Skydd för äganderätten

22 (A) Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret.

Read full chapter

22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.

Read full chapter

(A) ”Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och drar på sig skuld, ska han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta ska han ge till den som han har gjort orätt emot.

Men om den drabbade inte har någon nära släkting som kan ta emot gottgörelsen, ska ersättningen ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge[a] med vilken försoning bringas för den skyldige. (B) Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen ska tillhöra honom. 10 De heliga gåvor som var och en ger tillhör honom. Vad någon ger åt prästen tillhör honom.”

Om otrohet och svartsjuka

11 Herren talade till Mose. Han sade: 12 ”Säg till Israels barn: Det kan hända att en mans hustru kommer på avvägar och är otrogen mot sin man, 13 genom att någon annan ligger med henne och har sädesuttömning. Hennes man har inte sett något, och hon håller det hemligt att hon blivit orenad. Det finns inget vittne mot henne, och hon har inte blivit tagen på bar gärning. 14 Om han då drabbas av svartsjukans ande och misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om han drabbas av svartsjukans ande och misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, 15 (C) då ska mannen föra sin hustru till prästen och bära fram en tiondels efa kornmjöl[b] som offer för henne. Men han ska inte hälla någon olja eller lägga någon rökelse på offret, för det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer som ska påminna om en missgärning.

16 Och prästen ska föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. 17 Han ska ta heligt vatten i ett lerkärl och ta lite av stoftet från tabernaklets golv och lägga i vattnet. 18 Prästen ska ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret i hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand ska prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

19 Därefter ska prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så ska du inte ta skada av det bittra förbannelsebringande vattnet. 20 Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig” 21 – prästen ska nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: – ”så ska Herren göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren ska låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, 22 och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna.” Och kvinnan ska säga: ”Amen, amen.”

23 Sedan ska prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. 24 Och han ska ge kvinnan att dricka av det bittra förbannelsebringande vattnet, och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i henne och orsaka bitter smärta. 25 Prästen ska ta misstankeoffret ur kvinnans hand och lyfta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. 26 Och prästen ska ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret. Därefter ska han ge kvinnan vattnet att dricka.

27 När han har gett henne vattnet att dricka, ska detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om kvinnan inte har låtit orena sig utan är ren, ska inget skada henne och hon ska kunna bli havande.

29 Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig 30 eller när svartsjukans ande drabbar en man så att han misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen ska göra med henne allt som denna lag påbjuder. 31 Så ska mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:8 försoningsbagge   Ett skuldoffer som beskrivs i 3 Mos 6:6.
  2. 5:15 en tiondels efa kornmjöl   Ca 2,2 liter.

”Tala om för Israels folk att när någon syndar på något sätt vare sig det är en man eller en kvinna och därmed också sviker Herren, så står den människan i skuld. Hon måste bekänna sin synd, ersätta det orätta fullt ut och därtill tjugo procent och ge det sedan till den som han gjort orätt mot. Men om det inte finns någon återlösare som gottgörelsen kan ges till, ska den ges till Herren, lämnas till prästen tillsammans med en bagge som försoning. Alla heliga gåvor som Israels folk överlämnar till prästen tillfaller denne. 10 Alla deras heliga gåvor tillhör prästen, allt de ger honom.”

Att bevisa otrohet

11 Herren talade till Mose:

12 ”Säg till israeliterna att om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen med en annan man 13 och har samlag med någon utan att hennes man får veta det och utan att hennes orenhet avslöjas därför att det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning 14 och om mannen blir svartsjuk och misstänker sin hustru fastän hon inte orenat sig, 15 ska han gå till prästen med sin hustru. Han ska ha med ett offer för henne, tre och en halv liter kornmjöl utan olja och rökelse. Detta misstankeoffer, ett påminnelseoffer, visar skulden.

