14 Med hans egna spjut
    genomborrar du huvudet
        på hans krigare,
    när de stormar fram
        för att fördriva mig.
    Deras glädje är att sluka
        den svage i hemlighet.
15 (A) Du far fram med dina hästar
    genom havet,
        genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
        vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
        Jag darrar där jag står,
    för jag måste stilla vänta
        på olyckans dag,
    att den drabbar det folk
        som angriper oss.

Read full chapter