Psaltaren 78

Svenska Folkbibeln 2015

Lyssna, mitt folk,
        till min undervisning,
    vänd era öron till min muns ord!
² Jag vill öppna min mun
        för att tala visdomsord^[a],
    lägga fram gåtor från gången tid.
^3 (A) Vad vi har hört och lärt känna,
    vad våra fäder berättat för oss
⁴ vill vi inte dölja för deras barn.
    För det kommande släktet
        förkunnar vi Herrens lov,
    hans makt och de under han gjort.

^5 (B) Han upprättade
    ett vittnesbörd i Jakob,
        han gav sin undervisning i Israel
    och befallde våra fäder
        att lära ut den till sina barn,
⁶ så att den blev känd
    för det kommande släktet,
        de barn som skulle födas.
    De i sin tur skulle
        berätta för sina barn,
⁷ så att de sätter sitt hopp till Gud
    och inte glömmer Guds gärningar
        utan följer hans bud.
^8 (C) De ska inte bli som sina fäder,
    ett trotsigt och upproriskt släkte
        med opålitligt hjärta
            och en ande trolös mot Gud.

⁹ Efraims söner,
        beväpnade bågskyttar,
    vände på stridens dag.
^10 (D) De höll inte Guds förbund
    utan vägrade följa hans lag,
¹¹ de glömde hans gärningar
    och undren han visat dem.

^12 (E) Inför deras fäder
    hade han gjort under
        i Egyptens land, på Soans mark^[b].
^13 (F) Han klöv havet
        och förde dem igenom,
    han lät vattnet stå som en mur.
^14 (G) Han ledde dem
        med molnskyn om dagen
    och med eldsken
        hela natten.
^15 (H) Han klöv klippor i öknen
    och lät dem dricka
        som ur väldiga hav,
¹⁶ han lät bäckar rinna fram
        ur klippan
    och vatten skölja ner
        som strömmar.

¹⁷ Men de fortsatte att synda
        mot honom,
    de gjorde uppror
        mot den Högste i öknen.
^18 (I) De frestade Gud i sina hjärtan
    genom att kräva mat efter sitt begär.
¹⁹ De talade mot Gud, de sade:
    "Kan Gud duka ett bord i öknen?
²⁰ Visst slog han klippan
    så att vattnet flödade
        och bäckar strömmade fram,
    men kan han också ge bröd
        eller skaffa kött åt sitt folk?"

^21 (J) När Herren hörde det
        blev han vred.
    Eld blossade upp mot Jakob,
        vrede vällde fram mot Israel,
²² för de trodde inte på Gud
    och litade inte på hans frälsning.

²³ Ändå gav han befallning
    åt skyarna i höjden
        och öppnade himlens portar.
^24 (K) Han lät manna regna över dem
        till mat
    och gav dem säd från himlen.
²⁵ Människor fick äta änglars bröd,
    han sände dem mat
        så att de blev mätta.
^26 (L) Han lät östanvinden
        komma från himlen
    och styrde sunnanvinden dit
        med sin makt.
²⁷ Han lät kött regna över dem
        som stoft,
    bevingade fåglar som havets sand.
²⁸ Han lät dem falla mitt i deras läger,
    runt omkring deras^[c] boningar.
²⁹ De åt och blev övermätta,
    han lät dem få vad de haft begär till.
³⁰ Men innan de släckt sitt begär,
    medan maten ännu var
        i deras mun,
^31 (M) kom Guds vrede över dem.
    Han dödade bland de starkaste
        och slog ner Israels utvalda^[d] män.

^32 (N) Ändå fortsatte de att synda
    och trodde inte på hans under.
^33 (O) Då lät han deras dagar försvinna
        i tomhet
    och deras år i plötslig skräck.
³⁴ När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
^35 (P) De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
^36 (Q) De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
³⁷ Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

^38 (R) Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
^39 (S) Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind^[e] som försvinner
        och inte kommer åter.

⁴⁰ Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
⁴¹ Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
⁴² De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
⁴³ då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

^44 (T) Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
^45 (U) Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
^46 (V) han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
^47 (W) Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall^[f],
⁴⁸ han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
^49 (X) Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
^50 (Y) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
^51 (Z) Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

^52 (AA) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
^53 (AB) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
^54 (AC) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
^55 (AD) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

^56 (AE) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
^57 (AF) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
^58 (AG) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

⁵⁹ Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
^60 (AH) Han övergav sin boning i Shilo^[g],
    det tält han rest bland människorna.
^61 (AI) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära^[h] i fiendehand.
^62 (AJ) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
⁶³ Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
^64 (AK) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

⁶⁵ Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
⁶⁶ Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
⁶⁷ Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
^68 (AL) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
^69 (AM) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

^70 (AN) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
^71 (AO) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
⁷² Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.