PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)

Ny missionsresa

36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." 37 (A) Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. 39 Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus[a] och seglade till Cypern. 40 (B) Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.

16 (C) Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek[b]. (D) Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. (E) Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.

(F) När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. (G) Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.

Under Andens ledning

(H) Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.[c] Då reste de genom Mysien ner till Troas.

På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" 10 När han sett denna syn försökte vi[d] genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.

I Filippi

11 Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis. 12 Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien[e] och en romersk koloni[f]. I den staden stannade vi några dagar.

13 På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats[g]. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger[h] och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15 (I) När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss.

Paulus och Silas i fängelse

16 En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå. 17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" 18 (J) Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.

19 När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna. 20 (K) De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar 21 och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." 22 (L) Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas[i]. 23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 24 När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.

25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. 26 (M) Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.

27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv[j], eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 28 Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." 29 Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 (N) Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" 31 (O) De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 32 Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.

33 Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. 34 (P) Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

35 När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna." 36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!" 37 (Q) Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare[k], och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."

38 Rättstjänarna framförde dessaord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. 39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40 Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.

I Tessalonike och Berea

17 (R) De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonike, där judarna hade en synagoga. Paulus besökte dem som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna (S) och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag förkunnar för er, han är Messias." Några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som vördade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

(T) Men judarna blev avundsjuka och fick med sig en del onda män från gatan och samlade en mobb till upplopp i staden. De stormade fram mot[l] Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas för att släpa ut dem till folkmassan. (U) När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande[m] och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, (V) och Jason har tagit emot dem! De gör tvärtemot kejsarens påbud allihop och säger att en annan är kung, en som heter Jesus." Folket och de styrande blev oroliga när de hörde detta, och de lät Jason och de andra betala borgen innan de frigavs.

10 Redan samma natt skickade bröderna i väg både Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 (W) Folket där var öppnare än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. 12 Många av dem kom till tro, likaså ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.

13 (X) Men när judarna i Tessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket. 14 (Y) Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.

Paulus i Aten

15 Paulus vägvisare förde honom ända till Aten[n] och vände sedan tillbaka med besked till Silas och Timoteus att komma till honom så snart som möjligt. 16 Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande när han såg hur full staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade därför i synagogan med judarna och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där.

18 (Z) Även en del filosofer, både epikureer och stoiker[o], diskuterade med honom. En del sade: "Vad vill den där pratmakaren säga?" Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar[p]." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog med honom upp till Areopagen[q] och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om." 21 Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt.

Paulus tal på Areopagen

22 Paulus ställde sig då mitt på Areopagen och sade: "Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är mycket religiösa[r]. 23 (AA) När jag gick omkring och studerade era gudabilder fann jag nämligen också ett altare med inskriften: Åt en okänd gud[s]. Det ni tillber utan att känna, det förkunnar jag nu för er.

24 (AB) Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. 25 Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.

26 (AC) Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. 27 (AD) Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder[t] har sagt: Vi är av hans släkt.

29 (AE) Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. 30 (AF) Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. 31 (AG) Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron[u] åt alla genom att uppväcka honom från de döda."

32 (AH) När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." 33 Med detta lämnade Paulus dem. 34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Paulus i Korint

18 Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint[v]. (AI) Där träffade han en jude vid namn Aquila, född i Pontus[w], och hans hustru Priscilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Claudius hade befallt att alla judar skulle lämna Rom[x]. Till dessa båda kom nu Paulus,[y] (AJ) och då de hade samma yrke, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare[z]. Varje sabbat förde han samtal i synagogan och försökte övertyga både judar och greker.

(AK) När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien[aa] var Paulus fullt upptagen med att förkunna[ab] ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. (AL) Men när de gick emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder[ac] och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden[ad]. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. (AM) Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.

(AN) En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas! 10 (AO) Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden." 11 Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.

Paulus inför Gallios domstol

12 När Gallio[ae] var ståthållare i Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol 13 och sade: "Den här mannen förleder folk till att dyrka Gud på ett sätt som är mot lagen."

14 (AP) Paulus skulle just öppna munnen när Gallio sade till judarna: "Hade det handlat om något brott eller illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. 15 Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni ta hand om det själva. I sådana tvister tänker jag inte vara domare." 16 Och han skickade ut dem från domstolen.

