Guds hjärta för upproriska Israel

11 (A) När Israel var ung

        fick jag honom kär,
    och ut ur Egypten
        kallade jag min son.[a]
Men ju mer man kallar dem,
        desto mer drar de sig undan.
    De offrar åt baalerna
        och tänder rökelse
            åt avgudabilderna.
(B) Ändå var det jag
    som lärde Efraim att gå
        och som tog dem i mina armar.
    Men de förstod inte
        att jag ville hela dem.
Med lena band drog jag dem,
        med kärlekens band.
    Jag var för dem lik den som
        lättar oket över deras nackar[b],
    jag böjde mig ner till dem
        och gav dem mat.

De ska inte få vända tillbaka
        till Egyptens land,
    utan Assur[c] ska bli deras kung
        eftersom de vägrade
            att omvända sig.
Svärdet ska rasa i deras städer
    och förstöra deras bommar
        och frossa omkring sig
    för deras onda planers skull.
Mitt folk hänger fast
        vid sin otrohet mot mig,
    och hur man än kallar dem
        till den som är därovan,
    upphöjer ändå ingen honom.

(C) Hur ska jag kunna överge dig, Efraim?
        Ska jag lämna dig, Israel?
    Hur ska jag kunna göra med dig
        som med Adma
            och behandla dig som Sebojim?[d]
    Mitt hjärta vänder sig i mig,
        all min barmhärtighet vaknar.
(D) Jag vill inte utföra
        min brinnande vrede,
    jag vill inte ödelägga Efraim igen,
        för jag är Gud
            och inte en människa.
    Jag är helig bland er
        och vill inte komma med vrede.

10 (E) Herren ska de följa,
        och han ska ryta som ett lejon.
    Han ska ryta och barnen
        ska komma
    med bävan västerifrån.
11 De ska komma med bävan
    som fåglar från Egypten
        och som duvor från Assurs land,
    och jag ska låta dem bo i sina hus,
        säger Herren.

Israels synd

12 Efraim har omgett mig med lögn,
        Israels hus med svek.
    Juda är ännu trolös mot Gud,
        mot den Allraheligaste,
            den Trofaste.

Footnotes

  1. 11:1 Citeras i Matt 2:15 som profetia om Kristus.
  2. 11:4 lättar oket över deras nackar   Annan översättning: ”lyfter barnet till kinden”.
  3. 11:5 inte ... Egyptens land, utan Assur   Se 2 Kung 17:4f för intrigerna bakom rikets undergång.
  4. 11:8 Adma … Sebojim   Städer som gick under med Sodom och Gomorra (1 Mos 14:8, 19:24f).

Som en fars kärlek

11 När Israel var ung
    älskade jag honom,
och ut ur Egypten
    kallade jag min son.
Men ju mer jag har kallat på dem,[a]
    desto längre bort har de gått från mig.
De offrar till baalsgudar
    och tänder rökelse till avgudar.
Ändå är det jag som lärde Efraim gå
    och bar dem i mina armar.
Men de insåg inte
    att jag helade dem.
Jag ledde dem med mänskliga band,
    med kärlekens band.
Jag var för dem
    som en som lyfter av oket över deras nackar,
och jag böjde mig ner för att ge dem mat.[b]

Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
    Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
    Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar[c]
    och göra slut på deras onda planer.
Mitt folk har bestämt sig
    för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
    är det ingen som upphöjer honom.[d]

Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
    överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
    låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
    all min medkänsla väcks upp.
Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
    Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
    den Helige ibland er,
    och jag kommer inte med vrede[e].
10 De ska följa Herren,
    och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
    kommer hans barn bävande västerifrån.
11 Likt fåglar kommer de
    bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
    Jag ska låta dem återvända hem igen,
        säger Herren.”

Efraims synd

12 Efraim har omgett mig med lögn,
    israeliterna med svek,
och Juda vacklar mot Gud,
    mot den trofaste, den Helige.[f]

Footnotes

  1. 11:2 Mer ordagrant: Ju mer de har kallat på dem…eller ev. Ju mer de har blivit kallade…Fortsättningen visar dock att det är Herren som har kallat dem, och den tanken återfinns också i Septuaginta.
  2. 11:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 11:6 Ordet kan också syfta på tomt prat, ev. orakelpräster.
  4. 11:7 Grundtextens innebörd är oviss.
  5. 11:9 Eller: …kommer inte in i staden.Det är osäkert hur det sista ordet ska tolkas.
  6. 11:12 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare hälft.