14 (A) Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa[a] blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år[b].

Asa blir kung i Juda

(B) Asa gjorde det som var gott och rätt i Herren sin Guds ögon. (C) Han avlägsnade de främmande altarna[c] och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner asherapålarna. Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden. (D) Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna.[d] Och riket hade lugn under hans tid.

Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro. Han sade därför till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor.”

Så byggde de och hade framgång. Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.

Men nubiern Sera[e] drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresha. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresha[f]. 11 (E) Då ropade Asa till Herren sin Gud: ”Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot.”

12 (F) Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda så att de flydde. 13 Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar.[g] Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, för de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte. 14 (G) Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, eftersom fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. 15 Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.

Asas reformer

15 (H) Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. (I) Han gick ut mot Asa och sade till honom: ”Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. (J) En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. (K) Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. (L) Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. (M) Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd. (N) Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön.”

När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.

Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren hans Gud var med honom. 10 De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår[h]. 11 (O) Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. 12 (P) Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. 13 (Q) Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. 14 Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. 15 Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

16 (R) Kung Asa avsatte också sin mor[i] Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände den i Kidrondalen.

17 Offerhöjderna blev dock inte avlägsnade ur Israel, men Asas hjärta var hängivet Gud så länge han levde. 18 Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl. 19 Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.

Footnotes

  1. 14:1 Asa   Betyder kanske ”läkare” eller ”myrten”. Regerade ca 911-870 f Kr (16:13). Se även 1 Kung 15:9f.
  2. 14:1 ro i tio år   Ca 910-900 f Kr.
  3. 14:3 de främmande altarna   Byggdes för Salomos hedniska hustrur (1 Kung 11:7).
  4. 14:5 solstoderna   Annan översättning: ”rökelsealtarna” (till hedniska avgudar, jfr 30:14).
  5. 14:9 nubiern Sera   Möjligen farao Sekhemkheperre (Osorkon I), Shishaks son som regerade ca 922-887 f Kr. Hebr. kushí, som oftast betyder ”nubier” (från nuvarande Sudan), används i så fall i den allmännare betydelsen ”mörkhyad”. Ordet tycks annars i 4 Mos 12:1 kunna syfta på midjaniter från nordvästra Saudiarabien, och det kan i så fall handla om en arabisk invasion.
  6. 14:10 Maresha   Befäst stad (11:8) nästan 5 mil sydväst om Jerusalem, nära rikets gräns.
  7. 14:12 Gerar   Område söder om Gazaremsan, bördigt under biblisk tid (vers 14, 1 Mos 26).
  8. 15:10 tredje månaden … Asas femtonde regeringsår   Ca 896 f Kr i maj-juni, kanske i samband med pingsthögtiden (5 Mos 16:10f) då folket samlades i Jerusalem.
  9. 15:16 mor   Syftar här på Asas farmor (jfr 1 Kung 15:2, 8, 9).