^4 (A) Herre, när du drog ut från Seir,
        när du gick fram från Edoms land,
    då bävade jorden,
        då strömmade det från himlen,
    då strömmade vatten från molnen.
⁵ Bergen skalv inför Herrens ansikte,
    Sinai inför Herrens, Israels Guds,
        ansikte.

^6 (B) I Shamgars dagar, Anats sons,
        i Jaels dagar låg vägarna öde.
    Vandrarna måste gå omvägar.
^7 (C) Inga ledare^[a] fanns, inga i Israel
    förrän jag, Debora, trädde fram,
        trädde fram som en moder i Israel.
^8 (D) Man valde sig nya gudar,
        då nådde striden ända till portarna.
    Men varken sköld eller spjut
        fanns att se
            bland Israels fyrtiotusen.
⁹ Mitt hjärta tillhör Israels furstar
    och dem bland folket
        som villigt offrade sig.
    Lova Herren!

¹⁰ Ni som rider på vita åsnor,
    ni som sitter hemma på mattor
        och ni som vandrar på vägen,
            sjung!^[b]
11 När man sjungande
        delar byte mellan vattenhoarna
    lovprisar man Herrens
        rättfärdiga gärningar,
    hans styres rättfärdiga gärningar
        i Israel.
    Då drog Herrens folk ner
        till portarna.

¹² Vakna, vakna, Debora!
        Vakna, vakna, sjung din sång!
    Res dig, Barak! Ta dig fångar,
        du Abinoams son!
¹³ Då satte folkets överlevare
        de tappra till anförare,
    Herren satte mig
        till anförare över hjältarna.
^14 (E) Från Efraim kom män
        med rötter i Amalek.
    Benjamin följde dig
        med dina skaror.
    Från Makir kom furstar ner
        och från Sebulon
            män med ledarstav.
¹⁵ Furstarna i Isaskar
        slöt sig till Debora,
    och liksom Isaskar
        gjorde också Barak,
    ner i dalen skyndade man
        i hans spår.
    Bland Rubens ätter
        höll man stora rådslag.

¹⁶ Varför satt du kvar bland dina fållor
    och lyssnade till flöjtspel
        vid hjordarna?
    Bland Rubens ätter
        hade man stora överläggningar.
^17 (F) Gilead stannade
        på andra sidan Jordan.
    Och Dan,
        varför dröjde han vid skeppen?
    Asher satt kvar vid havets strand,
        vid sina vikar stannade han.
¹⁸ Men Sebulon var ett folk
        som föraktade döden,
    likaså Naftali på slagfältets höjder.

¹⁹ Kungar drog fram och stred,
    då stred Kanaans kungar
        vid Taanak nära Megiddos vatten,
    men silverbyte vann de inte.
^20 (G) Från himlen fördes strid,
    stjärnorna stred från sina banor
        mot Sisera.
^21 (H) Floden Kishon svepte bort dem,
        urtidsfloden, floden Kishon.
    Framåt, min själ, med kraft!
²² Då stampade hästarnas hovar,
    hans starka hingstar
        jagade framåt, framåt.
²³ Förbanna Meros,
        säger Herrens ängel,
    förbanna, ja,
        förbanna dess invånare
    eftersom de inte kom
        till Herrens hjälp,
    till Herrens hjälp bland hjältarna.

^24 (I) Välsignad framför andra kvinnor
        är Jael, keniten Hebers hustru,
    välsignad framför alla kvinnor i tält.
²⁵ Vatten begärde han,
        hon gav honom mjölk,
    bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
²⁶ Hon räckte sin hand efter tältpluggen,
        sin högra hand efter hammaren.
    Med den slog hon Sisera
        och krossade hans huvud,
    spräckte hans tinning
        och genomborrade den.
²⁷ Vid hennes fötter kröp han ihop,
        låg och blev liggande.
    Vid hennes fötter kröp han ihop
        och låg.
    Där han kröp ihop,
        där låg han utslagen.

