³ Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. ⁴ Men om hushållet är för litet för ett lamm, ska familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm ska ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. ⁵ Ett felfritt^[a], årsgammalt lamm av hankön^[b] ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. ^6 (A) Ni ska förvara det till den fjortonde dagen^[c] i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen^[d].

⁷ Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. ^8 (B) Köttet ska ätas samma natt. Det ska vara stekt över eld och ätas med osyrat bröd och bittra örter. ⁹ Ni ska inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det ska vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. ^10 (C) Ni ska inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, ska ni bränna upp det i eld.

¹¹ Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet^[e], skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påsk^[f].

^12 (D) Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar^[g]. Jag är Herren.

¹³ Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.

¹⁴ Denna dag ska ni ha till minnesdag och fira som en Herrens högtid. Som en evig stadga ska ni fira den från släkte till släkte. ^15 (E) I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni skaffa bort all surdeg^[h] ur era hus, för var och en som äter något syrat från den första dagen till den sjunde ska utrotas ur Israel. ¹⁶ På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna ska ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.

¹⁷ Ni ska fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. ^18 (F) Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ska ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. ¹⁹ Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd. ²⁰ Inget syrat ska ni äta. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.”

^21 (G) Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! ²² Ta en knippa isop^[i] och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, ^23 (H) för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren^[j] komma in i era hem och slå er.

²⁴ Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. ²⁵ Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. ²⁶ När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? ²⁷ ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus.” Då böjde folket sig ner och tillbad. ²⁸ Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

^29 (I) Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. ³⁰ Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

^31 (J) Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: ”Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. ³² Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut.” ³³ Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: ”Annars dör vi allihop.”

³⁴ Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. ^35 (K) Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. ³⁶ Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.

^37 (L) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000^[k] man till fots förutom barn. ^38 (M) En stor blandad folkhop^[l] drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. ³⁹ Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

^40 (N) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.^{[m] 41} Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. ⁴² En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

⁴³ Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, ⁴⁴ men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. ⁴⁵ Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. ^46 (O) I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben^[n] på det. ⁴⁷ Hela Israels församling ska hålla detta.

⁴⁸ Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. ⁴⁹ En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”

⁵⁰ Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. ⁵¹ Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

² Du ska slakta påskoffer åt Herren din Gud av får och kor på den plats som Herren utväljer till boning åt sitt namn. ^3 (A) Till offret ska du inte äta något syrat. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, betryckets bröd, eftersom du drog ut ur Egyptens land snabbt. Så länge du lever ska du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land. ^4 (B) I sju dagar ska man inte se någon surdeg^[a] hos dig inom hela ditt område, och av det som du slaktar om kvällen på den första dagen ska inget lämnas kvar över natten till morgonen.

⁵ Du får inte slakta påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren din Gud ger dig, ⁶ utan endast på den plats som Herren din Gud utväljer^[b] till boning åt sitt namn. Där ska du slakta påskoffret om kvällen när solen går ner vid den tid då du drog ut ur Egypten. ⁷ Du ska koka det och äta det på den plats som Herren din Gud utväljer och om morgonen ska du vända tillbaka och gå till dina tält. ⁸ Sex dagar ska du äta osyrat bröd och på sjunde dagen ska högtidsförsamling hållas åt Herren din Gud. Då ska du inte utföra något arbete.

Veckohögtiden eller pingsten

^9 (C) Du ska räkna sju veckor. Från det att man börjar skära säden ska du räkna de sju veckorna. ¹⁰ Därefter ska du fira Herren din Guds veckohögtid^[c] och bära fram din hands frivilliga gåva, som du ska ge efter måttet av den välsignelse som Herren din Gud har gett dig. ¹¹ Inför Herren din Guds ansikte ska du glädja dig på den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig. ¹² Kom ihåg att du var slav i Egypten och följ noga dessa stadgar.

Lövhyddohögtiden

^13 (D) Lövhyddohögtiden^[d] ska du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress. ¹⁴ Du ska glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar. ¹⁵ I sju dagar ska du fira Herren din Guds högtid på den plats som Herren utväljer, för Herren din Gud ska välsigna dig i all den avkastning du får och i allt dina händer har uträttat, och du ska vara fylld av glädje.

^16 (E) Tre gånger om året ska alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men ingen ska träda fram med tomma händer inför Herrens ansikte, ¹⁷ var och en ska ge vad han kan efter den välsignelse som Herren din Gud har gett dig.

Domare

¹⁸ Du ska för dina särskilda stammar tillsätta domare och tjänstemän åt dig inom alla de städer som Herren din Gud ger dig. De ska döma folket med rättvisa. ^19 (F) Du ska inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak. ²⁰ Rättfärdighet, rättfärdighet ska du sträva efter, för att du ska få leva och ta i besittning det land som Herren din Gud ger dig.

Avguderi och annan synd

²¹ Du ska inte sätta upp någon träpåle åt dig som en Ashera vid sidan^[e] av Herren din Guds altare, det som du ska göra åt dig. ^22 (G) Du ska inte heller resa någon stenstod åt dig, för sådant hatar Herren din Gud.

Josia firar påskhögtiden

35 ^(A) Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden. ² Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens hus. ^3 (B) Han sade till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren: ”Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den ska inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren er Gud och hans folk Israel. ⁴ Gör er redo efter era familjer, i era avdelningar, så som Israels kung David och hans son Salomo har föreskrivit. ⁵ Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders familjer i hela folket, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp. ⁶ Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens ord genom Mose.”

^7 (C) Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom. ⁸ Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer. ⁹ Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur. ¹⁰ På så sätt blev det ordnat för gudstjänsten.

Prästerna och leviterna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och efter sina avdelningar, som kungen hade befallt. ^11 (D) De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen. ^12 (E) Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med tjurarna. ^13 (F) Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket. ¹⁴ Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner. ^15 (G) Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, eftersom deras bröder leviterna lagade till åt dem.

¹⁶ Så blev den dagen allt ordnat för Herrens tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt. ^17 (H) De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. ^18 (I) En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. ¹⁹ I Josias artonde regeringsår hölls denna påskhögtid.

Josia dör vid Megiddo

^20 (J) Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Neko^[a] upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.

²¹ Då skickade Neko bud till honom och sade: ”Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud, som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig.”

²² Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.^{[b] 23 (K)} Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sade till sina män: ”Bär bort mig! Jag är svårt sårad.”

^24 (L) Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.

^25 (M) Och Jeremia sjöng en sorgesång^[c] över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland ”Sorgesångerna”.

²⁶ Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens lag, ²⁷ och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.