16 Prästen ska föra fram henne inför Herren, 17 ta heligt vatten i en lerkruka och blanda detta med jord från golvet i boningen. 18 Han ska, efter att ha ställt kvinnan inför Herren, lösa upp hennes hår, placera misstankeoffret, påminnelseoffret, i hennes händer medan han själv håller krukan med det bittra vattnet som ger förbannelse. 19 Prästen ska sedan ta ed av henne och säga till henne: ’Om ingen man, förutom din äkta man, har legat med dig, och om du inte bedragit din man som du tillhör och inte orenat dig, ska inte detta bittra vatten som annars orsakar förbannelse skada dig.’ 20 Men om du har bedragit din äkta man och orenat dig genom att ligga med någon annan än din man 21 – då ska prästen läsa förbannelsen över kvinnan och säga till henne: ’Må Herren då göra dig till en förbannelse och besvärjelse bland ditt folk. Må Herren låta ditt moderliv vissna och din buk svälla upp[a]. 22 Må detta förbannelsevatten komma in i dig så att ditt underliv vissnar bort och din kropp sväller.’ Kvinnan ska då säga: ’Ja, låt det bli så.’

23 Sedan ska prästen skriva ner förbannelsen på ett ark och tvätta av den i det bittra vattnet. 24 Prästen ska sedan ge kvinnan att dricka av det bittra vattnet som för med sig förbannelse. Det ska komma in i henne med bitter verkan.

25 Sedan ska prästen ta misstankeoffret från kvinnans hand, lyfta upp det inför Herren och bära det till altaret. 26 Han ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret och därefter låta kvinnan dricka vattnet. 27 När han låtit henne dricka vattnet sker följande: Om hon har orenat sig genom äktenskapsbrott mot sin man kommer vattnet att bli bittert i henne. Hennes kropp kommer att svälla upp och hennes underliv att vissna och hon ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om hon är ren och inte har begått äktenskapsbrott, kommer hon inte att lida någon skada och kommer att kunna fortsätta att föda barn.

29 Detta är lagen om misstänksamhet när en gift kvinna är otrogen och orenar sig 30 eller när en man drabbas av svartsjuka och misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram sin hustru inför Herren. Prästen ska handla efter vad som föreskrivs i denna lag. 31 Hennes make går fri, men om hustrun är skyldig, får hon stå för följderna av sin synd.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:21 Det hebreiska ordets innebörd är osäker.

12 Även tullindrivare[a] kom för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare[b], vad ska vi göra?" 13 Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är bestämt."

14 Även soldater frågade honom: "Och vi, vad ska vi göra?" Han svarade dem: "Pressa inte pengar från någon med våld eller lögn, utan nöj er med er lön!"

15 Folket gick där i förväntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 (A) Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler[c]. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 17 Han har sin kastskovel[d] i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." 18 Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem.

19 (B) Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias[e] och för allt annat ont som han hade gjort. 20 Då lade Herodes till allt det andra att han dessutom satte Johannes i fängelse.

Jesu dop

21 (C) När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen 22 (D) och den helige Ande sänkte sig över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje."

Jesu släkttavla

23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man,

son till Josef, son till Eli,[f]

