Din högra hand, Herre,
        är härlig i sin kraft,
    din högra hand, Herre,
        krossade fienden.
I din stora höghet
        slog du ner dina motståndare,
    du släppte lös din glödande vrede,
        den förtärde dem som strå.

Av din näsas fnysning[a]
        dämdes vattnen upp,
    böljorna reste sig som en mur,
        vattenströmmarna stelnade
            i havets djup.
Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
        jag ska hinna upp dem,
    jag ska dela upp bytet,
        släcka min hämnd på dem.
    Jag ska dra mitt svärd,
        min hand ska förgöra dem.
10 Du andades på dem
        och havet täckte dem,
    de sjönk som bly
        i de väldiga vattnen.
11 (A) Vem är som du bland gudarna,
        Herre?
    Vem är som du, härlig i helighet,
        värdig fruktan och lovsång,
            du som gör under?
12 Du sträckte ut din högra hand,
    och jorden slukade dem.
13 (B) Du ledde med din nåd
        det folk som du återlöst,
    du förde dem med din makt
        till din heliga boning.
14 (C) Folken hörde det och darrade,
    ångest grep Filisteens invånare.
15 Då blev Edoms furstar förskräckta,
        Moabs hövdingar bävade,
    Kanaans alla invånare
        smälte av ångest.
16 (D) Över dem föll skräck och fruktan.
    Inför din mäktiga arm stod de
        som förstenade
    tills ditt folk drog förbi, Herre,
        tills folket drog förbi
            som du hade köpt.
17 (E) Du för dem in
    och planterar dem
        på din arvedels berg,
    den plats som du gjort
        till din boning, Herre,
    den helgedom, Herre,
        som dina händer berett.
18 (F) Herren ska regera alltid
    och för evigt.”

19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

20 Och profetissan Mirjam[b], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

”Lovsjung Herren,
        högt är han upphöjd!
    Häst och ryttare störtade han
        i havet.”

Det bittra vattnet i Mara

22 (G) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[c]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[d], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”

25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (H) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

27 (I) Sedan kom de till Elim[e], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:8 din näsas fnysning   Annan översättning (så Septuaginta): ”din vredes Ande”.
  2. 15:20 Mirjam   Namnet kan tolkas som ”trotsig” (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska ”älskad”.
  3. 15:22 öknen Shur   Ökenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).
  4. 15:23 MaraBetyder ”bitter”.
  5. 15:27 Elim   Betyder ”terebinter” (ett träd besläktat med eken).

Din högra hand, Herre,
    har en väldig makt.
Din högra hand
    krossade fienden.

I ditt höga majestät
    besegrade du dem
som vände sig mot dig.
    Du visade din vrede
och den förtärde dem,
    som elden bränner upp gräset.
Du blåste på vattnet
    och det delade sig.
Vågorna reste sig som murar,
    stelnade mitt i havet.
Fienden sa:
    ’Jag ska förfölja dem och hinna upp dem,
jag ska ta byte och fördela det,
    jag ska ta hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska förgöra dem.’
10 Men du andades på dem,
    och havet slog ihop över dem.
De sjönk som bly
    i de väldiga vattnen.
11 Vem är som du, Herre,
    bland alla gudar?
Vem är så majestätisk och helig?
    Vem är så fruktansvärd i härlighet?
    Vem gör under som du?

12 Du räckte ut din hand,
    och då svalde jorden dem.
13 I din nåd har du lett
    det folk du befriade.
Med din makt har du fört det
    till din heliga boning.
14 Folken hörde det och darrade.
    Filistéerna greps av ångest.
15 Edoms furstar blev förskräckta.
    Moabs mäktiga män darrade.
Kanaans invånare smälte ner av fruktan.
16     Skräck och ångest har kommit över dem.
Inför din väldiga arm
    stod de förstenade,
medan ditt folk, Herre,
    det folk som du har befriat, passerade dem.
17 Du leder dem
    och planterar dem på ditt eget berg,
på den plats du gjort till din boning, Herre
    – i den helgedom, Herre, som dina händer grundlagt.

18 Herren ska regera i all evighet.”

19 Faraos hästar, vagnar och vagnsförare försökte följa efter genom havet. Men Herren lät havsvattnen falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.

20 Profetissan Mirjam, Arons syster, tog sin tamburin och de andra kvinnorna följde henne. De spelade på tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

”Sjung till Herrens ära.
    Han är högt upphöjd.
Hästar och vagnsförare
    har han störtat i havet.”

Prövningen i öknen

(15:22—18:27)

Bittert vatten

22 Mose ledde Israels folk vidare från Sävhavet, och de kom ut i öknen Shur och gick där i tre dagar utan att hitta vatten. 23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. Det var därför platsen fick heta Mara.[a]

24 Folket började anklaga Mose: ”Vad ska vi dricka?” frågade de. 25 Mose ropade då till Herren, och Herren visade honom en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka.

