³ Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. ⁴ Men om hushållet är för litet för ett lamm, ska familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm ska ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. ⁵ Ett felfritt^[a], årsgammalt lamm av hankön^[b] ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. ^6 (A) Ni ska förvara det till den fjortonde dagen^[c] i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen^[d].

⁷ Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. ^8 (B) Köttet ska ätas samma natt. Det ska vara stekt över eld och ätas med osyrat bröd och bittra örter. ⁹ Ni ska inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det ska vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. ^10 (C) Ni ska inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, ska ni bränna upp det i eld.

¹¹ Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet^[e], skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påsk^[f].

^12 (D) Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar^[g]. Jag är Herren.

¹³ Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.

¹⁴ Denna dag ska ni ha till minnesdag och fira som en Herrens högtid. Som en evig stadga ska ni fira den från släkte till släkte. ^15 (E) I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni skaffa bort all surdeg^[h] ur era hus, för var och en som äter något syrat från den första dagen till den sjunde ska utrotas ur Israel. ¹⁶ På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna ska ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.

¹⁷ Ni ska fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. ^18 (F) Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ska ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. ¹⁹ Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd. ²⁰ Inget syrat ska ni äta. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.”

^21 (G) Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! ²² Ta en knippa isop^[i] och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, ^23 (H) för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren^[j] komma in i era hem och slå er.

²⁴ Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. ²⁵ Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. ²⁶ När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? ²⁷ ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus.” Då böjde folket sig ner och tillbad. ²⁸ Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

^29 (I) Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. ³⁰ Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

^31 (J) Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: ”Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. ³² Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut.” ³³ Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: ”Annars dör vi allihop.”

³⁴ Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. ^35 (K) Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. ³⁶ Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.

^37 (L) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000^[k] man till fots förutom barn. ^38 (M) En stor blandad folkhop^[l] drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. ³⁹ Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

^40 (N) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.^{[m] 41} Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. ⁴² En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

⁴³ Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, ⁴⁴ men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. ⁴⁵ Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. ^46 (O) I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben^[n] på det. ⁴⁷ Hela Israels församling ska hålla detta.

⁴⁸ Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. ⁴⁹ En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”

⁵⁰ Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. ⁵¹ Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

^15 (A) I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni skaffa bort all surdeg^[a] ur era hus, för var och en som äter något syrat från den första dagen till den sjunde ska utrotas ur Israel. ¹⁶ På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna ska ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.

¹⁷ Ni ska fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. ^18 (B) Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ska ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. ¹⁹ Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd. ²⁰ Inget syrat ska ni äta. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.”

^21 (C) Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! ²² Ta en knippa isop^[b] och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, ^23 (D) för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren^[c] komma in i era hem och slå er.

²⁴ Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. ²⁵ Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. ²⁶ När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? ²⁷ ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus.” Då böjde folket sig ner och tillbad. ²⁸ Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

^29 (E) Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. ³⁰ Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

^31 (F) Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: ”Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. ³² Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut.” ³³ Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: ”Annars dör vi allihop.”

³⁴ Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. ^35 (G) Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. ³⁶ Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.

^37 (H) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000^[d] man till fots förutom barn. ^38 (I) En stor blandad folkhop^[e] drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. ³⁹ Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

^40 (J) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.^{[f] 41} Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. ⁴² En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

⁴³ Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, ⁴⁴ men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. ⁴⁵ Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. ^46 (K) I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben^[g] på det. ⁴⁷ Hela Israels församling ska hålla detta.

⁴⁸ Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. ⁴⁹ En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”

⁵⁰ Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. ⁵¹ Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

Den sista påskmåltiden

^12 (A) På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?" ¹³ Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka^[a]. Följ honom. ¹⁴ Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹⁵ Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd^[b] och färdig. Gör i ordning för oss där." ¹⁶ Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.

^17 (B) När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv. ^18 (C) Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig." ¹⁹ Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?" ²⁰ Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig. ²¹ Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."

Den första nattvarden

^22 (D) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." ²³ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. ²⁴ Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många. ²⁵ Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."

