Herren eller avgudarna

41 (A) Var tysta inför mig,

        ni kustländer.
    Låt folken hämta ny kraft,
        låt dem komma fram
            och sedan tala.
    Låt oss tillsammans
        träda inför rätta.
(B) Vem har i öster uppväckt honom
        som möts av rättfärdighet?
    Vem ger folk i hans våld
        och gör honom till härskare
            över kungar?
    Vem gör dem till stoft
        för hans svärd,
    till bortblåst halm för hans båge?
Han förföljer dem
        och går trygg fram,
    på vägar där hans fötter aldrig gått.
(C) Vem har planerat och utfört detta?
    Det är han som från begynnelsen
        kallade fram människors släkten.
    Jag, Herren, är den förste
        och hos de sista. Jag Är.[a]
Havsländerna ser det och bävar,
        jordens ändar darrar.
    De närmar sig och kommer.
Den ene vill hjälpa den andre
        och säger till honom: "Var stark!"
Hantverkaren styrker guldsmeden,
    bleckslagaren
        den som hamrar på städet.
    Han säger om lödningen:
        "Den är bra!"
    och nitar fast avguden
        så att den inte faller omkull.

(D) Men du Israel, min tjänare,
    du Jakob som jag utvalt,
        du ättling till Abraham, min vän!
(E) Jag har hämtat dig
        från jordens ändar,
    kallat dig från dess yttersta hörn
        och sagt till dig:
    "Du är min tjänare,
        dig har jag utvalt
            och inte förkastat."
10 (F) Var inte rädd, för jag är med dig,
    se dig inte ängsligt om,
        för jag är din Gud.
    Jag styrker dig, jag hjälper dig,
        jag stöder dig
    med min rättfärdighets högra hand.

11 (G) Se, alla som hatar dig
        ska få skämmas och blygas.
    Dina motståndare ska bli till intet
        och förgås.
12 (H) Du ska söka efter dina motståndare
        men inte finna dem.
    De som strider mot dig
        ska gå under och bli till intet,
13 (I) för jag är Herren din Gud
    som tar din högra hand
        och säger till dig:
    Var inte rädd, jag hjälper dig.
14 (J) Var inte rädd, du mask Jakob,
        ni Israels män.
    Jag hjälper dig, säger Herren.
        Israels Helige är din återlösare[b].
15 Se, jag gör dig till en ny trösksläde
        med skarpa taggar.
    Du ska tröska sönder berg
        och krossa dem till stoft
            och göra höjder till agnar.
16 Du ska kasta dem med kastskovel[c],
    och vinden ska föra bort dem
        och stormen skingra dem.
    Och själv ska du jubla i Herren,
        ha din ära i Israels Helige.

17 De svaga och fattiga
        söker efter vatten,
    men det finns inget,
        deras tunga torkar av törst.
    Men jag, Herren, ska bönhöra dem,
        Israels Gud ska inte överge dem.
18 (K) Jag ska låta strömmar
    rinna upp på höjderna
        och källor i dalarna.
    Jag ska göra öknen till sjö
        och torrt land till källsprång.
19 (L) Jag ska sätta cedrar och akacieträd
        i öknen, med myrten och olivträd.
    På hedmarken
        ska jag plantera cypress
            med alm[d] och buxbom,
20 för att man tillsammans
        ska se och veta,
            betänka och förstå
    att Herrens hand har gjort det,
        att Israels Helige har skapat det.

21 För fram er sak, säger Herren,
    kom med era bevis,
        säger Jakobs Kung.
22 (M) Låt dem komma och berätta för oss
        vad som ska ske.
    Var finns era tidigare utsagor?
        Lägg fram dem,
    så ska vi studera dem
        och se hur de har uppfyllts.
    Eller låt oss höra
        vad som ska komma,
23 tala om vad som ska hända
    i framtiden så att vi ser
        att ni är gudar.
    Gör något, vad som helst,
        så att vi alla häpnar när vi ser det!
24 Men se, ni är mindre än noll,
        ert verk är ingenting alls.
    Den som väljer er är avskyvärd.

25 Jag har låtit en man uppstå i norr,
    och han kommer från öster.
        Han ska åkalla mitt namn.
    Han ska gå fram över de styrande
        som över lerjord,
    lik en krukmakare
        som trampar lera.
26 Vem talade om det från begynnelsen
        så att vi fick veta det,
    eller i förväg så att vi kunde säga:
        "Han har rätt"?
    Det fanns ingen som talade om det,
        ingen som lät oss höra det,
            ingen som hörde er tala om det.
27 Jag är den förste som säger till Sion:
        "Se, där är de!",
    jag ger Jerusalem
        en glädjebudbärare.
28 Jag ser mig om,
        men här finns ingen.
    Av dessa kan ingen ge besked,
        ingen ge ett svar på min fråga.
29 (N) Se, de är alla förgängliga,
        deras verk är ingenting,
    deras avgudabilder
        är vind och tomhet.