24 (E) son till Mattat, son till Levi,

son till Melki, son till Jannai,

son till Josef, 25 son till Mattatias,

son till Amos, son till Nahum,

son till Hesli, son till Naggai,

26 son till Mahat, son till Mattatias,

son till Shimei, son till Josek,

son till Juda, 27 son till Johanan,

son till Resa, son till Serubbabel,

son till Shealtiel, son till Neri,

28 son till Melki, son till Addi,

son till Kosam, son till Elmadam,

son till Er, 29 son till Josua,

son till Elieser, son till Jorim,

son till Mattat, son till Levi,

30 son till Simeon, son till Juda,

son till Josef, son till Jonam,

son till Eljakim, 31 (F) son till Melea,

son till Menna, son till Mattata,

son till Natan, son till David,

32 (G) son till Ishai, son till Obed,

son till Boas, son till Salma,

son till Nahshon,

33 (H) son till Amminadab,

son till Admin, son till Arni,

son till Hesron, son till Peres,

son till Juda, 34 (I) son till Jakob,

son till Isak, son till Abraham,

son till Tera, son till Nahor,

35 son till Serug, son till Regu,

son till Peleg, son till Eber,

son till Shela, son till Kenan,

36 (J) son till Arpakshad, son till Sem,

son till Noa, son till Lemek,

37 (K) son till Metusela, son till Hanok,

son till Jared, son till Mahalalel,

son till Kenan, 38 (L) son till Enos,

son till Set, son till Adam,

son till Gud.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:12 tullindrivare   Dessa drev in skatt åt romarna och berikade ibland sig själva på folkets bekostnad (19:8). De var därför illa sedda bland judarna.
  2. 3:12 Mästare   Annan översättning: "Lärare" (hederstitel, jfr latinets "magister").
  3. 3:16 lossa remmen på hans sandaler   En slavs uppgift.
  4. 3:17 kastskovel   Träspade för att rensa säd, en bild för Guds dom (Jer 15:7). Vinden blåste bort de värdelösa agnarna (Ps 1:4), medan sädeskornen föll tillbaka ner på tröskplatsen.
  5. 3:19 Herodias   hade en skandalös relation med sin svåger och farbror Herodes. Se not till Matt 14:3.
  6. 3:23 Han var, menade man, son till Josef, son till Eli   Släkttavlan i Luk 3:23-38 ger en annan härstamning än den i Matt 1 för Josef, Jesu adoptivfar. Detta förklarades i fornkyrkan på följande sätt: Josefs mors förste man Eli (Luk 3:23) dog barnlös, varpå halvbrodern Jakob (Matt 1:16) tog till sig änkan enligt lagen om leviratäktenskap (5 Mos 25:5f, Luk 20:28). På så sätt blev Jakob fysisk far till Josef medan denne samtidigt räknades som den döde Elis son. En alternativ lösning som föreslagits är att Lukas stamtavla egentligen ger Jesu mor Marias härstamning (eftersom man endast "menade" att Jesus var son till Josef).

12 Även tullindrivare[a] kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?”

13 Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.”

14 ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater.

Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”

15 Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[b] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. 17 Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

18 På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem.

Herodes sätter Johannes i fängelse

19 Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, tetrarken i Galileen, för hans förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont han gjort. 20 Därför lät Herodes sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.

Jesus blir döpt

(Matt 3:13-17; Mark 1:9-11; Joh 1:32-34)

21 Men när nu allt folket kom för att bli döpta, och också Jesus hade blivit döpt och stod där och bad, öppnades himlen. 22 Den heliga Anden sänkte sig ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”

Jesus släkttavla

(Matt 1:1-17)

23 Jesus var runt trettio år när han började sin verksamhet. Han ansågs vara son till Josef,

som var son till Eli, 24 son till Mattat,

son till Levi, son till Melki,

son till Jannaj, son till Josef,

25 son till Mattatias, son till Amos,

son till Nahum, son till Hesli,

son till Naggaj, 26 son till Machat,

son till Mattatias, son till Shimi,

son till Josek, son till Joda,

27 son till Jochanan, son till Resa,

son till Serubbabel, son till Shealtiel,

son till Ner, 28 son till Melki,

son till Addi, son till Kosam,

son till Elmadam, son till Er,

29 son till Josua, son till Elieser,

son till Jorim, son till Mattat,

son till Levi, 30 son till Symeon,

son till Juda, son till Josef,

son till Jonam, son till Eljakim,

31 son till Melea, son till Menna,

son till Mattatta, son till Natan,

son till David, 32 son till Jishaj,

son till Oved, son till Boas,

son till Salma, son till Nachshon,

33 son till Amminadav, son till Admin,

son till Arni, son till Hesron,

son till Peres, son till Juda,

34 son till Jakob, son till Isak,

son till Abraham, son till Terach,

son till Nachor, 35 son till Serug,

son till Regu, son till Peleg,

son till Ever, son till Shelach,

36 son till Kenan, son till Arpakshad,

son till Sem, son till Noa,

son till Lemek, 37 son till Metushelach,

son till Henok, son till Jered,

son till Mahalalel, son till Kenan,

38 son till Enosh, son till Set,

son till Adam, son till Gud.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:12 Tullindrivarna var judar som arbetade med att ta in skatt åt romarna, och de var avskydda av alla.
  2. 3:16 Detta var en slavs uppgift.