men ingen bryr sig om det.
    Fromma människor rycks bort,
        utan att någon inser
    att den rättfärdige tas bort
        för att slippa ondskan.
^2 (B) Han går in i friden.
    De som vandrar sin väg rakt fram
        kommer till vila på sina läger.

^3 (C) Men ni, kom fram hit,
        ni söner till spåkvinnor,
    ni barn till äktenskapsbrytare
        och prostituerade.
^4 (D) Vem gör ni er lustiga över?
    Mot vem spärrar ni upp munnen
        och räcker ut tungan?
    Är ni inte upprorets barn,
        lögnens avkomma,
^5 (E) ni som under alla gröna träd
        brinner av lust till avgudarna^[a],
    ni som slaktar era barn^[b] i dalarna
        nere i bergsklyftorna.
⁶ Ravinens hala stenar är din del,
        de, just de, är din lott.
    Åt dem utgjuter du dryckesoffer
        och bär fram matoffer.
    Ska jag vara nöjd med sådant?
^7 (F) Du ordnade din bädd
        på höga och stora berg,
    dit gick du för att offra slaktoffer.
⁸ Bakom dörren och dörrposten
        satte du ditt minnestecken.
    Du övergav mig, klädde av dig,
        steg upp i din säng
        och gjorde den rymlig.
    Du ingick förbund med dem
        som du älskade att gå i säng med,
            du såg dem nakna.
⁹ Du gick till kungen^[c] med olja
    och använde många
        väldoftande salvor.
    Du sände dina budbärare
        till fjärran land,
    ja, ända ner till dödsriket.
¹⁰ Du blev trött av din långa färd,
        men du sade inte:
            "Det är lönlöst."
    Så länge du kunde röra din hand,
        mattades du inte.

^11 (G) Vem var du rädd för och fruktade,
        eftersom du bedrog mig?
    Du har inte kommit ihåg mig
        eller brytt dig om mig.
    Jag har varit tyst,
        och det sedan länge –
    är det därför du inte fruktar mig?
^12 (H) Men jag ska visa hur det är
    med din rättfärdighet
        och dina verk,
    de kommer inte att hjälpa dig.
^13 (I) När du ropar
        får din avgudasamling rädda dig.
    En vind ska ta med dem allihop,
        en fläkt ska föra bort dem.
    Men den som tar sin tillflykt
        till mig
    ska få landet till arvedel
        och mitt heliga berg
            till besittning.

^14 (J) Man ska säga:
        "Bana väg, bana och röj väg!
    Ta bort stötestenarna
        från mitt folks väg!"
^15 (K) För så säger den höge
        och upphöjde,
    han som tronar för evigt
        och heter "den Helige":
    Jag bor i det höga och heliga
        men också hos den
            som är förkrossad
        och har en ödmjuk ande,
    för att ge liv
        åt de ödmjukas ande,
    för att ge liv
        åt de förkrossades hjärtan.
^16 (L) Jag ska inte gå till rätta för evigt,
        inte ständigt vredgas,
    för då skulle deras ande
        försmäkta inför mig,
    de själar som jag själv har skapat.

^17 (M) Jag var vred
        över hans girighetssynd,
    jag slog honom och
        dolde mig i min vrede.
    Men han vände sig bort
        och gick den väg han själv ville.
¹⁸ Jag har sett hans vägar,
    men jag vill bota honom
        och leda honom.
    Jag vill ge tröst åt honom
        och hans sörjande,
^19 (N) skapa lovsång på deras läppar,
    frid för den som är fjärran
        och frid för den som är nära,
            säger Herren.
    Jag ska bota honom.
^20 (O) Men de gudlösa
    är som ett upprört hav
        som inte kan vara stilla,
    vars vågor rör upp dy och smuts.
^21 (P) Det finns ingen frid
        för de ogudaktiga,
            säger min Gud.^[d]