Davids folkräkning

24 (A) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” (B) Då sade kungen till Joab, befälhavaren[a] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket[b] så att jag får veta hur många de är.” Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

(C) De gick[c] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. (D) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land[d]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. (E) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

10 (F) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”

11 (G) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,[e] Davids siare. Han sade: 12 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 13 (H) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju[f] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

14 David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” 15 (I) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 (J) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 (K) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”

David bygger ett altare åt Herren

18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas[g] tröskplats.”[h] 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” 22 Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”

24 Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver[i]. 25 (L) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

Footnotes

  1. 24:2 Joab, befälhavaren   Andra handskrifter: ”Joab och befälhavarna”.
  2. 24:2 räkna folket   Folkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1).
  3. 24:5 De gick   Den beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet.
  4. 24:6 Tatim-Hodshis land   Andra handskrifter: ”hetiternas land i riktning mot Kadesh”.
  5. 24:11 Gad   Betyder ”lycka” (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5).
  6. 24:13 sju   Andra handskrifter: ”tre”.
  7. 24:18 Arauna   Motsvarar kanske ewrine, ”herreman” på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk.
  8. 24:18 tröskplats   Marken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).
  9. 24:24 femtio siklar silver   Drygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.

David räknar sina soldater

(1 Krön 21:1-17)

24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel och han hetsade David mot folket. ”Du ska genomföra en folkräkning i Israel och Juda”, sa han.

Kungen sa till Joav och de andra officerarna: ”Far till Israels alla stammar och räkna allt folket, från Dan till Beer Sheva, och mönstra dem, så att jag får veta hur många de är.”

Men Joav svarade: ”Visserligen önskar jag att Herren ska öka vårt folk hundra gånger och att du själv ska få se det med egna ögon, min herre och kung, men varför måste vi räkna folket?” Joav och de andra arméofficerarna fick dock böja sig för kungens ord och gick ut för att verkställa befallningen.[a]

Först gick de över Jordan och slog läger söder om staden Aroer i dalen och fortsatte sedan genom Gad mot Jaser.[b] Sedan gick de till Gilead och Tatim Hodshis land och till Dan och Ijon och vidare runt mot Sidon. Därefter gick de till Tyros fästning och till hivéernas och kananéernas städer och slutligen söderöver till Negev i Juda och ända till Beer Sheva. De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar och kom tillbaka till Jerusalem. Joav rapporterade resultatet av mönstringen för kungen, 800 000 stridsdugliga, svärdbeväpnade män i Israel, och 500 000 i Juda.

David accepterar Herrens straff

10 Men efter att folkräkningen hade slutförts, började Davids samvete oroa honom och han sa till Herren: ”Jag har begått en svår synd. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”

11 När David steg upp nästa morgon, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare: 12 ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.’ ”

13 Gad gick till David och sa till honom: ”Gör ditt val: tre[c] års hungersnöd i ditt land, tre månaders flykt undan dina fiender som förföljer dig, eller tre dagars pest i ditt land. Tänk över vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig!”

14 ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”

15 Herren sände då en pest över Israel redan samma morgon. Den varade till den utsatta tiden och 70 000 av landets invånare dog från Dan till Beer Sheva.

16 Men när ängeln räckte ut sin hand för att förgöra Jerusalem, ångrade Herren det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Aravnas tröskplats.

17 När David såg ängeln som dödade folket, sa han till Herren: ”Det är jag som har syndat och gjort orätt! Vad har denna min hjord gjort? Låt ditt straff drabba mig och min familj!”

David bygger ett altare

(1 Krön 21:18-27)

18 Samma dag kom Gad till David och sa till honom: ”Gå och bygg ett altare åt Herren på jevusén Aravnas tröskplats!”

19 Då gick David, som Herren hade befallt honom genom Gad. 20 När Aravna tittade ut och såg kungen och hans män komma emot honom, gick han fram och bugade sig till marken för David 21 och frågade: ”Varför har min herre och kung kommit hit till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig. Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör.” 22 ”Ta den, min herre och kung, och offra som du vill”, sa Aravna. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen och oken till ved! 23 Aravna vill ge dig, kungen, alltsammans och må Herren ta emot dig nådigt!” 24 Kungen svarade Aravna: ”Nej, jag vill köpa det av dig och betala för det, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte kostat mig någonting.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen och betalade femtio siklar[d] silver för dem.

25 Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och då svarade Herren på hans bön för landet och lät pesten upphöra i Israel.

Footnotes

  1. 24:4 David säger aldrig varför han ville räkna folket, men antingen var det för att kunna skryta eller för att han ville känna sig trygg. I båda fallen var det en synd, för David hade fått sin makt av Herren och Herren skulle vara Israels säkerhet. Jfr 1 Krön 21 där folkräkningen sägs vara åklagarens, satans, initiativ. I 4 Mos 1 sker en folkräkning på Guds befallning.
  2. 24:5 Grundtextens innebörd är delvis osäker.
  3. 24:13 Enligt Septuaginta; sju enligt den masoretiska texten. Se även 1 Krön 21:12.
  4. 24:24 Femtio siklar var 0,6 kilo.