Jeremia 31
Svenska Folkbibeln 2015
Israels kommande frälsning
31 (A) På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.
2 Så säger Herren:
Det folk
som kommer undan svärdet
finner nåd i öknen.
Israel får gå dit där jag ger det ro.
3 (B) Fjärran ifrån uppenbarade sig
Herren för mig[a]:
”Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd bli kvar
över dig.
4 (C) Än en gång ska jag upprätta dig,
och du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta din tamburin
och dra ut i dans
bland dem som är glada.
5 Än en gång ska du
plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar
ska själva njuta av frukten.
6 (D) För det kommer en dag
då väktare ropar på Efraims berg:
Kom, låt oss dra upp till Sion,
till Herren vår Gud.”
7 (E) För så säger Herren:
Jubla i glädje över Jakob,
höj fröjderop över honom
som är den främste
bland folken.
Låt lovsången ljuda och säg:
”Fräls, Herre[b], ditt folk,
dem som är kvar av Israel.”
8 Se, jag ska hämta dem
från landet i norr
och samla dem
från jordens yttersta hörn.
Bland dem finns
både blinda och halta,
både havande kvinnor
och barnaföderskor.
En stor skara
ska komma tillbaka hit.
9 (F) Gråtande ska de komma,
men jag ska leda dem
där de går bedjande fram.[c]
Jag ska föra dem till vattenbäckar
på en jämn väg
där de inte stapplar.
För jag är en Far för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
10 (G) Hör Herrens ord, ni hednafolk,
och förkunna det i kustländerna
i fjärran.
Säg: Han som skingrade Israel
ska också samla det
och bevara det
som en herde bevarar sin hjord.
11 För Herren ska befria Jakob
och friköpa honom
från den som är starkare än han.
12 (H) De ska komma
och jubla på Sions höjd
och strömma som en flod
till Herrens goda,
till säd, vin och olja
och till unga får och oxar.
Deras själ ska vara
som en vattenrik trädgård,
och de ska inte sörja mer.
13 (I) Då ska flickorna vara glada
och dansa,
unga och gamla
ska glädja sig tillsammans.
Jag ska förvandla deras sorg
till glädje
och trösta dem och glädja dem
efter deras bedrövelse.
14 Prästerna ska jag mätta
med utsökta rätter,
och mitt folk ska mättas
av mitt goda, säger Herren.
Guds barmhärtighet mot Israel
15 (J) Så säger Herren:
Ett skri hörs i Rama[d],
klagan och bitter gråt.
Det är Rakel som gråter
över sina barn,
hon vägrar låta sig tröstas,
för hennes barn finns inte mer.
16 (K) Men så säger Herren:
Stilla din högljudda gråt
och tårarna från dina ögon,
för ditt verk ska få sin lön,
säger Herren.
De ska komma tillbaka
från sina fienders land.
17 (L) Det finns hopp för din framtid,
säger Herren.
Dina barn ska komma tillbaka
till sitt land.
18 (M) Jag har hört hur Efraim klagar:
”Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämd kalv.
Omvänd mig, så blir jag omvänd!
För du är Herren min Gud.
19 (N) När jag nu har vänt om
känner jag ånger,
och när jag nu besinnat mig
slår jag mig på höften[e].
Jag både blygs och skäms
när jag nu bär
min ungdoms förnedring.”
20 (O) Är inte Efraim min käre son,
är han inte mitt älsklingsbarn?
Närhelst jag går till rätta
med honom tänker jag på honom.
Därför ömmar mitt hjärta
för honom.
Jag måste förbarma mig
över honom, säger Herren.
21 Sätt upp vägmärken åt dig,
skaffa dig vägskyltar[f]!
Lägg vägen på minnet,
stigen där du vandrade.
Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
vänd tillbaka till dina städer här.
22 Hur länge ska du irra hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren vill skapa något nytt
på jorden:
En kvinna ska omsluta
en mäktig man.[g]
23 (P) Så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
När jag på nytt har gjort slut
på fångenskapen
för Juda land och dess städer,
ska man än en gång
uttala detta ord:
”Herren välsigne dig,
du rättfärdighetens boning,
du heliga berg.”
24 Och Juda folk med alla sina städer
ska bo där tillsammans,
både jordbrukare
och vandrande herdar.
25 (Q) För jag ska stärka trötta själar
och mätta alla utsvultna själar.
26 Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.
27 Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. 28 (R) Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 (S) På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”[h] 30 (T) Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31 (U) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag sluter ett nytt förbund
med Israels hus
och med Juda hus,[i]
32 (V) inte som förbundet jag slöt
med deras fäder
den dag då jag tog deras hand
och förde dem ut
ur Egyptens land –
förbundet med mig som de bröt
fastän jag var deras rätte herre –
säger Herren.
33 (W) Nej, detta är förbundet
som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus,
säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34 (X) Då ska de inte mer behöva
undervisa varandra,
ingen sin broder och säga:
”Lär känna Herren!”
Alla ska känna mig,
från den minste av dem
till den störste, säger Herren,
för jag ska förlåta
deras missgärningar
och aldrig mer minnas
deras synder.
35 (Y) Så säger Herren,
han som har satt solen
till att lysa om dagen
och ordnat månen och stjärnorna
till att lysa om natten,
han som rör upp havet
så att vågorna dånar,
Herren Sebaot är hans namn:
36 (Z) Om denna ordning upphör
inför mig, säger Herren,
först då ska Israels släkte
upphöra som folk inför mig
för alltid.
37 Så säger Herren:
Om himlen därovan kan mätas
och jordens grundvalar därnere
kan utforskas,
först då ska jag förkasta
hela Israels släkte
för allt de har gjort, säger Herren.
