21 (A) Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu.

Read full chapter

Faraos vagnar och här
        kastade han i havet,
    hans utvalda krigsmän
        dränktes i Röda havet.
Djupen täckte dem,
    de sjönk till botten som stenar.
Din högra hand, Herre,
        är härlig i sin kraft,
    din högra hand, Herre,
        krossade fienden.
I din stora höghet
        slog du ner dina motståndare,
    du släppte lös din glödande vrede,
        den förtärde dem som strå.

Av din näsas fnysning[a]
        dämdes vattnen upp,
    böljorna reste sig som en mur,
        vattenströmmarna stelnade
            i havets djup.
Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
        jag ska hinna upp dem,
    jag ska dela upp bytet,
        släcka min hämnd på dem.
    Jag ska dra mitt svärd,
        min hand ska förgöra dem.
10 Du andades på dem
        och havet täckte dem,
    de sjönk som bly
        i de väldiga vattnen.
11 (A) Vem är som du bland gudarna,
        Herre?
    Vem är som du, härlig i helighet,
        värdig fruktan och lovsång,
            du som gör under?
12 Du sträckte ut din högra hand,
    och jorden slukade dem.
13 (B) Du ledde med din nåd
        det folk som du återlöst,
    du förde dem med din makt
        till din heliga boning.
14 (C) Folken hörde det och darrade,
    ångest grep Filisteens invånare.
15 Då blev Edoms furstar förskräckta,
        Moabs hövdingar bävade,
    Kanaans alla invånare
        smälte av ångest.
16 (D) Över dem föll skräck och fruktan.
    Inför din mäktiga arm stod de
        som förstenade
    tills ditt folk drog förbi, Herre,
        tills folket drog förbi
            som du hade köpt.
17 (E) Du för dem in
    och planterar dem
        på din arvedels berg,
    den plats som du gjort
        till din boning, Herre,
    den helgedom, Herre,
        som dina händer berett.
18 (F) Herren ska regera alltid
    och för evigt.”

19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

20 Och profetissan Mirjam[b], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

”Lovsjung Herren,
        högt är han upphöjd!
    Häst och ryttare störtade han
        i havet.”

Det bittra vattnet i Mara

22 (G) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[c]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[d], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”

25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (H) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

27 (I) Sedan kom de till Elim[e], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:8 din näsas fnysning   Annan översättning (så Septuaginta): ”din vredes Ande”.
  2. 15:20 Mirjam   Namnet kan tolkas som ”trotsig” (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska ”älskad”.
  3. 15:22 öknen Shur   Ökenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).
  4. 15:23 MaraBetyder ”bitter”.
  5. 15:27 Elim   Betyder ”terebinter” (ett träd besläktat med eken).

13 (A) Han klöv havet
        och förde dem igenom,
    han lät vattnet stå som en mur.

Read full chapter

(A) Vakna, vakna, klä dig i kraft,
        du Herrens arm!
    Vakna som i forna dagar,
        i gångna tider.
    Var det inte du
        som högg Rahab[a] i bitar,
            som genomborrade draken?
10 (B) Var det inte du
    som torkade ut havet,
        det stora djupets vatten,
    och gjorde havsdjupen till en väg
        där de återlösta kunde gå fram?
11 (C) Så ska Herrens friköpta vända hem
        och komma till Sion med jubel.
    Evig glädje ska kröna
        deras huvuden,
    de ska få fröjd och glädje,
        men sorg och suckan ska fly.

12 (D) Jag, jag är den som tröstar er.
    Vem är då du, att du fruktar
        människor som ska dö,
    människobarn som torkar
        som gräs,
13 (E) att du glömmer Herren din Skapare
        som har spänt ut himlen
            och lagt jordens grund,
    att du ständigt dagen lång
        är rädd för förtryckarens vrede,
            när han är redo att fördärva?
    Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
    Han ska inte dö och läggas i graven,
        han ska inte lida brist på bröd.
15 (F) Jag är Herren din Gud,
    han som rör upp havet
        så att dess vågor dånar,
    Herren Sebaot är hans namn.
16 (G) Jag har lagt mina ord i din mun
        och täckt dig med skuggan
            av min hand,
    för att plantera himlen
        och grunda jorden
    och säga till Sion: Du är mitt folk.

Herrens vredesbägare

17 (H) Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,
    du som av Herrens hand
        har fått dricka
            hans vredes bägare,
    du som har tömt
        berusningens bägare
    till sista droppen.
18 Av alla de söner hon fött
        var det ingen som ledde henne,
    av alla de söner hon fostrat
        var det ingen som tog henne
            i handen.
19 (I) Dubbel olycka har drabbat dig,
        vem har medkänsla med dig?
    Förödelse och förstöring,
        svält och svärd –
    hur ska jag[b] trösta dig?
20 (J) Dina söner var utslagna,
        de låg vid alla gathörn
            som antiloper i nät,
    fullt drabbade av Herrens vrede,
        av din Guds bestraffning.

21 Så hör nu detta, du plågade
    som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren,
    din Herre och Gud
        som utför sitt folks sak:
    Se, jag tar bort berusningens bägare
        ur din hand,
    du ska inte dricka mer
        av min vredes bägare.
23 (K) Jag ska sätta den i handen
    på dina plågare, de som sade till dig:
        "Fall ner, vi ska gå fram
            över dig!"
    Så gjorde du din rygg till mark,
        en gata för dem att gå på.

Read full chapter

Footnotes

  1. 51:9 Rahab   Betyder "övermod", ett symboliskt namn för Egypten (30:7).
  2. 51:19 hur ska jag   Jesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan".

(A) Säg:

Så säger Herren Gud:

Jag är emot dig, farao,
        du Egyptens kung,
    du stora monster[a],
        som ligger där i dina strömmar
    och säger: Nilen är min,
        jag har själv gjort den.

Read full chapter

Footnotes

  1. 29:3 monster   Krokodiler fiskades enligt Herodotos med stora krokar (vers 4).