23 (A) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över.

Read full chapter

(A) Han förvandlade havet
        till torr mark,
    de gick till fots genom floden.[a]
        Där gladdes vi över honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 66:6 havet … floden   De två vattenundren vid Röda havet (2 Mos 14) och Jordanfloden (Jos 3).

16 (A) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

17 (B) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
20 (C) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
21 (D) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.

Read full chapter

13 (A) Han klöv havet
        och förde dem igenom,
    han lät vattnet stå som en mur.

Read full chapter

[a]Han talade strängt till Röda havet
        och det blev torrt,
    han förde dem genom djupen
        som i en öken.

Read full chapter

12 han som lät sin härliga arm
        gå fram vid Moses högra sida,
    han som klöv vattnet framför dem
        och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
    så att de likt springare i öknen
        inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
        fördes de av Herrens Ande till ro.
    Så ledde du ditt folk
        och gjorde dig ett härligt namn.

15 (A) Blicka ner från himlen,
    se till oss från din heliga
        och härliga boning!
    Var är nu din lidelse
        och din kraft?
    Ditt hjärtas ömhet
        och din barmhärtighet
    har dragit sig tillbaka från mig.
16 (B) Du är ju vår Far!
    Abraham vet inte om oss,
        Israel känner oss inte.[a]
    Men du, Herre, är vår Far.
        Vår Återlösare av evighet
            är ditt namn.
17 (C) Varför, o Herre, låter du oss
        gå vilse från dina vägar,
    och varför förhärdar du
        våra hjärtan
            så att vi inte fruktar dig?
    Vänd tillbaka,
        för dina tjänares skull,
    för din arvedels stammars skull.

18 (D) En kort tid ägde ditt heliga folk
        sitt land.
    Våra fiender trampade ner
        din helgedom.
19 Vi har blivit som de
        som du aldrig har varit herre över,
    som inte har uppkallats
        efter ditt namn.

Read full chapter

Footnotes

  1. 63:16 vet inte om oss … känner oss inte   Annan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".