^52 (A) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.

^15 (B) Blicka ner från himlen,
    se till oss från din heliga
        och härliga boning!
    Var är nu din lidelse
        och din kraft?
    Ditt hjärtas ömhet
        och din barmhärtighet
    har dragit sig tillbaka från mig.
^16 (C) Du är ju vår Far!
    Abraham vet inte om oss,
        Israel känner oss inte.^[a]
    Men du, Herre, är vår Far.
        Vår Återlösare av evighet
            är ditt namn.
^17 (D) Varför, o Herre, låter du oss
        gå vilse från dina vägar,
    och varför förhärdar du
        våra hjärtan
            så att vi inte fruktar dig?
    Vänd tillbaka,
        för dina tjänares skull,
    för din arvedels stammars skull.

^18 (E) En kort tid ägde ditt heliga folk
        sitt land.
    Våra fiender trampade ner
        din helgedom.
¹⁹ Vi har blivit som de
        som du aldrig har varit herre över,
    som inte har uppkallats
        efter ditt namn.