Jerusalems belägring och räddning

29 (A) Ve dig, Ariel, Ariel,[a]

        staden där David
        slog upp sitt läger[b]!
    Lägg år till år,
        låt högtiderna fullborda
            sitt kretslopp,
så ska jag ansätta Ariel.
    Där ska bli sorg och jämmer,
        och den ska vara för mig
    ett verkligt Ariel.
(B) Jag ska slå läger runt omkring dig[c],
    omringa dig med belägringsvallar
        och resa upp bålverk mot dig.
Då ska du bli förnedrad
        och tala djupt nerifrån jorden,
    dämpade ska dina ord
        komma fram ur stoftet.
    Din röst ska höras ur jorden
        som en andes röst,
    ur stoftet ska du viska fram
        dina ord.

(C) Men dina många fiender[d]
        ska bli som fint damm,
    våldsmännens skara
        som bortflygande agnar.
    Det ska ske plötsligt,
        på ett ögonblick.
(D) Från Herren Sebaot
        ska straffet komma
    med åska och jordbävning
        och väldigt dån,
    med storm och oväder
        och flammor av förtärande eld.
Och alla de många folk
        som förde krig mot Ariel,
    alla som drog ut i strid
        mot det och dess borg
            och ansatte det
    ska vara som en drömsyn
        om natten.
Som när den hungrige
        drömmer att han äter
    men vaknar och känner
        att magen är tom,
    som när den törstige
        drömmer att han dricker
    men vaknar matt och törstig,
        så ska det gå med alla de folk
    som drog ut i strid mot Sions berg.

Häpna och förundras,
        stirra er blinda och var blinda!
    De är druckna men inte av vin,
        de raglar
            men inte av starka drycker.
10 (E) För Herren har utgjutit över er
        en ande med djup sömn.
    Han har slutit era ögon,
        profeterna,
    och täckt över era huvuden,
        siarna.[e]

11 (F) All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad[f] bokrulle. Räcker man en sådan bokrulle till någon som kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte, den är ju förseglad." 12 Och räcker man den till någon som inte kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte läsa."

13 (G) Herren har sagt:
    Detta folk kommer nära
            med sin mun
        och ärar mig med sina läppar,
    men håller sitt hjärta
        långt ifrån mig.
    Därför är deras vördnad för mig
        bara ett inlärt människobud.[g]
14 (H) Se, därför ska jag än en gång
    göra underbara ting med detta folk,
        underbara och förunderliga.
    De visas vishet ska förgå,
        de förståndigas förstånd
            ska förmörkas.[h]

15 (I) Ve dem som går ner i djupen
    för att dölja sina planer
        för Herren,
    som gör sina gärningar i mörkret
        och säger: "Vem ser oss?
            Vem känner oss?"
16 (J) Hur bakvända är ni inte!
    Ska leran anses lika
        med krukmakaren?
    Ska verket säga om sin mästare:
        "Han har inte gjort mig"?
    Eller ska det formade säga
        om honom som har format det:
            "Han förstår ingenting"?
17 (K) Ännu en liten tid
    och Libanon ska förvandlas
        till ett bördigt fält,
    och det bördiga fältet
        ska räknas som vildmark.
18 (L) Den dagen ska de döva
        höra bokens ord
    och de blindas ögon
        se ur dunkel och mörker.
19 De ödmjuka ska få
        allt större glädje i Herren,
    de fattigaste bland människor
        ska fröjda sig i Israels Helige.
20 Det är förbi med de våldsamma,
        det är slut med hånarna.
    Alla som ville det onda utrotas,
21 (M) de som med sitt ord
        fick människor att synda[i],
    som snärjde den
        som skulle skipa rätt i porten
    och åsidosatte rätten
        för den rättfärdige med lögn.

22 Därför säger Herren
            till Jakobs hus,
        han som befriade Abraham:
    Jakob ska inte mer behöva blygas,
        hans ansikte
            ska inte längre blekna,
23 (N) för när han, alltså hans barn,
        ser mina händers verk ibland sig[j],
    kommer de att
        hålla mitt namn heligt.
    De kommer att
        hålla Jakobs Helige helig
    och bäva för Israels Gud.
24 De som gått vilse i anden
        ska få förstånd,
    de som klagar
        ska ta emot undervisning.

