⁸ Av din näsas fnysning^[a]
        dämdes vattnen upp,
    böljorna reste sig som en mur,
        vattenströmmarna stelnade
            i havets djup.
⁹ Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
        jag ska hinna upp dem,
    jag ska dela upp bytet,
        släcka min hämnd på dem.
    Jag ska dra mitt svärd,
        min hand ska förgöra dem.
¹⁰ Du andades på dem
        och havet täckte dem,
    de sjönk som bly
        i de väldiga vattnen.
^11 (A) Vem är som du bland gudarna,
        Herre?
    Vem är som du, härlig i helighet,
        värdig fruktan och lovsång,
            du som gör under?
¹² Du sträckte ut din högra hand,
    och jorden slukade dem.
^13 (B) Du ledde med din nåd
        det folk som du återlöst,
    du förde dem med din makt
        till din heliga boning.
^14 (C) Folken hörde det och darrade,
    ångest grep Filisteens invånare.
¹⁵ Då blev Edoms furstar förskräckta,
        Moabs hövdingar bävade,
    Kanaans alla invånare
        smälte av ångest.
^16 (D) Över dem föll skräck och fruktan.
    Inför din mäktiga arm stod de
        som förstenade
    tills ditt folk drog förbi, Herre,
        tills folket drog förbi
            som du hade köpt.
^17 (E) Du för dem in
    och planterar dem
        på din arvedels berg,
    den plats som du gjort
        till din boning, Herre,
    den helgedom, Herre,
        som dina händer berett.
^18 (F) Herren ska regera alltid
    och för evigt.”

”Lovsjung Herren,
        högt är han upphöjd!
    Häst och ryttare störtade han
        i havet.”

¹³ Men snart glömde de
        hans gärningar,
    de väntade inte på hans råd.
^14 [d]De greps av begär i öknen
    och frestade Gud i ödemarken.
^15 [e]Han gav dem vad de begärde,
    men sände tärande sjukdom
        i deras själ.^[f]

^16 [g]De fylldes av avund
        mot Mose i lägret
    och mot Aron, Herrens helige.
^17 [h]Men jorden öppnade sig
        och slukade Datan,
    den begravde Abirams grupp.
¹⁸ Eld slog upp i deras grupp,
    lågorna brände de gudlösa.

^19 [i]De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en avgudabild,
^20 [j]de bytte bort sin härlighet
    mot bilden av en tjur
        som äter gräs.
²¹ De glömde Gud, sin Frälsare,
    som gjort väldiga ting
        i Egypten,
^22 [k]underbara verk i Hams land,
    förunderliga gärningar
        vid Röda havet.
^23 [l]Han hotade att förgöra dem,
    men Mose, hans utvalde,
        ställde sig i vägen
    för att vända bort hans vrede
        från att fördärva dem.

^24 [m]De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
²⁵ De klagade i sina tält
    och lyssnade inte
        till Herrens röst.
^26 [n]Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att låta dem falla i öknen,
^27 [o]att låta deras barn
        falla bland hednafolken
    och spridas ut i länderna.

^28 [p]De band sig till Baal-Peor
    och åt av offren till de döda,
²⁹ de väckte Guds vrede
        med sina gärningar
    och en hemsökelse bröt ut
        bland dem.
^30 [q]Men Pinechas steg fram
        och skipade rätt,
    och hemsökelsen hejdades.
^31 [r]Det räknades honom
        till rättfärdighet
    från släkte till släkte, för evig tid.

^32 [s]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
^33 [t]för de trotsade^[u] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

^34 [v]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
^35 [w]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
^36 [x]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
^37 [y]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
^38 [z]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
^39 [aa]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

⁴⁰ Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
^41 [ab]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
⁴² Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
^43 [ac]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer^[ad]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

⁴⁴ Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
^45 [ae]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
⁴⁶ Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

^47 [af]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.

^48 [ag]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!