Jämra er, ni Tarshishskepp,
    för det är ödelagt,
        utan hus och utan ingång.
    Från kitteernas land^[b]
        når budskapet dem.
² Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
    Köpmän från Sidon,
        sjöfarande män, uppfyllde dig.
³ Av Shihors^[c] säd
    och Nilflodens skördar
        gjorde du vinster
    genom att fara över stora vatten
        och driva handel.
    Du blev en marknadsplats
        för folken.
⁴ Stå där med skam, Sidon,
    för havet har sagt,
        havets fäste säger:
    "Jag har inte haft födslosmärtor,
        inte fött barn,
    inte fött upp unga män
        eller fostrat jungfrur."
⁵ När ryktet kommer till Egypten
    bävar man vid nyheterna
        om Tyrus.
⁶ Dra bort till Tarshish^[d] och jämra er,
    ni kustlandets invånare.

^7 (B) Är detta er stolta stad
        från forna dagar,
    vars fötter bar henne bort
        för att bosätta sig i fjärran?
^8 (C) Vem har bestämt detta om Tyrus,
        hon som delade ut kronor,
    hon vars köpmän var furstar
        och vars handelsmän
            var jordens stormän.
⁹ Herren Sebaot har bestämt det,
        för att slå ner all stolt härlighet
    och ödmjuka jordens alla stormän.
¹⁰ Bred ut dig över ditt land
        som Nilfloden,
            du dotter Tarshish.
    Du bär ingen boja mer.
^11 (D) Han räckte ut sin hand över havet,
        han fick kungariken att skaka.
    Herren befallde att Kanaans fästen
        skulle ödeläggas.
¹² Han sade:
    "Du ska aldrig mer stoltsera,
        du kränkta jungfru, dotter Sidon^[e].
    Bryt upp och dra bort
        till kitteernas land.
    Men inte heller där ska du få ro.
¹³ Se på kaldeernas land,
        det folket finns inte mer.^[f]
    Assyrierna gav det landet
        åt ökendjur.
    De reste sina belägringstorn,
        rev ner dess borgar
    och förvandlade det till en grushög.
¹⁴ Jämra er, ni Tarshishskepp,
    för er befästning är förstörd."

¹⁶ "Ta din harpa och gå runt i staden,
        du bortglömda prostituerade.
    Spela vackert och sjung flitigt,
        så att du blir ihågkommen."

Ditt hjärta är högmodigt
    och du säger: Jag är en gud,
        jag tronar på en gudatron
            mitt ute i havet.
    Ändå är du bara en människa
        och inte en gud,
    hur mycket du än i ditt hjärta
        tycker dig vara en gud.

        än Daniel^[b],
    ingen hemlighet är dold för dig.
^4 (C) Genom din visdom och ditt förstånd
        har du blivit rik,
    guld och silver har du samlat
        i dina förrådshus.
⁵ Genom stor visdom med vilken
            du drev din handel
        har du ökat din rikedom,
    och så har ditt hjärta
            blivit högmodigt
        för din rikedoms skull.

⁶ Därför säger Herren Gud så:
    Eftersom du menar
        att dina tankar är Guds tankar,
^7 (D) se, därför ska jag låta främlingar
    komma mot dig,
        de grymmaste folk.
    De ska dra sina svärd
        mot din visdoms skönhet
    och orena din glans.
^8 (E) De ska störta ner dig i graven,
    och du ska dö en våldsam död
        mitt ute i havet.

    den som dräper dig:
        ’Jag är en gud’,
    du som är en människa
        och inte en gud,
    i händerna på den
        som genomborrar dig?

        för främlingars hand.
    För jag har talat,
        säger Herren Gud.”