38 (AA) Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa. 40 (AB) Hela dalen där man har lagt lik[j] och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.
Footnotes
- 31:3 mig Andra handskrifter (Septuaginta): ”honom” (alltså Israel).
- 31:7 Fräls, Herre Annan översättning (Septuaginta): ”HERREN har frälst”.
- 31:9 där de går bedjande fram Ordagrant: ”med/under böner”.
- 31:15 Rama Höjd en halvmil norr om Jerusalem där fångarna samlades 587 f Kr för transport till Babel (40:1). I närheten fanns Rakels grav (1 Sam 10:2), på vägen mot Betlehem (1 Mos 35:19). Versen citeras i Matt 2:18 som profetia om mordet på barnen i Betlehem.
- 31:19 slår jag mig på höften Uttryck för sorg och smärta.
- 31:21 vägskyltar Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”det bittra”.
- 31:22 En kvinna ska omsluta en mäktig man Möjligen profetia om Messias (Matt 1:18, Luk 1:31f).
- 31:29 Fäderna åt sura druvor Ett gängse ordspråk (se Hes 18:2). Jfr 2 Mos 20:5.
- 31:31f Citeras i Hebr 8:8f och 10:16f som profetia om det nya förbundet genom Kristi blod (jfr Luk 22:20).
- 31:40 dalen där man har lagt lik Hinnomsdalen i sydväst, som mötte Kidrondalen i öst.
Jeremia 31
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Israels återupprättelse
31 ”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”
2 Så säger Herren:
”Det folk som överlever svärdet
ska finna nåd i öknen,
under vandringen ska Israel få ro.”[a]
3 Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:
”Jag har älskat dig
med en evig kärlek.
Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.
4 Jag ska upprätta dig igen,
ja, du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Du ska än en gång ta dina tamburiner
och gå ut och dansa med de glada.
5 Än en gång ska du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar ska få njuta av frukten.
6 Den dag ska komma
då vakterna på Efraims berg ska ropa:
’Kom, låt oss gå upp till Sion,
till Herren, vår Gud.’ ”
7 För så säger Herren:
”Jubla av glädje över Jakob,
höj jubelrop över det främsta bland folken!
Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,
det som finns kvar av Israel.’
8 Jag ska föra dem från landet i norr
och samla dem från jordens yttersta ändar.
Bland dem finns blinda och lama,
gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.
I en stor skara ska de återvända hit.
9 Gråtande ska de komma,
och under deras böner ska jag leda dem.[b]
På en jämn väg, där de inte ska stappla,
ska jag leda dem till strömmande vatten.
För jag är Israels far
och Efraim är min förstfödde son.
10 Hör Herrens ord, ni folk,
förkunna det i fjärran kustländer:
’Han som skingrade Israel
ska samla det
och vaka över det
som en herde över sin hjord.’
11 Herren ska friköpa Jakob
och befria honom från dem
som är starkare än han.
12 De ska komma och jubla på Sions höjd,
och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,
över säd, vin och olja,
över lamm och boskapshjordar.
De ska vara som en grönskande trädgård,
och de ska inte behöva sörja mer.
13 Flickor ska dansa och glädjas,
tillsammans med ynglingar och de gamla.
Jag ska förvandla deras sorg till glädje,
ge dem tröst och glädje efter sorgen.
14 Jag ska mätta prästerna rikligt
och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”
15 Så säger Herren:
”Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
och låter sig inte tröstas,
för hennes barn finns inte mer.”
16 Så säger Herren:
”Gråt inte längre,
fäll inga fler tårar,
för du ska få lön för din möda, säger Herren.
De ska återvända från sitt fiendeland.
17 Det finns hopp för din framtid, säger Herren.
Dina barn ska återvända till sitt eget land.
18 Jag har hört Efraims klagan:
’Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämjd kalv.
För mig tillbaka,
så kommer jag tillbaka,
för du är Herren, min Gud.
19 Jag vände mig bort
men ångrade mig.
Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.[c]
Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20 Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.
21 Sätt upp vägmärken åt dig,
ställ upp vägvisare.
Rätta dig efter den led du följt,
vägen du förut gått.
Vänd tillbaka, jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer!
22 Hur länge ska du vackla hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren ska skapa något nytt på jorden –
en kvinna ska omsluta[d] en man.”
23 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24 Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25 Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”
26 Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.
27 ”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28 Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 På den tiden ska man inte längre säga:
’Fäderna har ätit sura druvor
och därför har barnen fått ömma tänder.’
30 Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31 Det ska komma en tid, säger Herren,
då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,
32 inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,
när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,
det förbund med mig som de bröt,
trots att jag var deras herre[e], säger Herren.
33 Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34 Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:
’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,
från den minste till den störste bland dem, säger Herren.
För jag ska förlåta dem deras ondska,
och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”
35 Så säger Herren,
han som satt upp solen till att lysa om dagen
och månen och stjärnorna att lysa om natten,
han som rör upp havet så att dess vågor brusar,
han vars namn är härskarornas Herre:
36 ”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,
säger Herren,
först då ska Israels ätt upphöra
att för alltid vara ett folk inför mig.”
37 Så säger Herren:
”Om himlarna där ovan kan mätas,
om jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då ska jag förkasta Israels ätt
för allt de har gjort, säger Herren.
38 Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40 Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”
Footnotes
- 31:2 Versen kan också tolkas syfta på Israels ökenvandring och ska i så fall översättas i förfluten tid.
- 31:9 Engligt Septuaginta: komma, men jag tröstar dem och leder dem.
- 31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.
- 31:22 Eller: värna.Det hebreiska ordets betydelse är osäker och hela satsen därmed svårtolkad.
- 31:32 Ordagrant: …jag var deras make.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.