(A) För Herrens vrede riktas
        mot alla hednafolk,
    hans harm
        mot alla deras härskaror.
    Han viger dem åt förintelse,
        han utlämnar dem till slakt.
(B) Deras slagna ska kastas bort,
    stank stiger
        från deras döda kroppar,
    bergen flyter av deras blod.
(C) Himlens hela härskara går under,
    himlarna rullas ihop
        som en bokrulle.
    Hela dess härskara
        faller förvissnad ner
    som vissnade löv
        från vinrankan,
    som vissnade blad
        från fikonträdet.

För mitt svärd
        har druckit sig rusigt i himlen.
    Se, det far ner över Edom,
        över folket jag vigt åt förintelse
            för att bli deras dom.
(D) Herrens svärd dryper av blod,
        det är dränkt i fett,
    i lamms och bockars blod,
        i talg från baggars njurar,
    för Herren har ett offer i Bosra,
        en stor slakt i Edoms[a] land.
Också vildoxar slaktas
        liksom oxar och starka tjurar.
    Deras land dricker sig rusigt
        av blod,
    deras jord blir dränkt av fett,
(E) för dagen kommer
        för Herrens hämnd,
    ett vedergällningens år
        då han utför Sions sak.
Då förvandlas
        Edoms bäckar till tjära
    och dess jord till svavel,[b]
        dess land blir till brinnande tjära.
10 (F) Varken natt eller dag
        ska den branden slockna,
    ständigt ska röken av den
        stiga upp.
    Från släkte till släkte
        ska landet ligga öde,
    aldrig i evighet
        ska någon vandra där.
11 (G) Pelikaner och hägrar
            ska ta över det,
        uvar och korpar bo där.
    Han ska spänna linor och lod
        över det
    till förödelse och ödeläggelse.
12 Av dess ädlingar finns ingen kvar
        som kan utropa någon till kung.
    Alla dess furstar blir till intet.
13 (H) Dess palats fylls av törne,
    nässlor och tistlar
        växer i dess borgar.
    Det blir en boning för ökenhundar,
        ett tillhåll för strutsar.
14 (I) Öknens djur möter där hyenor,
    raggiga bockar
        bräker till varandra.
    Där kan tornugglan[c] slå sig till ro
        och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen[d] sitt bo
        och lägger sina ägg,
    kläcker ut ynglet och
        samlar det i sitt beskydd.
    Där samlas gamarna,
        den ena efter den andra.
16 (J) Sök i Herrens bok och läs!
    Inte ett enda av dem ska utebli,
        det ena ska inte sakna
            det andra,
    för det är hans mun
        som befaller det
    och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
    hans hand tilldelar dem
        deras mark med mätsnöre.
    De ska ha den till besittning
        för alltid,
    de ska bo där från släkte till släkte.

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:6 Bosra … Edom   Huvudstad och rike söder om Döda havet (se profetian i 63:1f med not).
  2. 34:9 tjära … svavel   På liknande sätt gick Sodom under, strax norr om Edom (1 Mos 14:10, 19:24).
  3. 34:14 tornugglan   Hebr. lilít. I babylonisk och senare judisk mytologi var Lilit namnet på en kvinnlig demon. Sammanhanget talar här för en nattfågel (jfr vers 13-15, Ps 102:7, Sef 2:14).
  4. 34:15 pilormen   Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: "ugglan".

    Herrens vrede rasar mot alla folk,
den är upptänd mot alla deras härskaror.
    Han vill förinta dem
och utlämna dem till slakt.
    Deras slagna ska kastas bort,
stanken av deras lik stiga,
    och bergen ska flyta av deras blod.
Himlens stjärnor ska blekna
    och himlen rullas ihop som en bokrulle,
alla dess stjärnor ska falla till marken
    som vissna löv från vinrankan,
som övermogen frukt från fikonträdet.

Mitt svärd syns på himlen[a]
    och kommer över Edom,
över det folk jag ska straffa
    och har vigt åt förintelse.
Herrens svärd dryper av blod.
    Det är täckt av fett,
av blod från lamm och getter
    och fett från baggars njurar.
Herren har en offerfest i Bosra,
    en stor slakt i Edoms land.
Vildoxarna faller med dem,
    stutar och tjurar.
Landet ska dränkas i blod
    och marken mättas av fett.