²⁸ Ut genom fönstret
        blickade Siseras mor,
    hon ropade gällt genom gallret:
        ”Varför dröjer hans vagn?
    Varför hörs inte
        vagnshästarnas hovar?”
²⁹ Då svarade
        hennes klokaste hovdamer,
    och själv gav hon sig samma svar:
³⁰ ”Säkert fick de byte och delar det nu,
    en flicka^[c] eller två åt varje man,
        färggrant byte för Siseras räkning,
    färggrant byte av brokiga tyger,
        en brokig duk eller två
            för de fångnas halsar.”

^31 (J) Så ska alla dina fiender förgås,
        Herre.
    Men de som älskar honom
        ska bli som solen
            när den går upp i sin kraft.

^8 (A) Gud, när du drog ut
        i spetsen för ditt folk,
    när du gick fram i ödemarken,
        Sela
^9 (B) då bävade jorden,
    då strömmade regn
        från himlen inför Gud,
    själva Sinai bävade inför Gud,
        Israels Gud.
^10 (C) Rikligt regn lät du falla, Gud,
    din trötta egendom gav du kraft.
¹¹ Din skara fick bo där,
    du sörjde för de svaga
        i din godhet, Gud.

^12 (D) Herren låter ordet höras,
    en här av kvinnor bär glädjebudet:
^13 (E) "Härarnas kungar flyr,
    de flyr och husmodern delar bytet!
^14 (F) Ska ni då ligga stilla i era fållor?
    Duvans vingar^[a] är täckta med silver
        och hennes fjädrar
            med skimrande guld.
¹⁵ När den Allsmäktige
        skingrade kungarna i landet,
    föll snön över Salmon^[b]."

¹⁶ Bashans berg^[c] är ett Guds berg,
    ett berg med höga toppar
        är Bashans berg.
^17 (G) Ni höga berg,
    varför ser ni ner på berget
        som Gud har valt till sin boning?
    Herren ska bo där för alltid.

^18 (H) Guds vagnar är tiotusentals,
        tusen och åter tusen.
    Herren är mitt ibland dem,
        i helighet som på Sinai.
^19 (I) Du steg upp i höjden,
        du tog fångar,
    du fick gåvor bland människorna,
        även de upproriska –
    för att du, Herre vår Gud,
        skulle bo där.^[d]

²⁰ Lovad är Herren!
    Dag efter dag bär han oss,
        Gud är vår frälsning. Sela
^21 (J) Gud är för oss en frälsningens Gud,
    hos Herren Gud^[e]
        finns en utväg från döden.
^22 (K) Ja, Gud krossar
        sina fienders huvuden,
    den håriga hjässan hos den
        som framhärdar i synd.
^23 (L) Herren säger:
    "Jag ska hämta dem från Bashan,
        hämta dem från havets djup,
²⁴ så att du får doppa din fot i blod
    och dina hundars tunga
        får sin del av fienderna."

²⁵ Gud, man ser ditt högtidståg,
    min Guds, min kungs tåg
        i helgedomen.
²⁶ Sångare går främst,
        harpspelare följer efter
    bland jungfrur som slår på
        tamburin.
^27 (M) Lova Gud i församlingarna,
    lova Herren, ni av Israels källa!
^28 (N) Där går Benjamin,
        den yngste som leder dem,
    där går skaran av Juda furstar,
        Sebulons furstar, Naftalis furstar.

²⁹ Gud, visa din styrka^[f]!
    Gud, stärk vad du gjort för oss!
^30 (O) På grund av ditt tempel
        i Jerusalem
    ska kungar komma
        med gåvor till dig.
^31 (P) Straffa odjuret i vassen,
        tjurarnas hop och folkens kalvar.
    Ödmjukt ska de hylla dig
        med silverstycken.
    Han skingrar^[g] de folk
        som vill ha krig.
^32 (Q) Sändebud^[h] ska komma från Egypten,
    Nubien ska skynda att
        sträcka sina händer till Gud.

³³ Jordens riken, sjung till Gud,
    lovsjung Herren, Sela
^34 (R) honom som drar fram
        över himlen, urtidens himmel.
    Hör, han höjer sin röst,
        en mäktig röst!
³⁵ Ge Gud makten!
    Hans majestät är över Israel,
        hans makt är i skyarna.
^36 (S) Fruktad är du, Gud,
        i din helgedom.
    Israels Gud ger makt och styrka
        åt sitt folk.
    Lovad är Gud!