17 Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes[af] och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det.

Tillbaka till Antiokia

18 (AQ) Paulus stannade i Korint ännu en tid innan han tog avsked av bröderna och avseglade mot Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila. I Kenkrea[ag] hade han dessförinnan låtit raka sitt huvud, eftersom han avlagt ett löfte[ah].

19 De kom till Efesos[ai], och där lämnade han de andra. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 (AR) och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen, om Gud vill." Sedan seglade han ut från Efesos.

22 När han kom till Caesarea gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.

Footnotes

  1. 15:39 Barnabas tog med sig Markus   Längre fram skulle Markus återvinna Paulus förtroende (Kol 4:10, 2 Tim 4:11).
  2. 16:1 grek   Dvs grekisktalande hedning.
  3. 16:6f Asien … Bitynien   Dessa områden låg vid nuvarande Turkiets sydvästra respektive norra kust. Sällskapet följde alltså Mysiens medelväg ut till Troas, gamla Troja, på västkusten.
  4. 16:10 försökte vi   Lukas övergår här till att tala i första person. Troligen har han i Troas slagit följe med Paulus och skriver därefter som ögonvittne.
  5. 16:12 den största staden i den delen av Makedonien   Andra handskrifter: "en stad i första distriktet (delen) av Makedonien."
  6. 16:12 en romersk koloni   Ett område som fått särskilda privilegier som boplats för romare. Filippi var en militärkoloni där många romerska soldater och officerare hade slagit sig ner efter avslutad militärtjänst, vilket kan förklara den hårda behandling som Paulus och Silas fick.
  7. 16:13 flod … böneplats   Den rituella tvagningen före bönen krävde tillgång till vatten.
  8. 16:14 purpurtyger   Purpurfärgen utvanns ur feniciska snäckor och var en mycket dyrbar handelsvara, värd sin vikt i silver. Den användes för kostbara kungliga och prästerliga kläder.
  9. 16:22 piskas   Ordagrant "slita spö", piskas med hårda spön (jfr 2 Kor 11:25).
  10. 16:27 skulle just ta sitt liv   För att slippa det vanärande straffet med avrättning genom tortyr för att han låtit fångarna fly.
  11. 16:37 romerska medborgare   Sådana var enligt romersk lag skyddade mot tortyr. Den som utsatte romare för tortyr kunde straffas med slaveri eller döden.
  12. 17:5 stormade fram mot   Annan översättning: "samlades vid".
  13. 17:6 stadens styrande   Dessa kallades politarker (grek. "stadsledare"), ett ord som inte förekommer i den antika litteraturen men som man på senare tid funnit på inskrifter just i Tessalonike.
  14. 17:15 Aten   Lärdomsstaden framför andra i den grekisk-romerska världen, berömd för sina diktare, talare och filosofer.
  15. 17:18 epikureer och stoiker   representerade huvudriktningar inom grekisk filosofi. Epikureerna var materialister och livsnjutare medan stoikerna hyllade panteism, viljestyrka och moral.
  16. 17:18 en som förkunnar främmande gudar   Under hellenismens tid hade ett flertal kulter från Mellanöstern spritt sig västerut till den grekiska världen.
  17. 17:19 Areopagen   En kulle nordväst om Akropolis där Atens högsta domstol tidigare brukade sammanträda. Den grekiska texten ger oss dock inget skäl att uppfatta händelsen som en domstolsscen.
  18. 17:22 religiösa   Annan översättning: "vidskepliga".
  19. 17:23 ett altare med inskriften: Åt en okänd gud   Ett antal sådana altaren sägs ha blivit resta på 500-talet f Kr av kretensaren Epimenides, enligt levnadstecknaren Diogenes Laertius. Paulus citerar Epimenides i vers 28 ("i honom är det vi lever och rör oss och är till") samt även i Tit 1:12.
  20. 17:28 några av era egna skalder   Citatet är hämtat från den stoiske poeten Aratos från Soloi, inte långt från Paulus hemstad Tarsus.
  21. 17:31 erbjudit tron   Annan översättning: "gett bevis".
  22. 18:1 Korint   En blomstrande handelsstad och huvudort i provinsen Achaia, känd för sin lyx och sina laster.
  23. 18:2 Aquila … Priscilla   Detta par blev nära vänner och medarbetare till Paulus (1 Kor 16:19).
  24. 18:2 Pontus   Ett område i norra delen av nuvarande Turkiet.
  25. 18:2 alla judar skulle lämna Rom   Detta skedde ca år 50 e Kr. Den romerske historikern Suetonius nämner att judarna blev utvisade efter upplopp på grund av en viss "Chrestus", kanske en felstavning av Kristus.
  26. 18:3 tältmakare   Annan översättning: "läderarbetare" (i vidare bemärkelse).
  27. 18:5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien   Troligen skrev Paulus Första och Andra Tessalonikerbrevet vid denna tid i början av sin vistelse i Korint.
  28. 18:5 var Paulus fullt upptagen med att förkunna   Annan översättning: "började Paulus ägna sig helt åt att förkunna" (utan att arbeta för sitt uppehälle, nu understödd av Silas och Timoteus, jfr 2 Kor 11:9).
  29. 18:6 skakade han av dammet från sina kläder   Ett avståndstagande, se Matt 10:14 och Apg 13:51.
  30. 18:6 Ert blod ska komma över era egna huvuden   Dvs ni är själva skyldiga till er egen död.
  31. 18:12 Gallio   Bror till den berömde romerske filosofen Seneca och ståthållare i Achaia ca 51-52 e Kr.
  32. 18:17 synagogföreståndaren Sostenes   nämns troligen senare som medförfattare till Första Korintierbrevet (1 Kor 1:1).
  33. 18:18 Kenkrea   Korints hamnstad mot öst. Här fanns en kristen församling (Rom 16:1).
  34. 18:18 ett löfte   Troligen ett nasirlöfte (4 Mos 6). En nasir var en person som för en tid vigt sig åt Gud och låtit håret växa. Vid nasirtidens slut rakades huvudet och offer frambars.
  35. 18:19 Efesos   Livlig storstad, huvudort för provinsen Asien och hemort för det välbesökta Artemistemplet (19:35).

