² Säg till Israels barn: Om någon ger ett heligt löfte, ska du bestämma lösensumman^[a] åt Herren för personerna. ³ Gäller det en man mellan tjugo och sextio år gammal ska du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt. ⁴ Gäller det en kvinna ska du fastställa värdet till trettio siklar.

⁵ Gäller det någon som är mellan fem och tjugo år gammal, ska värdet du fastställer vara tjugo siklar för en pojke och tio siklar för en flicka. ⁶ Gäller det någon som är mellan en månad och fem år gammal, ska värdet du bestämmer vara fem siklar silver för en pojke och tre siklar silver för en flicka. ⁷ Gäller det någon som är sextio år gammal eller över, ska värdet du bestämmer vara femton siklar för en man och tio siklar för en kvinna.

⁸ Om någon är så fattig att han inte kan betala det värde du bestämmer ska han ställas fram inför prästen, som ska fastställa ett värde för honom. Efter vad den som gjort löftet kan betala ska prästen fastställa värdet för honom.

⁹ Om det gäller boskap av de slag man får bära fram som offer åt Herren, ska allt sådant vara heligt sedan man gett det åt Herren. ¹⁰ Man får inte utväxla eller byta ut det, varken ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon ändå byter ut ett djur mot ett annat, ska både det förra och det som lämnats i utbyte vara heligt. ¹¹ Men om det gäller ett orent djur som man inte får bära fram som offer åt Herren, ska djuret ställas fram inför prästen. ¹² Han ska fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som du, prästen, fastställer det, så ska det vara. ¹³ Om ägaren vill lösa djuret, ska han till värdet du har bestämt lägga en femtedel av värdet.

¹⁴ Om någon helgar sitt hus som något heligt åt Herren, ska prästen fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som han fastställer dess värde, så ska det vara. ¹⁵ Om den som har helgat sitt hus vill lösa det, ska han till det värde i pengar som du har bestämt lägga en femtedel. Då blir det hans.

¹⁶ Om någon helgar åt Herren en åkermark av den egendom han ärvt, ska du bestämma dess värde efter utsädet på den. Varje homer utsäde ska motsvara femtio siklar silver^[b]. ¹⁷ Om han helgar sin åker ända från jubelåret, ska det förbli vid det värde du bestämmer. ¹⁸ Men om han helgar sin åker efter jubelåret, ska prästen beräkna pengavärdet åt honom efter det antal år som återstår till nästa jubelår. Ett motsvarande avdrag ska göras på det värde du förut har bestämt. ¹⁹ Om den som har helgat åkern vill lösa den, ska han lägga till en femtedel till det pris du har bestämt. Då förblir den hans. ²⁰ Om han inte löser åkern utan säljer den till någon annan får åkern sedan inte lösas, ²¹ utan när den frånträds på jubelåret ska den vara helgad åt Herren som vigd mark. Hans egendom tillfaller då prästen.

²² Om någon helgar åt Herren en åker som han har köpt och som inte hör till den egendom han ärvt, ²³ ska prästen räkna ut det bestämda värdet åt honom fram till jubelåret, och samma dag ska han erlägga den summa som du har bestämt. Den ska vara helgad åt Herren. ^24 (A) Men på jubelåret ska åkern gå tillbaka till den som den köpts ifrån, till den som ägde den som sin egendom. ²⁵ När du bestämmer ett värde ska det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugo gera.

^26 (B) Det som är förstfött bland boskap och som tillhör Herren redan som förstfött ska ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det redan Herren. ²⁷ Men om det är fråga om något orent djur, ska man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, ska det säljas efter det värde du bestämmer.

^28 (C) Gäller det något vigt^[c] som någon har avskilt åt Herren från det han äger, antingen en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får det varken säljas eller lösas. Allt som är vigt är högheligt och tillhör Herren.

^29 (D) En människa som är vigd åt förintelse får aldrig lösas. Hon måste dödas.

^30 (E) Allt tionde av jorden tillhör Herren, både av markens säd och av trädens frukt. Den är helgad åt Herren. ³¹ Om någon vill lösa något av sitt tionde ska han lägga till femtedelen av värdet.

³² För tionde av nöt eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven ska vart tionde djur vara helgat åt Herren. ³³ Man ska inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, ska både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt Herren. Det får inte lösas.

³⁴ Dessa är de bud som Herren genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.

^21 (A) Om du avger ett löfte åt Herren din Gud ska du inte dröja att uppfylla det, för Herren din Gud ska utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig. ²² Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. ²³ Vad dina läppar har talat ska du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren din Gud.

²⁴ När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. ^25 (B) När du kommer in på din nästas sädesfält får du plocka ax med din hand^[a], men du får inte röra din nästas säd med en skära.

^3 (A) När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!^{[a] 4} Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. ^5 (B) Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet^[b] att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedom är förgängligt

^7 (C) Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.^[c]

^9 (D) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

^12 (E) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, ¹³ och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ^14 (F) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶ I alla sina dagar äter han i mörker^[d] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

^17 (G) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ^18 (H) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ^19 (I) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen^[e] med glädje i hjärtat.