¹³ Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹⁴ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.^[a] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, ¹⁵ men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. ¹⁶ Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”

¹⁷ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David tar emot Herrens välsignelse

(1 Krön 17:16-27)

¹⁸ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁹ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?^{[b] 20} Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. ²¹ För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. ²² Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²³ Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn^[c] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. ²⁴ Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²⁵ Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁶ Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. ²⁷ Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. ²⁸ Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁹ Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”

⁵ Därför planerar jag nu att bygga ett tempel åt Herrens, min Guds, namn, precis som Herren talade till min far David: ’Din son ska bli din efterträdare på tronen och bygga ett tempel åt mitt namn.’

¹¹ När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[a], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹² Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. ¹⁴ Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”

¹⁵ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David böjer sig för Herrens vilja

(2 Sam 7:18-29)

¹⁶ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁷ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud^[b]!

¹⁸ Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. ¹⁹ Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.

²⁰ Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²¹ Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? ²² Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³ Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁴ Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.

²⁵ Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. ²⁶ För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁷ Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”