med min starka hand
    och min vishet,
        för jag är så klok!
    Jag flyttade folkens gränser
        och plundrade deras skatter,
    som den mäktige
        störtade jag härskarna.
¹⁴ Min hand fann folkens skatter
        som i ett fågelbo^[d],
    jag samlade ihop hela jorden
        som man tar övergivna ägg.
    Ingen rörde en vinge,
        öppnade näbben eller pep.

¹⁵ Ska yxan höja sig över honom
        som hugger med den,
    eller sågen förhäva sig över honom
        som använder den?
    Som om käppen kunde svinga
        honom som lyfter den,
    eller staven lyfta
        honom som inte är av trä!

¹⁶ Därför ska Herren Gud Sebaot
    sända en tärande sjukdom
        bland hans feta män,
    och under hans härlighet
        ska det brinna en brand
            som en brinnande eld.
^17 (C) Och Israels ljus
    ska vara som en eld,
        hans Helige som en låga,
    och den ska bränna och förtära
        hans törnen och tistlar,
            allt på samma dag.
¹⁸ Han ska helt göra slut
    på hans härliga skog
        och fruktträdgård.
    Det ska bli som när en sjuk
        tynar bort.
¹⁹ De träd som blir kvar i skogen
        ska vara lätträknade,
    ett barn kan skriva upp dem.

^20 (D) På den dagen ska Israels rest
        och de räddade av Jakobs hus
    inte längre stödja sig
        på honom som slog dem.
    I trohet ska de stödja sig
        på Herren, Israels Helige.
²¹ En rest ska vända om^[e],
        en rest av Jakob,
    till Gud den Mäktige.^[f]
22 (E) För även om ditt folk, Israel,
        vore som havets sand,
    så ska bara en rest av det
        vända om.
    Förödelse är beslutad,
        en rättfärdig störtflod.^[g]
23 (F) Förödelse och beslutad straffdom
    ska Herren Gud Sebaot
        låta drabba hela landet.

^24 (G) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
    Mitt folk som bor i Sion,
        var inte rädda för Assur.
    Han kommer att slå dig med riset
        och höja sin stav mot dig,
            som i Egypten.
^25 (H) För ännu en liten tid
        så upphör vreden mot dig,
    och min vrede ska vända sig
        till deras fördärv.
^26 (I) Herren Sebaot ska svänga
        sitt gissel över dem,
    som när han slog Midjan
        vid Orebsklippan.^[h]
    Han ska åter höja sin stav
        som han räckte ut över havet,
            som i Egypten.^[i]
27 På den dagen ska hans börda
    tas bort från dina axlar
        och hans ok från din nacke,
    för oket ska brista
        på grund av fetman.

²⁸ Han kommer över Ajat,
        drar fram genom Migron.
    I Mikmas lämnar han sin tross.^[j]
29 De drar fram genom passet,
        tar nattkvarter i Geba.
    Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
³⁰ Ropa högt, dotter Gallim!
    Lyssna, Laisha!
        Arma Anatot!
³¹ Madmena flyr,
    Gibeons invånare söker skydd.
³² Samma dag gör han halt i Nob.
    Han svingar sin hand
        mot dottern Sions berg,
            mot Jerusalems höjd.

^33 (J) Se, Herren Gud Sebaot
    ska hugga av den lummiga kronan
        med våldsam kraft.
    De resliga stammarna ska fällas,
        de höga träden störta ner.
³⁴ Han ska fälla snårskogen med järn,
    och Libanon ska falla
        för den Mäktige.

Hon föraktar dig och hånar dig,
        jungfrun, dottern Sion.
    Hon skakar på huvudet åt dig,
        dottern Jerusalem.
²³ Vem har du hånat och hädat,
    mot vem har du höjt din röst
        och högmodigt lyft din blick?
    Jo, mot Israels Helige!
²⁴ Genom dina tjänare
    hånade du Herren
        när du sade:
    ’Med mina många vagnar
        drog jag upp på bergens höjder,
            till Libanons avlägsna trakter.
    Jag högg ner dess höga cedrar^[c]
        och utvalda cypresser.
    Jag trängde fram
        till dess bortersta höjder
            och dess frodiga skog.
²⁵ Jag grävde brunnar
        och drack vatten,
    med mina fötter torkade jag ut
        alla Egyptens strömmar.’

²⁶ Har du inte hört att jag
        för länge sedan gjorde detta,
    att jag i forntidens dagar
            bestämde det,
        och nu har jag låtit det komma?
    Du fick makt
        att ödelägga befästa städer
    och göra dem till ruinhögar.
^27 (C) Deras invånare blev maktlösa,
    de blev förskräckta
        och stod med skam.
    Det gick med dem
        som med gräset på marken
            och den späda grönskan,
    som med gräset på taken
        och som säden som förbränns
            innan den växer upp.
^28 (D) Jag vet om du sitter,
    om du går ut
        eller kommer in,
    och hur du rasar mot mig.
^29 (E) Därför att du rasar mot mig
    och ditt högmod har nått
        mina öron,
    ska jag sätta min krok
            i din näsa
        och mitt betsel i din mun^[d]
    och föra dig tillbaka samma väg
        som du kom.

Han ska inte komma in
    i denna stad
        eller skjuta någon pil ditin.
    Han ska inte närma sig den
        bakom en sköld
    eller kasta upp en vall^[e] mot den.
³⁴ Han ska vända tillbaka
        samma väg som han kom.
    Han ska inte komma in
        i denna stad, säger Herren,
^35 (H) för jag ska skydda
        och rädda denna stad
    för min och min tjänare
        Davids skull."