På en natt är Ar-Moab ödelagt
        och förstört.
    På en natt är Kir-Moab ödelagt
        och tystat.^[a]
2 (B) Han går upp till sitt tempel,
        till Dibon
    och upp på offerhöjderna
        för att gråta.
    Över Nebo och Medeba
        jämrar sig Moab,
    alla huvuden där är rakade,
        alla skägg avskurna.
³ På deras gator har man svept sig
        i säcktyg.
    På deras tak och på deras torg
        jämrar sig alla,
    medan tårarna rinner.
^4 (C) Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
        det hörs ända till Jahas.
    Därför jämrar sig Moabs krigare,
        deras själ våndas i dem.

^5 (D) Mitt hjärta sörjer över Moab.
    Flyktingarna därifrån flyr till Soar^[b],
        till Eglat-Shelishija.
    Under gråt stiger man upp
        på Halluhits höjd,
    på vägen till Horonajim
        höjs sorgerop över förstörelsen,
^6 (E) för Nimrims vatten
        blir torr ödemark,
    gräset torkar bort, brodden vissnar,
        inget grönt finns kvar.
⁷ Resten av sina ägodelar,
        sina sparade tillhörigheter,
    bär man därför bort
        över Pilträdsbäcken^[c].
^8 (F) Sorgeropen ljuder runt om
        i Moabs land.
    Deras jämmer når till Eglajim,
        deras klagan till Beer-Elim.
⁹ För Dimons^[d] vatten är fulla av blod,
    men ännu mer ska jag
        låta drabba Dimon:
    ett lejon för den som kommer
        undan från Moab
    och för dem som finns kvar
        i landet.

    från Sela genom öknen
        till dottern Sions berg.
² Som flyende fåglar utkastade
        ur fågelboet
    kommer Moabs döttrar
        till Arnons vadställen.
³ "Ge oss råd, döm oss rättvist.
    Låt din skugga vara som natten
        nu mitt på dagen.
    Göm de fördrivna,
        röj inte flyktingarna!
⁴ Låt Moabs fördrivna bo hos dig,
    var^[f] ett gömställe för dem
        undan fördärvaren.
    När utpressaren inte finns mer,
        skövlingen är slut
    och förtryckaren försvunnen
        ur landet,
^5 (H) då ska en tron befästas
        genom nåd.
    I trohet ska en furste sitta
        på den i Davids hydda,
    en som söker det rätta
        och främjar rättfärdighet."

⁶ Vi har hört om Moabs stolthet,
        hur stolt han är,
    om hans högfärd, högmod
        och våldsamma vrede,
    och hans tomma skryt.
⁷ Därför ska Moab jämra sig över Moab.
    Alla ska jämra sig.
        Över Kir-Haresets russinkakor
    ska ni sucka i djup bedrövelse,
^8 (I) för Heshbons fält tynar bort,
        liksom Sibmas vinstockar.
    Deras ädla druvor slogs till marken
        av folkens herrar.
    Deras rankor nådde
            ända till Jaeser
        och bredde ut sig i öknen,
    deras grenar sträckte sig ut
        över havet.
⁹ Därför gråter jag
    över Sibmas vinstockar,
        så som Jaeser gråter.
    Med mina tårar tänker jag
        dränka dig, Heshbon,
            och dig, Eleale.
    Glädjeropen över din mogna frukt
        och din kornskörd har upphört.
^10 (J) Glädje och fröjd har försvunnit
        från de bördiga fälten
    och i vingårdarna hörs ingen sång,
        inget jubel.
    Ingen trampar vin i pressarna,
        på glädjeropen har jag gjort slut.
^11 (K) Därför klagar mitt inre
        som en harpa över Moab,
    mitt innersta över Kir-Heres.
^12 (L) För hur Moab än träder upp
    på offerhöjden
        och arbetar sig trött där,
    hur han än går
        till sin helgedom och ber,
    så uträttar han ingenting med det.

    Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
² Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
³ Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
⁴ Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
^5 (B) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
^6 (C) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
^7 (D) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh^[b] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

⁸ Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
⁹ Ge Moab vingar^[c],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
¹⁰ Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

^11 (E) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

¹⁴ Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
¹⁵ Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

¹⁶ Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
¹⁷ Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

¹⁸ Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
¹⁹ Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
²⁰ Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

^25 (G) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

^28 (J) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

^29 (K) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
³⁰ Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
³¹ Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
³² Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
^33 (L) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

^34 (M) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
³⁵ Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
^36 (N) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
^37 (O) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
^38 (P) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

³⁹ Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

^40 (Q) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
⁴¹ Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
⁴² Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

^43 (R) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
^44 (S) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

^45 (T) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
⁴⁶ Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
^47 (U) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.

    För tre brott av Moab, ja fyra,
        tar jag inte tillbaka mitt beslut,
    för han brände benen
        efter Edoms kung till kalk:
^2 (B) Jag ska sända en eld mot Moab,
        och den ska förtära Keriots borgar.
    Moab ska dö under stridslarm,
        under härskri vid hornstötar.
³ Jag ska utrota domaren ur landet
    och döda alla dess furstar
        tillsammans med honom,
    säger Herren.

^9 (G) Det var jag som förgjorde
        amoreerna för er.^[b]
    De var höga som cedrar
        och kraftiga som ekar,
    men jag förgjorde
        deras frukt upptill
            och deras rötter nertill.
^10 (H) Det var jag som förde er
        upp ur Egyptens land
    och ledde er i öknen i fyrtio år
        tills ni tog amoreernas land
            i besittning.
^11 (I) Bland era söner
    väckte jag upp profeter,
        bland era unga män nasirer.^[c]
    Är det inte så, ni Israels barn?
        säger Herren.
¹² Men ni gav vin till nasirerna
    och befallde profeterna:
        Profetera inte!

¹³ Se, jag ska trycka ner er
    som en vagn trycks ner
        när den är fullastad med kärvar.
^14 (J) Då ska den snabbe
        inte finna någon tillflykt,
    den starke inte kunna bruka
        sin kraft
    och hjälten inte rädda sitt liv.
¹⁵ Då kan bågskytten inte hålla stånd,
    den snabbfotade inte komma undan
        och ryttaren inte rädda sitt liv.
¹⁶ Den modigaste bland hjältarna
    ska den dagen fly naken,
        säger Herren.