Paulus och Barnabas skiljs åt

36 Efter ett tag sa Paulus till Barnabas: ”Borde vi inte åka tillbaka till alla de städer där vi har spridit budskapet om Herren för att se hur det går med de troende?” 37 Barnabas föreslog att de skulle ta med sig Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus var emot detta eftersom denne hade övergett dem i Pamfylien och inte varit med dem i deras arbete. 39 De blev så oeniga om detta att de skildes åt. Barnabas tog sedan med sig Markus och seglade till Cypern. 40 Paulus däremot valde Silas som medhjälpare och sedan de troende hade överlämnat dem åt Herrens nåd, gav han sig iväg. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.

Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

16 Paulus kom nu till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, som var son till en kristen judinna men vars far var grek. De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom, och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, eftersom alla visste att hans far var grek.

De reste sedan från stad till stad och berättade om vad apostlarna och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat och som man skulle följa. Församlingarna stärktes i sin tro, och för varje dag ökade antalet troende.

Paulus blir kallad till Makedonien

Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom den heliga Anden hade hindrat dem från att förkunna budskapet i Asien. När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns tänkte de gå mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.[a] De fortsatte därför genom Mysien och kom till Troas.

Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien[b] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” 10 Vi ville därför genast efter att Paulus haft denna syn resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud kallade oss att förkunna evangeliet där.[c]

Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus

11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis. 12 Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk koloni och en av de ledande städerna i denna del av Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.

13 På sabbaten gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss ner och talade till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger[d]. Hon var gudfruktig, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa. 15 Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt bad hon: ”Nu när ni ser att jag tror på Herren, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

Paulus och Silas kastas i fängelse

16 När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare. 17 Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och förkunnar för er vägen till räddning!”

18 Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.

19 Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter på torget. 20 Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden. 21 De förespråkar seder som inte är tillåtna för oss som romerska medborgare att anta eller praktisera.”

22 Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön. 23 De blev svårt slagna och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga 24 och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.

