], och den babyloniske kungens alla övriga ämbetsmän 14 skickade då efter Jeremia och lät hämta honom från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, för att denne skulle föra hem honom[d]. Han fick bo bland folket.

15 Herrens ord kom till Jeremia medan han ännu var kvar som fånge på vaktgården: 16 ”Gå och säg till nubiern Eved-Melek: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta det gå i uppfyllelse som jag talat mot denna stad, till dess olycka, inte lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda den dagen, säger Herren. Du ska inte överlämnas åt dem du är rädd för. 18 Jag ska låta dig komma undan, du ska inte falla för svärd utan får behålla livet, därför att du förtröstade på mig, säger Herren.’ ”

Read full chapter

Footnotes

  1. 39:3 De babyloniska namnen är högst osäkra, huruvida de i vissa fall hör ihop eller är skilda namn. Några av dem kan också vara titlar, men hur de i så fall ska översättas är osäkert. Den enda någorlunda säkerställda kan tänkas vara överste hovmannen. Rav-Mag, som här med en osäker översättning återges ”överste magern” (astrolog/stjärn-/teckentydare), kan också bara vara ett namn. Jfr v. 13.
  2. 39:9 återstoden av befolkningen är i grundtexten identisk med Resten av folket (i början av versen), och det är något osäkert hur denna upprepning ska tolkas. Jfr parallelltexten i 2 Kung 25:11-12.
  3. 39:13 Se not till v. 3.
  4. 39:14 Eller till huset, om det är något bestämt hus som avses. Det framgår inte om Gedalja skulle föra Jeremia hem till sig eller till hans eget hem – det sistnämnda verkar dock troligt, men huset är en alternativ tolkning.

(A) På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

Men på nionde dagen i den fjärde månaden[a] var svälten så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.

Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergett honom och skingrats. Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom. 10 (B) Och Babels kung lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla. 11 På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Den babyloniske kungen förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.

Templet förstörs

12 På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för livvakterna, till Jerusalem. 13 Han brände Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han i eld. 14 Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig. 15 En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap. 16 Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för livvakterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

17 (C) Kopparpelarna i Herrens hus, tvättställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel. 18 Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 19 Likaså tog översten för livvakterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 20 (D) Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under, det som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 21 (E) Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar[b] lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig. 22 Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen. 23 Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring etthundra.

Juda rikes undergång

24 Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren. 25 Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden. 26 Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 27 Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

28 Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året 3 023 judar 29 och i Nebukadressars artonde regeringsår[c] 832 personer från Jerusalem. 30 I Nebukadressars tjugotredje regeringsår[d] förde Nebusaradan, översten för livvakterna,[e] bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.

Kung Jojakins benådning

31 (F) Men i det trettiosjunde året[f] sedan Juda kung Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Babels kung Evil-Merodak[g] – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 32 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 33 (G) Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 34 Ett fast underhåll[h] fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.

Read full chapter

Footnotes

  1. 52:6 fjärde månaden   Juni-juli 587 f Kr.
  2. 52:21 arton ... tolv alnar   Nästan 9 meter och 6 meter (se 1 Kung 7:15f).
  3. 52:28f sjunde … artonde regeringsår   År 598 och 587 f Kr (se 2 Kung 24 och 25).
  4. 52:30 Nebukadressars tjugotredje regeringsår   År 582 f Kr.
  5. 52:30 livvakterna   Annan översättning: ”slaktarna” eller ”kockarna” (föråldrad titel).
  6. 52:31 trettiosjunde året ... tolfte månaden på tjugofemte dagen   22 mars 561 f Kr.
  7. 52:31 Evil-Merodak   På babyloniska Amel-Marduk, ”Marduks man”. Regerade 562-560 f Kr och ändrade på många av sin far Nebukadnessars beslut. På hebreiska kan evíl också översättas ”dåre”.
  8. 52:34 Ett fast underhåll   Juda kung Jojakin finns omnämnd i babyloniska ransoneringslistor från Nebukadnessars tid.

I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår. På nionde dagen i fjärde månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen.

Men den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. 10 Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner inför hans ögon, och likaså lät han i Rivla avrätta alla de förnämsta männen i Juda. 11 Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Den babyloniske kungen band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon och satte honom i fängelse, och där fick han sitta ända tills han dog.

12 På tionde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens närmaste män, till Jerusalem. 13 Han brände ner Herrens hus, kungapalatset, och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. 14 De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner alla Jerusalems murar. 15 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort till exilen några av de fattigaste som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen och de hantverkare som var kvar, 16 men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren Nebusaradan kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

17 Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig all koppar till Babylonien. 18 De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, skålarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. 19 Befälhavaren för livgardet tog också faten, fyrfaten, offerskålarna, grytorna, lampställen, skålarna och bägarna, allt som var av rent guld och rent silver.

20 Pelarna, kopparhavet, de tolv koppartjurarna under det och ställningarna, som Salomo låtit göra till Herrens hus, bestod sammantaget av så mycket koppar att det inte gick att väga. 21 Pelarna var 9 meter höga, 6 meter i omkrets och ihåliga med väggar tjocka som fyra fingrars bredd.[a] 22 På var och en av dem fanns ett pelarhuvud av koppar, som var 2,5 meter högt och hade ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar. 23 Det fanns nittiosex granatäpplen på utsidan och sammanlagt etthundra granatäpplen i ett flätverk runtom.

24 Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. 25 Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, sju av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. 26 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 27 Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat. Så fördes Juda bort från sitt land.

28 Detta är de som Nebukadnessar förde bort:

under det sjunde året 3 023 judar,

29 under Nebukadnessars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem,

30 och under Nebukadnessars tjugotredje regeringsår 745 personer,

som Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort,

sammanlagt 4 600 personer.

Jojakins benådning

(2 Kung 25:27-30)

31 Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugofemte dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och släppte ut honom ur fängelset. 32 Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 33 Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 34 Så länge han levde gav den babyloniske kungen honom också ett dagligt underhåll.

Read full chapter

Footnotes

  1. 52:21 Uppgifterna om pelarna, liksom en del andra detaljer i templet, varierar något, jfr 1 Kung 7 och 2 Krön 3-5 (spec. 3:15). Tjockleken på pelarna/pelarväggarna kan tolkas olika, men det troligaste är att pelarväggarna (även om ordet inte finns i grundtexten här) var fyra fingerbredder, dvs. ca 10 cm.