⁵ För mitt svärd
        har druckit sig rusigt i himlen.
    Se, det far ner över Edom,
        över folket jag vigt åt förintelse
            för att bli deras dom.
^6 (D) Herrens svärd dryper av blod,
        det är dränkt i fett,
    i lamms och bockars blod,
        i talg från baggars njurar,
    för Herren har ett offer i Bosra,
        en stor slakt i Edoms^[a] land.
⁷ Också vildoxar slaktas
        liksom oxar och starka tjurar.
    Deras land dricker sig rusigt
        av blod,
    deras jord blir dränkt av fett,
^8 (E) för dagen kommer
        för Herrens hämnd,
    ett vedergällningens år
        då han utför Sions sak.
⁹ Då förvandlas
        Edoms bäckar till tjära
    och dess jord till svavel,^[b]
        dess land blir till brinnande tjära.
^10 (F) Varken natt eller dag
        ska den branden slockna,
    ständigt ska röken av den
        stiga upp.
    Från släkte till släkte
        ska landet ligga öde,
    aldrig i evighet
        ska någon vandra där.
^11 (G) Pelikaner och hägrar
            ska ta över det,
        uvar och korpar bo där.
    Han ska spänna linor och lod
        över det
    till förödelse och ödeläggelse.
¹² Av dess ädlingar finns ingen kvar
        som kan utropa någon till kung.
    Alla dess furstar blir till intet.
^13 (H) Dess palats fylls av törne,
    nässlor och tistlar
        växer i dess borgar.
    Det blir en boning för ökenhundar,
        ett tillhåll för strutsar.
^14 (I) Öknens djur möter där hyenor,
    raggiga bockar
        bräker till varandra.
    Där kan tornugglan^[c] slå sig till ro
        och finna en viloplats åt sig.
¹⁵ Där ordnar pilormen^[d] sitt bo
        och lägger sina ägg,
    kläcker ut ynglet och
        samlar det i sitt beskydd.
    Där samlas gamarna,
        den ena efter den andra.
^16 (J) Sök i Herrens bok och läs!
    Inte ett enda av dem ska utebli,
        det ena ska inte sakna
            det andra,
    för det är hans mun
        som befaller det
    och hans Ande som samlar dem.
¹⁷ Det är han som kastar lott för dem,
    hans hand tilldelar dem
        deras mark med mätsnöre.
    De ska ha den till besittning
        för alltid,
    de ska bo där från släkte till släkte.