Footnotes

  1. 29:1 Ariel   kan översättas "altarhärd" (syftar på Jerusalems tempel, jfr Hes 43:15). Ordet kan också översättas "Guds lejon".
  2. 29:1 slog upp sitt läger   Annan översättning: "belägrade" (när han intog staden, 2 Sam 5:6).
  3. 29:3 runt omkring dig   Andra handskrifter (så Septuaginta): "som David omkring dig".
  4. 29:5 dina många fiender   Andra handskrifter (Qumran, Septuaginta): "dina många stolta".
  5. 29:10 Citeras av Paulus i Rom 11:8.
  6. 29:11 förseglad   Försedd med sigill för att öppnas av den rätte mottagaren (jfr Upp 5).
  7. 29:13 bara ett inlärt människobud   Annan översättning (Septuaginta): "meningslös, för de lär ut människobud". Citeras så av Jesus i Matt 15:8f och Mark 7:6 i mötet med fariseerna.
  8. 29:14 Citeras av Paulus i 1 Kor 1:19 i skildringen av Guds frälsningsplan.
  9. 29:21 synda   Annan översättning: "stå som syndare" (inför domstolen).
  10. 29:23 han, alltså hans barn, ser mina händers verk ibland sig   Annan översättning: "han ser sina barn, mina händers verk, hos sig". Orden "ibland sig" kan också översättas "inom sig".

Profetia över Ariel (Jerusalem)

29 Ve över Ariel, Ariel,
    staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
    låt högtidscykeln fullbordas.
Jag ska anfalla Ariel,
    och då blir det sorg och klagan.
    Ariel blir då min altarhärd[a].
Jag ska slå läger
    och omringa dig med belägringstorn
    och bygga upp vallar mot dig.
Du ska förnedras
    och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
    Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.

Men dina många fiender ska då bli som damm,
    de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
    Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
    med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
    Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
    som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
    och belägrade det.
Som när en hungrig drömmer om att han äter
    men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
    men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
    som dragit ut i strid mot berget Sion.

Häpna och förundras!
    Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
    ragla, fast inte av öl!
10 Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
    Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
    och han har täckt över era huvuden
– siarnas.

11 För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12 Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”

13 Herren säger:

”Det här folket nalkas mig med sina ord
    och ärar mig med sin mun,
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
    och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.
14 Därför ska jag än en gång
    göra stora under bland detta folk,
förunderliga ting.
    De visas vishet ska förgå
och de förståndigas förstånd komma bort.”
15     Ve dem som i djupen
försöker dölja sina planer för Herren
    och utför sina gärningar i mörkret
och säger:
    ”Vem skulle kunna se oss
eller veta något om oss?”
16     Ni vänder ju allting upp och ner![b]
Kan leran likställas med krukmakaren?
    Kan det som är gjort säga till den som gjorde det:
”Han har inte gjort mig?”
    Kan det som är format säga till den som formade det:
”Han kan ingenting!”

17 Snart, efter en liten tid,
    ska Libanon förvandlas till bördig åkermark
och åkermark räknas som skog.
18     På den dagen ska de döva kunna höra
orden ur en bok,
    och ur dunkel och mörker
ska de blinda kunna se.
19     De ödmjuka ska än en gång glädjas i Herren,
och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.
20     De grymma ska försvinna,
bespottarna förgås,
    alla ontsinta utplånas,
21 de som anklagade den oskyldige i rätten,
    låg på lur för domare i porten
och med falskt vittnesbörd
    berövade den rättfärdige sin rätt.

22 Därför säger Herren till Jakobs släkt, han som befriade Abraham:

”Jakob ska inte längre behöva blygas
    och inte mer blekna.
23 För när han ser sina barn,
    mina händers verk i sin mitt,
ska de hålla mitt namn heligt.
    Jakobs Helige ska de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24     De som i sin ande farit vilse ska få insikt,
och de missnöjda ska låta sig undervisas.”

Footnotes

  1. 29:2 På hebreiska Ariel. Ariel kan också översättas Guds lejon, eller: altarhärd; se Hes 43:15.
  2. 29:16 Grundtextens innebörd är osäker.