Footnotes

  1. 41:4 Jag Är   Guds auktoritativa aní hu (grek. egó eimi), som upprepas gång på gång hos Jesaja (t ex 43:10, 13, 46:4, 48:12), plockas senare upp av Jesus (Mark 6:50, 14:62, Joh 4:26, 8:24f etc). Kan också översättas "Jag är densamme" (jfr Heb 1:12, 13:8).
  2. 41:14 återlösare   Släkting med uppgift att hjälpa sina släktingar ur slaveri etc (jfr Rut 2:20 med not).
  3. 41:16 kastskovel   Spade för att rensa ut agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not).
  4. 41:19 alm   Annan översättning: "platan", ett lönnliknande träd i Medelhavsområdet.

Herren ska hjälpa Israel

41 ”Var tysta inför mig,
    ni länder bortom havet!
Låt folken få ny kraft.
    Låt dem komma fram och tala,
låt oss tillsammans komma inför rätta.

Vem har satt honom i rörelse från öster,
    kallat honom i rättfärdighet?
Folk överlämnas åt honom,
    kungar underkuvas.
Hans svärd gör dem till stoft,
    de blåser bort som agnar för hans båge.[a]
Han förföljer dem
    och drar oskadd vidare
på vägar där han inte färdats tidigare.
Vem har planerat och gjort detta?
    Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen,
jag, Herren,
    som är den förste och den siste.”

Länderna bortom havet
    ser på detta med skräck,
hela jorden darrar. De närmar sig,
    de kommer samman,
den ene vill hjälpa den andre
    och säger till honom: ”Var stark!”
Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden,
    och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet.
Han säger om lödningen:
    ”Det här blir bra.”
Han spikar fast avgudabilden,
    så att den står stadigt.

”Men du, Israel, min tjänare,
    du Jakob, som jag har utvalt,
    du Abrahams ättling, min vän,
du som jag har hämtat från jordens ände
    och kallat från dess mest avlägsna hörn,
till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’
    jag har utvalt dig
    och ska inte stöta bort dig.
10 Var inte rädd, jag är med dig.
    Var inte ängslig, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig.
    Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.

11 Alla som rasar mot dig
    ska få blygas och stå med skam.
De som står emot dig
    kommer att göras till intet och förgås.
12 Du letar efter dina motståndare
    men kommer inte att finna dem,
de som fört krig mot dig
    ska omintetgöras och bli till intet.
13 Jag är Herren, din Gud,
    jag håller dig vid handen
och säger till dig: Var inte rädd.
    Jag hjälper dig.
14 Var inte rädd, du mask Jakob,
    du lilla Israel.
Jag hjälper dig, säger Herren,
    din befriare[b], Israels Helige.
15 Jag ska göra dig till en tröskmaskin,
    ny och med vassa taggar.
Du ska tröska bergen till grus
    och höjderna till agnar.
16 Du ska kasta upp dem i luften,
    och vinden ska blåsa bort dem.
En stormvind ska sprida dem åt alla håll.
    Men du ska glädja dig i Herren,
jubla över Israels Helige.

17 De fattiga och lidande söker vatten,
    men det finns inget.
    Deras tungor torkar ut av törst.
Men jag, Herren, ska svara dem.
    Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
18 Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna
    och källor av vatten springa upp i dalarna.
Jag ska göra öknen vattenrik
    och förtorkade områden rika på källor.
19 I öknen ska jag plantera ceder,
    akacia, myrten och olivträd,
jag ska sätta cypresser i ödemarken
    tillsammans med alm och pinje.
20 Så ska alla se och veta,
    begrunda och förstå,
att det är Herren som har gjort det,
    att Israels Helige har skapat det.

21 Lägg fram er sak, säger Herren,
    presentera era argument, säger Jakobs kung.
22 Låt dem stiga fram och tala om för oss
    vad som händer,
och vad som har hänt,
    för att vi ska kunna begrunda hur det blev.
Eller berätta för oss
    vad som ska ske i framtiden.
23 Tala om för oss vad som ligger i framtiden,
    så att vi förstår att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
    så att vi alla kan se det och förundras.
24 Men ni är mindre än ingenting
    och kan inte göra något alls.
Den som väljer er är avskyvärd.

25 Men jag har satt en man i rörelse från norr,
    han kommer från öster och åkallar mitt namn.
Han trampar ner furstar som om de vore grus,
    så som en krukmakare knådar sin lera.
26 Vem har talat om detta från början,
    så att vi fick veta det,
i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt?
    Det fanns ingen,
inte en enda förutsade något,
    inte ett ord hördes från er.
27 Jag är den förste som säger till Sion:
    ’Se! De är här!’
    Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.
28 Jag ser mig om,
    men här finns ingen.
Bland dessa finns ingen som har råd att ge,
    ingen som svarar när jag frågar.
29 De är värdelösa,
    de uträttar ingenting.
    Dessa beläten är bara luft och tomhet.

Footnotes

  1. 41:2 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
  2. 41:14 Se 4 Mos 35:12 med not.

41 Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta.

Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden?

Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot.

Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme.

Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.

Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: »Fatta mod!»

Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: »Den är god» och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.

Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän,

du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått»,

10 frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

11 Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås.

12 Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände.

13 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig.

14 Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige.

15 Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.

16 Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige.

17 De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.

18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

19 Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,

20 för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.

21 Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung.

22 Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,

23 förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det.

24 Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse.

25 Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.

26 Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom.

27 Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.

28 Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga.

29 Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.