Juda och Israels otrohet

(A) Han sade:

    Om en man skiljer sig
        från sin hustru
    och hon går ifrån honom
        och blir en annan mans hustru,
    får han då komma tillbaka[a]
            till henne?
        Skulle inte då landet bli orenat?
    Du har bedrivit otukt
        med många älskare,
    och nu kommer du tillbaka till mig?
        säger Herren.
(B) Lyft blicken mot de kala höjderna
    och se: Var har du inte
        blivit skändad?
    Vid vägarna satt du
        och väntade på dem
            som en arab i öknen.
    Du orenade landet
        med din otukt och din ondska.

(C) Därför hölls regnskurarna tillbaka
        och inget vårregn föll.
    Men du hade
        en äktenskapsbryterskas panna
            och ville inte skämmas.
Ändå har du nu ropat till mig:
    ”Min Far!
        Du är min ungdoms vän!”
(D) ”Kan han då vara vred för evigt
    och hålla fast vid sin vrede
        för alltid?”
    Så talade du och gjorde
        allt ont du kunde.

Kallelse till omvändelse

(E) I kung Josias tid[b] sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. (F) Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.

Hennes otrogna syster Juda såg det. (G) Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev[c] på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä[d]. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.

11 (H) Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12 (I) Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.

13 (J) Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.

14 (K) Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre[e]. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 (L) Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.

16 (M) När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 (N) På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.

19 Jag sade:
    Vilken plats ska jag inte låta dig
        få bland barnen,
    och vilket ljuvligt land
        ska jag inte ge dig,
    den allra härligaste arvedel
        bland folken.
Och jag sade:
    Då ska ni kalla mig Far
        och inte vända er bort
            från mig mer.

20 Men som när en hustru
        är otrogen mot sin man,
    så har ni, Israels hus,
        varit otrogna mot mig,
            säger Herren.
21 (O) Därför hörs rop på de kala höjderna,
        gråt och böner från Israels barn,
    för de har gått på villovägar
        och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
        Jag ska bota er från er otrohet.
    ”Se, vi kommer till dig,
        för du är Herren vår Gud.
23 (P) Ja, falskt var vårt hopp
    till höjderna,
        vårt larm på bergen.
    Ja, hos Herren vår Gud
        finns frälsning för Israel.
24 (Q) Men allt ifrån vår ungdom
    har skammens gud[f] förtärt
        frukten av våra fäders arbete,
    deras får och kor,
        deras söner och döttrar.
25 (R) Låt oss nu ligga här i vår skam
        och låt vanära täcka oss,
    för vi har syndat
        mot Herren vår Gud,
    vi och våra fäder,
        från vår ungdom ända till i dag.
    Vi har inte lyssnat
        till Herren vår Guds röst.”

Footnotes

  1. 3:1 komma tillbaka   Detta var förbjudet enligt 5 Mos 24:1-4.
  2. 3:6 I kung Josias tid   Någon gång mellan 627-609 f Kr (jfr 1:2).
  3. 3:8 skilsmässobrev   Bevis på skilsmässan som gjorde det möjligt för kvinnan att gifta om sig (jfr 5 Mos 24:1).
  4. 3:9 äktenskapsbrott med sten och trä   Andlig otrohet med avgudar, mot Guds förbund (jfr Hes 16:8f).
  5. 3:14 herre   Hebr. báal (i betydelsen äkta man, jfr Hos 2:14 med not).
  6. 3:24 skammens gud   Kananeiska gudar som Baal och Molok, som dyrkades med barnoffer.