25 Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud medan de andra fångarna lyssnade. 26 Då kom det plötsligt ett jordskalv som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna. 27 Då vaknade fångvaktaren och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

28 Men Paulus ropade till honom: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”

29 Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”

31 De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, både du och din familj!”[e]

32 De fick sedan berätta budskapet om Herren för fångvaktaren och hela hans familj. 33 Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår mitt i natten. Han och hela familjen lät sedan döpa sig. 34 Han tog dem med sig upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.

35 Nästa morgon skickade domarna dit sina vakter för att meddela att männen skulle släppas fria. 36 Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”

37 Men Paulus svarade: ”Åh nej! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva föra ut oss!”

38 Vakterna berättade då detta för domarna och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare, blev de rädda. 39 De kom genast och talade vänligt till dem. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden. 40 Men när de kom ut ur fängelset, gick de till Lydias hus där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem och sedan gick de vidare.

Paulus i Thessalonike

17 Paulus och Silas tog nu vägen genom Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike där judarna hade en synagoga. Paulus gick som vanligt dit och under tre sabbater i rad talade han till folket utifrån Skrifterna. Han förklarade att Messias måste lida och uppstå från de döda och han bevisade att Jesus som han förkunnade för dem är Messias. Några av dem blev övertygade och höll sig sedan till Paulus och Silas, däribland en stor grupp gudfruktiga greker liksom ett antal högt uppsatta kvinnor.

Men judarna blev avundsjuka och samlade några onda män från gatan och ställde till med upplopp och oroligheter i staden. De tågade sedan mot Jasons hus för att hämta Paulus och Silas, så att de kunde ställa dem till svars inför folkmassan.[f] Men när de inte hittade dem, släpade de ut Jason och några andra troende till stadens styresmän och skrek: ”Dessa har vänt upp och ner på hela världen och nu är de här också och Jason har släppt in dem i sitt hus. De är skyldiga till förräderi mot kejsaren, för de påstår att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.”

Både styresmännen och folket i staden blev mycket oroade över dessa rapporter och Jason och de andra blev inte frisläppta förrän de hade betalat borgen.

Paulus i Beroia

10 Samma natt skickade de troende iväg Paulus och Silas till Beroia. Och så snart de kommit dit, gick de till den judiska synagogan. 11 Men människorna i Beroia var mer öppna än de i Thessalonike. De lyssnade gärna till budskapet och forskade varje dag i Skriften för att kontrollera om det som sades var sant. 12 Många av dem började tro, däribland flera högt uppsatta grekiska kvinnor och män.

13 Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus förkunnade Guds ord också i Beroia, kom de dit och ställde till med oro och bråk bland folket. 14 De troende handlade därför snabbt och skickade Paulus ner till kusten, men både Silas och Timotheos stannade kvar.

15 De som förde Paulus därifrån följde honom ända till Athen. Efter det återvände de och meddelade Silas och Timotheos att Paulus ville att de skulle skynda sig efter honom.

Paulus i Athen

16 Medan Paulus väntade på dem, gick han omkring i Athen och han blev upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden. 17 Han talade till judarna och de gudfruktiga i synagogan och varje dag på torget till alla som råkade vara där. 18 En del av filosoferna, både epikuréer och stoiker[g] diskuterade med honom. Några sa: ”Vad är det här för underliga idéer han har snappat upp? Vad menar han?” Andra sa: ”Han försöker pracka på oss främmande gudar.” Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen.

19 Sedan tog de honom med sig till areopagen[h] och sa: ”Kom och berätta mer för oss om den här nya läran du talar om, 20 för det är ganska märkliga saker du har att säga. Tala om för oss vad det här handlar om!” 21 Både athenarna och de utlänningar som bodde där använde nämligen all sin tid till att diskutera de senaste idéerna.

Paulus tal inför areopagen

22 Paulus ställde sig alltså inför[i] areopagen och sa: ”Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa, 23 för när jag har promenerat omkring här har jag sett era gudabilder och även funnit ett altare med inskriften: ’Åt en okänd gud’. Och det är denne jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är.

24 Den Gud som har skapat världen och allt som finns i den, han är Herre över både himlen och jorden och han bor inte i något tempel som är byggt av människor. 25 Människor kan inte heller betjäna honom med sina händer som om han behövde någonting. Det är nämligen han själv som ger alla liv och anda och allting. 26 Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde deras tider och stakade ut deras gränser inom vilka de skulle bo.

27 Det gjorde han för att människorna skulle söka Gud och kanske hitta vägen till honom. Men han är inte långt borta från någon av oss, 28 för det är i honom vi lever och rör oss och existerar, precis som några av era egna poeter säger: ’Vi har vårt ursprung hos honom.’ 29 Om vi nu har vårt ursprung hos honom, då kan vi inte föreställa oss det gudomliga som något som människor utifrån sina tankar och sin konstnärlighet har tillverkat av silver eller guld eller sten. 30 Under lång tid har Gud haft överseende med denna okunnighet, men nu kräver han att alla människor överallt ska vända om. 31 Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.”

32 När de hörde om uppståndelsen från de döda, började några hånskratta men andra sa: ”Vi vill höra mer om det där en annan gång.” 33 Sedan lämnade Paulus dem. 34 Några förenade sig i alla fall med honom och började tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av areopagen och en kvinna som hette Damaris och några till.

Paulus i Korinth

18 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth. Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare[j] precis som han.

Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på förkunnelsen och vittnade för judarna att Jesus är Messias. Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert liv.[k] Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”

Sedan gick Paulus därifrån till Titius Justus som var gudfruktig och vars hus låg vägg i vägg med synagogan. Föreståndaren för synagogan, Crispus och hela hans familj började tro på Herren. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.

En natt talade Herren till Paulus i en syn: ”Var inte rädd! Fortsätt att tala! Låt dig inte tystas, 10 för jag är med dig. Ingen kommer att angripa eller skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.” 11 Paulus stannade därför kvar i Korinth i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds budskap.

12 Men när Gallio hade blivit landshövding över Achaia,[l] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför domstolen. 13 De anklagade honom: ”Den här mannen förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.” 14 Men innan Paulus hann försvara sig, sa Gallio till judarna: ”Ni judar, om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort skulle jag lyssna på er. 15 Men ska ni bara gräla om ord och namn och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.” 16 Och så körde han bort dem från domstolen.

17 Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en föreståndare för synagogan och misshandlade honom mitt framför domstolen. Men Gallio struntade i dem.

Paulus återvänder till Antiochia i Syrien – Paulus gör en ny resa

18 Paulus stannade kvar en längre tid i Korinth, men sedan tog han farväl av de troende och seglade till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. Paulus hade dessförinnan låtit klippa av sitt hår i Kenchreai eftersom han hade gett ett löfte.[m] 19 När de kom till Efesos, skildes Paulus från Priscilla och Aquila och han gick sedan till synagogan för att diskutera med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 och sa i sitt farväl till dem: ”Om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”[n] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.

22 När båten kom till Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia.

Footnotes

  1. 16:7 Frygien, Galatien, Asien, Mysien och Bithynien var romerska provinser i nuvarande Turkiet.
  2. 16:9 Makedonien var en romersk provins i nuvarande Grekland.
  3. 16:10 Lukas, författaren till boken hade här kommit med i gruppen och skrev därför i vi-form.
  4. 16:14 Ett dyrbart mörkrött tyg som användes av kungar och andra rika personer.
  5. 16:31 En kristen människas tro räddar inte och innebär inte frälsning för icke troende familjemedlemmar. Varje person i en familj behöver själv frälsning och komma till tro.
  6. 17:5 Eller: dömas av folkförsamlingen.
  7. 17:18 Epikuréerna ansåg att livets mål var lycka. Stoikerna ansåg att självbehärskning var viktigt och att man skulle lyssna på sitt samvete.
  8. 17:19 Aeropagen kallades staden Athens rådgivargrupp som behandlade frågor om etik, kultur och religion, alltså även gästande talare.
  9. 17:22 Eller: mitt på.
  10. 18:3 Ordet hade fått en vidare betydelse och syftar på tillverkning av läderprodukter.
  11. 18:6 På grekiska: Ert blod må komma över era egna huvuden.
  12. 18:12 Gallio var landshövding i den romerska provinsen Achaia i nuvarande Grekland år 51-53.
  13. 18:18 Löftet var antagligen ett nasirlöfte. Jfr 4 Mos 6.
  14. 18:21 Enligt en del handskrifter: Jag måste hinna i tid till högtiden i Jerusalem. Men om Gud vill….