(A) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
    att mitt öga inte längre
        får se det goda.

Read full chapter

14 Människan, av kvinna född,

    lever en kort tid
        och mättas av oro.

Read full chapter

19 (A) som vatten nöter sönder stenar,
    som dess flöden sköljer bort myllan,
        så gör du människans hopp
            om intet.
20 Du besegrar henne för alltid
        och hon går bort,
    du förändrar hennes ansikte
        och sänder i väg henne.
21 (B) Om hennes barn kommer till ära
        vet hon det inte,
    om de blir ringa
        ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara
        sin egen plåga,
    hennes själ bara sin egen sorg.

Read full chapter

13 [a]Så som en far förbarmar sig
        över barnen,
    så förbarmar sig Herren
        över dem som vördar honom,
14 [b]för han vet hur vi är skapade,
    han tänker på att vi är stoft.

15 [c]Människans dagar är som gräset,
    hon blomstrar som blomman
        på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
        och den är borta,
    dess plats minns den inte mer.
17 [d]Men Herrens nåd varar
    från evighet till evighet
        över dem som vördar honom
    och hans rättfärdighet
        ända till barnbarnen,
18 [e]när man håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar
        och följer dem.

19 [f]Herren har grundat sin tron
        i himlen,
    hans rike råder över allt.
20 [g]Lova Herren, ni hans änglar,
        ni starka hjältar
    som utför hans befallning
        så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
    ni hans tjänare
        som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
        överallt i hans välde.
    Lova Herren, min själ!

Read full chapter