(A) Ahasja föll ut genom spjälorna på sin övervåning i Samaria och skadade sig så att han blev sjuk. Då skickade han efter sändebud och sade till dem: ”Gå och fråga Baal-Sebub[a], guden i Ekron[b], om jag ska bli frisk från denna sjukdom.” Men Herrens ängel hade sagt till tishbiten Elia: ”Bryt upp och gå och möt sändebuden från kungen i Samaria och säg till dem: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron? (B) Därför säger Herren så: Du ska inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö”. Och Elia gick.

När sändebuden kom tillbaka till kungen, frågade han dem: ”Varför kommer ni tillbaka?” De svarade honom: ”En man kom emot oss och sade till oss: Gå tillbaka till kungen som har sänt er och säg till honom: Så säger Herren: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som du sänder bud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför ska du inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö.” Kungen frågade dem: ”Hur såg mannen ut som kom emot er och talade till er på det sättet?” (C) De svarade honom: ”Mannen hade en hårmantel[c] och ett läderbälte om höfterna.” Då sade han: ”Det var tishbiten Elia.”

Han sände ett befäl med femtio man till Elia. När befälet kom upp till honom där han satt på toppen av berget, sade han till honom: ”Gudsman! Kungen befaller dig att komma ner.” 10 (D) Elia svarade befälet: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen[d] och förtära dig och dina femtio man.” Då kom eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.

11 (E) Ahasja sände ett annat befäl till honom med femtio man. Befälet sade till honom: ”Gudsman, så säger kungen: Kom genast ner!” 12 Elia svarade och sade till dem: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man.” Då kom Guds eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.

13 Åter sände han i väg ett tredje befäl med femtio man. Befälet drog dit upp, och när han kom fram föll han ner på sina knän för Elia och bad honom: ”Gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv vara värt något i dina ögon. 14 Eld kom ner från himlen och förtärde de första två befälen med deras femtio man. Men låt nu mitt liv vara värt något i dina ögon.” 15 Herrens ängel sade till Elia: ”Gå ner med honom och var inte rädd för honom.” Då reste Elia sig och gick med honom ner till kungen 16 och sade till honom: ”Så säger Herren: Du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga. Därför ska du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, för du måste dö.” 17 (F) Och Ahasja dog enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. Joram[e] blev kung efter honom i Juda kung Jorams, Joshafats sons, andra regeringsår. Ahasja hade nämligen ingen son.

18 Vad som mer finns att säga om Ahasja och vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:2 Baal-Sebub   betyder ”flugornas herre”, troligen en förvrängning av Baal-Sebul, ”den upphöjde herren”. Tillbads i Ugarit som dödsrikets herre (jfr Hebr 2:14) och åkallades för att driva ut sjukdomsandar (jfr Matt 12:24).
  2. 1:2 Ekron   Filisteisk stad, den nordligaste på Gazaremsan (1 Sam 5:16, 6:16).
  3. 1:8 hårmantel   Antingen hans klädsel (Sak 13:4, Matt 3:4) eller buskig kroppsbehåring (jfr 1 Mos 25:25).
  4. 1:10 eld komma ner från himlen   Syftar ibland på blixtnedslag (2 Mos 9:24).
  5. 1:17 Joram   Bror till Ahasja och son till Ahab (3:1), till skillnad från kung Joram i Jerusalem (8:16f).

En dag föll Achasja ner från sin sal på övre våningen i Samaria och skadade sig. Han sände bud till Baal Sebub, guden i Ekron, för att fråga om han skulle bli frisk igen.

Men då kom en Herrens ängel och sa till Elia från Tishbe: ”Gå och möt sändebuden från kungen i Samaria och fråga dem om det är sant att det inte finns någon Gud i Israel, eftersom de går till Baal Sebub, guden i Ekron, för att fråga honom. Därför säger Herren: ’Du kommer inte att lämna sängen du ligger i, utan du ska dö.’ ” Så gick Elia.

Sändebuden återvände genast till kungen.

”Varför är ni redan tillbaka?” undrade han. ”Där var en man som kom fram till oss”, svarade de. ”Han sa till oss att gå tillbaka till kungen som sänt oss och säga: ’Så säger Herren: Finns det ingen Gud i Israel, eftersom du skickar bud för att fråga Baal Sebub, guden i Ekron, om råd? Därför kommer du aldrig att få lämna sängen du ligger i, utan du ska dö.’ ”

”Vad var det för en man, som mötte er och sa detta?” frågade kungen. ”Han hade en mantel av hår och ett läderbälte om höfterna”, svarade de. ”Det var Elia från Tishbe”, sa kungen.

