Selofhads döttrars arvedel

36 (A) Huvudmännen för familjerna som härstammade från Gilead, son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter, trädde fram och talade inför Mose och de furstar som var huvudmän för israeliternas familjer. (B) De sade: ”Herren har befallt min herre att genom lottkastning ge landet som arvedel åt Israels barn, och min herre har fått befallning av Herren att ge vår broder Selofhads arvedel åt hans döttrar. Men om de blir gifta med någon ur en annan israelitisk stam, så tas deras arvedel bort från våra fäders arvedel. Den läggs till den stam de kommer att tillhöra och tas från vår arvslott. (C) När sedan jubelåret kommer för Israels barn, blir deras arvedel lagd till den stam som de kommer att tillhöra, men deras arvedel tas från vår fädernestams arvedel.”

Efter Herrens ord befallde då Mose Israels barn: ”Josefs barns stam har talat rätt. Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, men de ska gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. Ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn ska behålla var och en sin fädernestams arvedel.

Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar ska gifta sig med någon från en släkt i hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. Ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar ska behålla var och en sin arvedel.”

10 Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. 11 Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. 12 De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.

13 Detta är de bud och stadgar som Herren gav Israels barn genom Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.

Varje stams område ska bevaras

(4 Mos 27:1-11)

36 Familjeöverhuvudena för Gileads släkt, Gileads som var son till Makir, son till Manasse från Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: Herren gav dig, herre, i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk”, sa de, ”och att ge vår bror Selofchads arvslott till hans döttrar. Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem bort från våra fäders arvedel till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska och när friåret sedan kommer för israeliterna, läggs deras arvedel till den stam de tillhör och har alltså tagits bort från våra fäders arvedel.”

Då gav Mose dem följande befallning från Herren: ”Det är en riktig anmärkning som Josefs stam kommer med. Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen. Ingen arvedel får övergå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stams arvslott ska bevaras inom den egna stammen. De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen. Ingen arvslott får gå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stam ska behålla sin arvedel.”

10 Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt Mose. 11 Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina kusiner på sin fars sida. 12 De gifte sig med män från sin egen stam, Manasse, Josefs son. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.

13 Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose på Moabs hedar vid floden Jordan mittemot Jeriko.