Det är en hämndens dag för Herren,
    ett bestraffningens år för Sions skull.
Bäckarna i Edom omvandlas till tjära
    och myllan till svavel.
Hela dess land blir till brinnande tjära.
10     Varken natt eller dag ska det slockna,
röken ska stiga oupphörligt.
    Landet ska ligga öde
från generation till generation,
    ingen ska någonsin passera genom det.
11 Pelikaner och trappfåglar ska ta det i besittning,
    tornugglor och korpar ska hålla till där.
Ett mätsnöre ska dras över landet
    och ett stenlod sänkas ner,
    allt ska ligga öde och tomt.[b]
12 Inget ska finnas kvar för dess förnäma män
    att bygga ett rike av,
och dess furstar ska försvinna.
13     Törnen ska växa upp i palatsen,
nässlor och tistel i fästningarna,
    och platsen blir ett tillhåll för schakaler,
ett hem för berguvar.
14     Ökendjuren möts där med hyenor,
raggiga bockar kallar på varandra.
    Där bor också nattens varelse Lilit
och finner en viloplats.
15     Där bygger ugglan sitt bo,
lägger sina ägg,
    ruvar och skyddar sina ungar.
Där samlas också falkar i par.

16 Studera Herrens bok, läs och se efter!

Ingen av dem ska utelämnas,
    ingenting ska saknas.
För så har han befallt,
    och hans Ande samlar dem alla.
17 Han har delat upp landet åt dem
    och med mätsnöre gett dem deras del.
De ska äga landet för alltid
    och bo där i alla kommande generationer.

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:5 Grundtextens innebörd är osäker. Orden i denna mening härstammar från en handskrift från Qumran.
  2. 34:11 Grundtextens exakta innebörd är osäker. Framför allt är flera av djurnamnen i v. 11-15 osäkra, t.ex. uggla i v. 15 kan ev. också syfta på någon sorts orm. Mest omdiskuterad är nattens varelse i v. 14, som kan tolkas syfta på någon form av demon.

18 (A) Jag ska låta strömmar
    rinna upp på höjderna
        och källor i dalarna.
    Jag ska göra öknen till sjö
        och torrt land till källsprång.

Read full chapter

18 Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna
    och källor av vatten springa upp i dalarna.
Jag ska göra öknen vattenrik
    och förtorkade områden rika på källor.

Read full chapter

(A) På Israels berg ska du falla med alla dina härar och folken som följer dig. Jag ska ge dig till föda åt alla rovfåglar och markens djur.

Read full chapter

Du ska stupa på Israels berg, du och dina trupper och folken som är med dig. Jag ska överlämna dig som föda åt allehanda rovfåglar och vilda djur.

Read full chapter

17 (A) Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.

Read full chapter

17 Du människa, så säger Herren, Herren: Säg till alla sorters fåglar och alla markens djur: Samla er! ’Kom hit från alla håll till min offermåltid som jag förbereder för er, en stor offermåltid på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.

Read full chapter

17 (A) Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."

19 (B) Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 (C) Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 (D) De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.

Read full chapter

17 Jag såg också en ängel som stod inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar som flög mitt över himlen: ”Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött från kungar, höga militärer och ledare, från hästar och ryttare, ja, från alla människor, fria och slavar, små och stora.”

19 Sedan såg jag att odjuret[a] och kungarna på jorden och deras arméer hade samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans armé. 20 Odjuret togs till fånga, tillsammans med den falska profeten[b], han som hade utfört tecken inför odjuret och bedragit alla dem som hade tagit emot odjurets märke och tillbett dess bild. De båda kastades sedan levande i eldsjön som brinner av svavel.[c] 21 Resten av dem dödades av svärdet från ryttarens mun, och alla fåglar åt sig mätta på deras kött.

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:19 Jfr 13:1-10.
  2. 19:20 Jfr 13:11-18.
  3. 19:20 Jfr Matt 25:41.