(A) Detta är Jeremias ord.

Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot[a] i Benjamins land. (B) Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår[b], (C) och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår[c] då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.

Jeremias kallelse

Herrens ord kom till mig. Han sade: (D) ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken[d].”

(E) Men jag svarade: ”O, Herre Gud![e] Jag kan inte tala, för jag är för ung.” (F) Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. (G) Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” (H) Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 (I) Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Två syner

11 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[f].” 12 (J) Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”

13 (K) Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.” 14 (L) Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 (M) Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut[g], säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 (N) Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.

17 (O) Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. 18 (P) Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”

Footnotes

  1. 1:1 Anatot   Prästby strax nordost om Jerusalem (Jos 21:18).
  2. 1:2 Josias … trettonde regeringsår   627 f Kr, när den unge kungen just börjat försöka rensa bort avgudadyrkan från Juda och Jerusalem (2 Krön 34:3f).
  3. 1:3 Sidkias … elfte regeringsår   587 f Kr. Jeremia verkade också en tid efter Jerusalems fall (40:1f).
  4. 1:5 profet för folken   Liksom flera andra profeter fick Jeremia profetior inte bara till Israels folk utan även till de omgivande hednafolken (kap 25, 46-51).
  5. 1:6 Herre Gud   Hebr. Adonaí Jhvh (Herren Herren). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet ”Adonaí” (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas ”Elohím” (Gud).
  6. 1:11 mandelträd   Hebr. shakéd(jfr shokéd, ”vaka” i vers 12). Mandelträdets vita blommor är de första som slår ut på våren i Israel (jan-feb).
  7. 1:15 rikena norrut   Öknen öster om Israel gjorde att Babels arméer kom norrifrån (kap 39).

Detta är ord av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land. Herrens ord kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda, och när Josias son Jojakim var kung i Juda, och ända till slutet av det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalems befolkning i femte månaden fördes bort i fångenskap.

Gud kallar Jeremia

Herrens ord kom till mig:

”Jag kände dig innan du formades i din mors liv.
    Innan du föddes avskilde jag dig
och utsåg dig till en profet för folken.”

Jag svarade: ”Min Herre, Herre, jag kan inte tala! Jag är för ung!”

Då sa Herren till mig: ”Säg inte att du är för ung, utan gå dit jag sänder dig och tala vad jag befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig och ska rädda dig, säger Herren.”

Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun och sa till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig över folk och riken, för att rycka upp och bryta ner, förgöra och förkasta, bygga upp och plantera.”

11 Herrens ord kom till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[a].” 12 Herren sa till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord tills det fullföljs.”

13 Herrens ord kom till mig en andra gång: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta. Den lutar hitåt norrifrån.” 14 Herren sa till mig: ”Från norr kommer olycka att dra fram över alla som bor i landet. 15 Jag ska kalla samman alla folken från rikena i norr, säger Herren.

De ska komma och sätta upp var och en sin tron
    framför Jerusalems portar
och längs dess murar
    och vid alla städer i Juda.
16 Jag ska döma dem för all deras ondska
    för att de har övergett mig,
tänt rökelse åt andra gudar
    och tillbett dem som de själva har gjort.

17 Gör dig beredd! Stå upp och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, för då kommer jag att förskräcka dig inför dem. 18 I dag gör jag dig till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot Juda kungar, dess furstar och präster och folket i landet. 19 De ska anfalla dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, jag ska rädda dig.”

Footnotes

  1. 1:11 De hebreiska orden för mandelträd (shaked) och vaka (shoked) liknar varandra och utgör en ordlek, något som ofta förekommer framför allt i profetiska texter.