^26 (E) När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.^[c]

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

^27 (F) Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.^{[d] 28 (G)} Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

^29 (H) Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." ^30 (I) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." ³¹ Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.

Jesus i Getsemane

^32 (J) De kom till en plats som kallas Getsemane^[e]. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." ³³ Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest ^34 (K) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

³⁵ Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. ^36 (L) Han sade: "Abba^[f], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

³⁷ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? ^38 (M) Vaka och be att^[g] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹ Han gick bort igen och bad med samma ord.

⁴⁰ När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

⁴¹ Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?^[h] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. ⁴² Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

^43 (N) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴ Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." ⁴⁵ När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. ⁴⁶ Då grep de Jesus och höll fast honom.

^47 (O) Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. ^48 (P) Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹ Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ^50 (Q) Då övergav alla honom och flydde.

⁵¹ En ung man, klädd i ett linneskynke^[i] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, ⁵² men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.

Jesus inför Stora rådet

^53 (R) De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.^{[j] 54} Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

^55 (S) Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. ⁵⁶ Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens^[k]. ⁵⁷ Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: ^58 (T) "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." ⁵⁹ Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.

⁶⁰ Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" ^61 (U) Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" ^62 (V) Jesus svarade: "Jag Är^[l]. Och ni ska få se^[m] Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

⁶³ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?^{[n] 64 (W)} Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. ^65 (X) Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.

Petrus förnekar Jesus

^66 (Y) Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. ⁶⁷ När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." ⁶⁸ Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.^[o]

⁶⁹ Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." ⁷⁰ Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" ⁷¹ Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" ⁷² Och strax gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Den sista påskmåltiden förbereds

^7 (A) Så kom den dag i det osyrade brödets högtid då påskalammet skulle slaktas. ⁸ Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning så att vi kan äta påskalammet." ⁹ De frågade honom: "Var vill du att vi gör i ordning?" ¹⁰ Han svarade dem: "När ni kommer in i staden ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka^[a]. Följ honom till huset där han går in ¹¹ och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹² Då ska han visa er en stor sal på övervåningen^[b] som är inredd^[c]. Gör i ordning där."

¹³ De gick och fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.

Den första nattvarden

^14 (B) När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. ¹⁵ Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. ^16 (C) För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."

¹⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er. ¹⁸ För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." ^19 (D) Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." ^20 (E) På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.

²¹ Men se, den som förråder mig har sin hand med mig på bordet. ²² Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" ²³ Då började de fråga varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra det.

Vem är den störste?

^24 (F) Det uppstod också en dispyt bland dem om vem som skulle anses vara störst av dem. ^25 (G) Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar beter sig som herrar över dem, och de som har makten kallar sig deras välgörare. ²⁶ Men ni ska inte göra så. Den som är störst bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren. ^27 (H) För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.

²⁸ Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, ^29 (I) och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. ^30 (J) Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

^31 (K) Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. ^32 (L) Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder." ^33 (M) Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." ³⁴ Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus: Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

^35 (N) Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." ³⁶ "Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, ³⁷ för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."^{[d] 38} De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

^39 (O) Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. ⁴⁰ När han kom till platsen^[e], sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." ⁴¹ Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ^42 (P) "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."

⁴³ Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. ^44 (Q) Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.^{[f] 45} När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. ⁴⁶ Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att^[g] ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

^47 (R) Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. ⁴⁸ Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

⁴⁹ När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" ⁵⁰ Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. ⁵¹ Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu^[h]!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵² Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. ^53 (S) Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt."

Petrus förnekar Jesus

^54 (T) Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. ⁵⁵ Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.

^56 (U) En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." ⁵⁷ Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." ⁵⁸ Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" ⁵⁹ Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" ⁶⁰ Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

⁶¹ Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." ⁶² Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför Rådet

^63 (V) Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. ⁶⁴ De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" ⁶⁵ De sade också mycket annat hånfullt till honom.

^66 (W) När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd ⁶⁷ och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte, ⁶⁸ och om jag frågar, svarar ni inte. ^69 (X) Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."^{[i] 70 (Y)} Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är^[j]." ⁷¹ De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"