Han skickade genast en officer med femtio man till Elia. Denne kom upp till honom och fann Elia sittande högst uppe på en kulle. ”Du gudsman, kungen har befallt att du ska komma ner”, sa officeren till honom.

10 ”Om jag är en gudsman, så ska eld komma ner från himlen och utplåna dig och dina femtio man”, svarade Elia. Omedelbart slog blixten ner och dödade dem allesammans.

11 Kungen skickade då ytterligare en officer med femtio man. ”Du gudsman”, ropade officeren till honom. ”Kungen säger att du omedelbart måste komma ner!”

12 Men Elia svarade som förut: ”Om jag är en gudsman, så ska eld komma ner från himlen och döda dig och dina femtio man.” Och än en gång kom Guds eld från himlen, och han och hans femtio man förintades.

13 För tredje gången skickade kungen iväg en officer med femtio man. Den här gången föll officeren på knä för Elia och vädjade till honom: ”Du gudsman, skona mitt liv och de här femtio männens, som är dina tjänare! 14 Eld kom ner från himlen och förtärde de två första officerarna med deras män. Men skona nu mitt liv!”

15 Då sa Herrens ängel till Elia: ”Var inte rädd utan följ med dem!” Elia lydde då ängeln och följde med dem till kungen.

16 ”Så säger Herren: Var det därför att det inte finns någon Gud i Israel som du kan fråga, som du skickade bud till Baal Sebub, guden i Ekron?” frågade Elia kungen. ”Därför ska du inte komma upp ur sängen du ligger i, utan du ska dö.”

17 Achasja dog, precis som Herren hade förutsagt genom Elia, och hans bror Joram blev kung efter honom, eftersom Achasja inte hade någon son. Det här skedde under Jorams, Joshafats sons, andra regeringsår över Juda.

18 Achasjas historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.

Read full chapter

12 (A) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
13 (B) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
14 (C) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 (D) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

17 (E) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
18 (F) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 (G) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
20 (H) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
21 (I) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
23 (J) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

Read full chapter

12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
    så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
    han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
    mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
    och orättfärdigheten måste tystna.

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
    han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
    ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
    och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
    och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
    och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
    Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
    och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
    dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[a],
    liksom kärven som skördas när tiden är inne.

27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
    Lyssna, och ta det till dig!

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.

10 (A) Gör upp planer,
        de slår ändå fel.
    Avtala vad ni vill,
        det lyckas ändå inte.
    För Gud är med oss[a].

11 Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12 (B) Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det.[b] 13 (C) Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. 14 (D) Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall[c], och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 (E) Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas.

16 Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen[d] bland mina lärjungar. 17 (F) Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18 (G) Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.[e]

19 När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?" 20 (H) Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. 21 (I) De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, 22 (J) men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker.

Read full chapter

Footnotes

  1. 8:10 Gud är med oss   Hebr. Immánu El.
  2. 8:12f Citeras av Petrus i 1 Petr 3:14f.
  3. 8:14 en stötesten och en klippa till fall   Citeras av Paulus i Rom 9:33 och av Petrus i 1 Petr 2:8 som profetia om anstötligheten i frälsningen av nåd genom Kristus.
  4. 8:16 vittnesbördet ... undervisningen   Synonyma begrepp för allt som Gud har sagt till sitt folk.
  5. 8:18 Citeras i Hebr 2:13 som profetia om Messias och hans lärjungar.

10     Gör upp era planer,
det blir ändå inget av dem,
    och tala om vad ni vill,
det kommer ändå inte att lyckas,
    för Gud är med oss.[a]

11 Herren talade allvarligt till mig och varnade mig för att gå samma väg som detta folk: 12 ”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13 Härskarornas Herre ska ni hålla helig, honom ska ni frukta och bäva för. 14 Han ska vara en helgedom, för Israels båda släkter ska han vara en stötesten och en klippa som man faller på, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 Många ska snubbla på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”

16 Bind vittnesbördet och försegla lagen bland mina lärjungar. 17 Jag väntar på Herren som döljer sig för Jakobs ätt, jag hoppas på honom.

18 Se, jag och barnen som Herren har gett mig är tecken och förebud i Israel från härskarornas Herre, som bor på Sions berg.

19 När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, skulle då inte folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda i stället för de levande?[b] 20 Gå till lagen och vittnesbördet! Om de inte talar i enlighet med dessa, så kommer de inte att få se någon gryning. 21 Lidande och hungrande ska de dra fram genom landet, och eftersom de är utsvultna ska de rasa mot och förbanna sin kung och Gud. De ska se uppåt 22 och ner på jorden, men överallt finns bara bedrövelse och mörker, en ångestens natt, och de ska drivas ut i det yttersta mörkret.

Read full chapter

Footnotes

  1. 8:10 På hebreiska Immanu El/Immanuel.
  2. 8:19 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.