Gud står i gudaförsamlingen^[b],
    bland gudarna håller han dom:
^2 (B) "Hur länge ska ni döma orätt
    och ta de gudlösas parti? Sela

^3 (C) Skipa rätt för den svage
        och faderlöse,
    ge den förtryckte
        och fattige rättvisa!
⁴ Befria den svage och fattige,
    rädda honom
        från de gudlösas hand!"

⁵ De vet inget och förstår inget,
    de vandrar i mörker.
        Jordens alla grundvalar vacklar.

^6 (D) "Jag har sagt att ni är gudar,
    att ni alla är den Högstes söner.^[c]
7 (E) Men ni kommer att dö
        som människor dör
    och falla som alla furstar faller."

^8 (F) Grip in, Gud!
    Håll dom över jorden,
        för alla folk är din egendom.

^5 (A) Den som hånar den fattige
        smädar hans Skapare,
    den som är skadeglad
        blir inte ostraffad.

^8 (A) Den som sår orätt får skörda fördärv,
    hans vredes stav ska få ett slut^[a].^[b]

^24 (B) Som eldsflamman förtär strå
        och halm sjunker ihop i lågan,
    så ska deras rot ruttna bort
        och deras blomning flyga i väg
            som stoft,
    eftersom de förkastade
        Herren Sebaots lag
    och föraktade Israels Heliges ord.
^25 (C) Därför brinner Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han räcker ut sin hand mot det
        och slår det
    så att bergen darrar
        och döda kroppar ligger
            som orenhet på gatorna.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

^26 (D) Han reser ett baner
        för hednafolken i fjärran
    och lockar på dem
        från jordens ände.
    Och se, de kommer snabbt
        och med hast.
²⁷ Ingen bland dem
            är trött eller stapplar,
        ingen slumrar eller sover.
    Bältet runt deras höfter lossnar inte,
        deras skoremmar går inte av.
²⁸ Deras pilar är skarpa,
        alla deras bågar är spända.
    Hovarna på deras hästar
        är som av flinta,
    deras vagnshjul liknar
        stormvinden.
²⁹ Deras rop är som
    en lejonhonas rytande,
        de ryter som unga lejon.
    De morrar och griper sitt rov
        och bär bort det,
    och ingen finns som räddar.
^30 (E) På den dagen ska det dåna mot dem
        som när havet dånar.
    Ser man ut över landet
        är där mörker och nöd,
    ljuset förmörkas av töcken.