Du var en mönsterbild
        av fullkomlighet,
    full av visdom
        och fullkomlig i skönhet.
^13 (H) Du var i Eden, Guds lustgård,
    höljd i alla slags ädelstenar:
        karneol, topas och kalcedon,
    krysolit, onyx och jaspis,
        safir, granat och smaragd.
    Med guld var dina tamburiner
        och flöjter utsmyckade,
    framställda den dag du skapades.
^14 (I) Du var en smord,
        beskyddande kerub^[c],
    och jag hade satt dig
        på Guds heliga berg.
    Där gick du omkring
        bland gnistrande stenar.

        på alla dina vägar
    från den dag då du skapades
        till dess att orättfärdighet
            blev funnen hos dig.
¹⁶ Genom din stora handel
    fylldes du med våld,
        och du syndade.
    Därför drev jag dig bort
        från Guds berg
    och förgjorde dig,
        du beskyddande kerub
    mitt bland de gnistrande stenarna.
^17 (J) Eftersom ditt hjärta var högmodigt
        på grund av din skönhet,
    och du fördärvade din visdom
        på grund av din prakt,
            kastade jag ner dig till jorden
    och utlämnade dig åt kungar
        till att beskådas.

    och din oärliga handel
        vanhelgade du dina helgedomar.
    Därför lät jag eld gå ut från dig,
        och den förtärde dig.
    Jag gjorde dig till aska på marken
        inför alla som såg dig.

        häpnade över dig.
    Du fick ett fasansfullt slut
        och du ska inte mer finnas till.”

Se, jag ska komma över dig, Sidon,
        och förhärliga mig i dig.
    Man ska inse att jag är Herren,
        när jag dömer henne
    och visar mig helig i hennes mitt.
²³ Jag ska sända pest över henne
        och blod på hennes gator,
    och inne i henne ska döende män
        falla för svärd,
    som ska drabba henne
        från alla sidor.
    Och man ska inse att jag är Herren.

⁹ Ropa ut det bland hednafolken,
        kalla till helig strid.
    Väck upp hjältarna,
        låt alla krigsmän komma
            och rycka fram.
^10 (B) Smid era plogbillar till svärd
        och era vingårdsknivar till spjut.
    Den svage ska säga: ”Jag är stark.”
^11 (C) Skynda er att komma,
    alla hednafolk häromkring,
        och församla er.
    Sänd, Herre, dina hjältar dit ner.

¹² Låt hednafolken resa sig
        och dra ut till Joshafats dal,
    för där ska jag sitta till doms
        över alla hednafolk häromkring.
^13 (D) Låt lien gå, för skörden är mogen.
    Kom och trampa,
        för pressen är full.
    Presskaren flödar över,
        för deras ondska är stor.
¹⁴ Det är skaror på skaror
        i Domens dal,
    för Herrens dag är nära
        i Domens dal.
^15 (E) Solen och månen förmörkas
    och stjärnorna mister sitt sken.

^16 (F) Herren ryter från Sion,
    han låter sin röst höras
            från Jerusalem
        så att himlen och jorden bävar.
    Men Herren är en tillflykt
        för sitt folk,
    ett skydd för Israels barn.
^17 (G) Och ni ska förstå
    att jag är Herren er Gud
        som bor på Sion, mitt heliga berg.
    Jerusalem ska vara heligt,
        och främlingar ska inte mer
            ta vägen genom henne.

^18 (H) Och det ska ske på den tiden
    att bergen ska drypa av druvsaft
        och höjderna flöda av mjölk.
    Alla bäckar i Juda
        ska flöda av vatten.
    En källa ska utgå från Herrens hus
        och vattna Akaciedalen^[b].
^19 (I) Egypten ska bli en ödemark
        och Edom en öde öken,
    eftersom de brukat våld
        mot Juda folk
    och spillt oskyldigt blod
        i deras land.
²⁰ Juda ska vara bebott för alltid
    och Jerusalem från släkte till släkte.
^21 (J) Jag ska utplåna deras blodskulder,
    dem som jag inte redan
        har utplånat.
    Herren bor på Sion.