Det var där han gav lag och rätt åt folket och prövade dem. 26 Han sa: ”Om du vill lyda Herrens, din Guds, röst och göra det som är rätt inför honom, följa hans befallningar och hålla hans bud, så ska jag låta dig slippa alla de sjukdomar jag lade på egypterna, för jag är Herren din läkare.” 27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:23 Mara betyder besk, bitter.

13 (A) Du delade havet med din makt,
    du krossade drakarnas huvuden
        på vattnet,

Read full chapter

13 Med din styrka besegrade du Havet.
    Du klöv havsodjurens huvuden,

Read full chapter

11 (A) Du krossade Rahab som en slagen,
    du skingrade dina fiender
        med din mäktiga arm.

Read full chapter

11 Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.
    Du skingrade dina fiender med din kraft.

Read full chapter

Israel, Herrens vingård

27 (A) På den dagen ska Herren

    med sitt hårda, stora
        och starka svärd
    straffa Leviatan,
        den snabba ormen,
    Leviatan, den ringlande ormen,
        och han ska döda draken[a] i havet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:1 Leviatan ... draken   är symboler för onda makter och riken som är fiender till Guds rike. Jfr Job 40:20f, Upp 12-13.

Israels befrielse

27 På den dagen ska Herren

med sitt fruktade, stora, starka svärd
    straffa Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
    och döda odjuret i havet.

Read full chapter

(A) Säg:

Så säger Herren Gud:

Jag är emot dig, farao,
        du Egyptens kung,
    du stora monster[a],
        som ligger där i dina strömmar
    och säger: Nilen är min,
        jag har själv gjort den.
(B) Jag ska sätta krokar i dina käftar
    och låta fiskarna i dina strömmar
        fastna i dina fjäll.
    Så ska jag dra upp dig[b]
        ur dina strömmar
    med alla fiskar som hänger fast
        vid dina fjäll.

(C) Jag ska kasta dig ut i öknen

    med alla fiskarna
        från dina strömmar.
    Du ska bli liggande på marken
        och inte tas bort därifrån
            eller hämtas,
    för jag ska ge dig till mat
        åt markens djur
            och himlens fåglar.

(D) Alla Egyptens invånare

        ska inse att jag är Herren,
    för de är en rörstav
        för Israels hus.

När de tar dig i sin hand

    går du sönder
        och ristar upp hela deras sida.
    När de stöder sig på dig bryts du av,
        och du får alla höfter att darra.

Därför säger Herren Gud så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag ska utrota både människor och djur ur dig. (E) Egyptens land ska skövlas och läggas öde, och de ska inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10 (F) Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag ska göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Assuan[c] ända fram till Nubiens gräns.

11 Ingen människas fot ska gå fram där och ingen fot av något djur. Landet ska ligga obebott i fyrtio år. 12 Jag ska göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.

13 För så säger Herren Gud: När fyrtio år har gått, ska jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14 (G) Jag ska göra slut på deras fången­skap och låta dem återvända till Patros land[d], som de härstammar från. Där ska de bli ett obetydligt rike, 15 ett rike som är obetydligare än andra riken så att det inte mer kan upphöja sig[e] över folken. Jag ska låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16 Israels folk ska inte mer förlita sig på egyptierna, utan de ska minnas sin synd när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de ska inse att jag är Herren Gud.”

17 I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden[f] kom Herrens ord till mig: 18 ”Människo­barn, Nebukadressar, Ba­bels kung, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19 (H) Därför säger Herren Gud så: Se, jag ger Egyptens land till Nebukadressar[g], Babels kung, och han ska föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta ska hans här få som lön. 20 Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, för de har utfört sitt verk för min räkning, säger Herren Gud.

21 (I) På den tiden ska jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag ska låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de ska inse att jag är Herren.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 29:3 monster   Krokodiler fiskades enligt Herodotos med stora krokar (vers 4).
  2. 29:4 dra upp dig   Egypten ryckte ut mot babylonierna sommaren 587 f Kr men besegrades (Jer 37:5f).
  3. 29:10 från Migdol till Assuan   Egyptens nordöstra (2 Mos 14:2) och södra gräns.
  4. 29:14 Patros land   Södra Egypten.
  5. 29:15 inte mer … upphöja sig   Egypten blev från 525 f Kr en lydstat under perserriket (Est 1:1).
  6. 29:17 det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden   26 april år 571 f Kr, något år efter belägringens slut (26:8).
  7. 29:19 ger Egyptens land till Nebukadressar   Egypten invaderades enligt Herodotos 568 f Kr.

Säg: ’Så säger Herren, Herren:

Jag ska ta itu med dig, farao,
    kung av Egypten,
du stora odjur
    som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
    jag har skapat den åt mig själv.”
Men jag ska sätta krokar i dina käftar
    och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
    som hänger fast vid dina fjäll.
Jag ska lämna dig i öknen,
    dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
    och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
    ger jag dig som mat.

Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.

Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.

Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10 Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11 Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12 Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.

13 Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14 Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[a] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15 det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16 Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”

Nebukadnessars vedergällning

17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[b], kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19 Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20 Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.

21 Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 29:14 Södra Egypten.
  2. 29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr.