28 (A) Här slutar drömmen. Men jag, Daniel, fylldes av många oroliga tankar och mitt ansikte bleknade. Men drömmen bevarade jag i mitt hjärta.

Read full chapter

27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Jag var förstummad av synen, men ingen förstod den.

Read full chapter

16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
        vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
        Jag darrar där jag står,
    för jag måste stilla vänta
        på olyckans dag,
    att den drabbar det folk
        som angriper oss.

Read full chapter