(A) "Varför fastar vi
        när du inte ser det?
    Varför späker vi oss
        när du inte märker det?"
    Men se, på er fastedag
        sköter ni era sysslor[a]
    och driver alla era arbetare hårt.
Ni håller er fasta med gräl och bråk,
        ni slåss med onda nävar.
    Ni fastar i dag inte på sådant sätt
        att er röst blir hörd i höjden.
(B) Är det en sådan fasta jag vill ha,
    en dag då människan
        ödmjukar sig?
    Att man hänger med huvudet
        som ett sävstrå
    och sitter i säck och aska,
        kallar du det en fasta,
            en dag som behagar Herren?

Nej, detta är den fasta jag vill ha:
    Lossa orättfärdiga bojor,
        lös okets band,
    släpp de förtryckta fria,
        bryt sönder alla ok!
(C) Dela ditt bröd med den hungrige,
    ge de fattiga och hemlösa
        en boning,
    klä den nakne när du ser honom
        och dra dig inte undan
    för den som är ditt kött och blod.
(D) Då ska ditt ljus bryta fram
        som gryningen
    och ditt helande växa fram
        med hast.
    Din rättfärdighet ska gå framför dig
        och Herrens härlighet
            följa i dina spår.
(E) Då ska Herren svara
        när du åkallar honom.
    När du ropar, ska han säga:
        "Här är jag."
    Om du gör dig av med alla ok,
        om du slutar att peka finger[b]
            och tala onda ord,
10 (F) om du delar med dig av vad du har
    åt den hungrige
        och mättar den som lider nöd,
    då ska ditt ljus gå upp i mörkret
        och din natt bli
            som middagens ljus.

11 Och Herren ska alltid leda dig,
    han ska mätta dig i ödemarken
        och ge styrka åt benen i din kropp.
    Du ska vara
        som en vattenrik trädgård
    och likna en källa
        vars vatten aldrig sinar.
12 (G) Dina avkomlingar
        ska bygga upp de gamla ruinerna,
    du ska återställa grundvalar
        från forna generationer.
    Du ska kallas
        "den som murar igen sprickor",
    "den som återställer stigar
        så att man kan bo i landet".

13 (H) Om du hindrar din fot på sabbaten
    från att sköta dina sysslor
        på min heliga dag,
    om du kallar sabbaten en fröjd,
        helgad åt Herren och ärad,
    om du ärar den
        genom att inte gå egna vägar
    och inte sköta dina sysslor
            eller tala tomma ord,
14 (I) då ska du få fröjda dig i Herren,
    och jag ska föra dig fram
        över landets höjder
    och låta dig njuta
        av din fader Jakobs arvedel.
    Så har Herrens mun talat.

Read full chapter

Footnotes

  1. 58:3 sköter ni era sysslor   Annan översättning: "gör ni vad ni har lust med" (även i vers 13).
  2. 58:9 peka finger   Förknippades med anklagelse och förbannelse.

’Varför har vi fastat,
    när du inte ser det?
Varför förödmjukar vi oss,
    när du inte lägger märke till det?’

På fastedagen gör ni det som behagar er,
    och ni utnyttjar dem som arbetar för er.
Ni fastar under bråk och gräl,
    ni slåss på ett skamligt sätt med knytnävar.
Så som ni fastar idag
    blir inte er bön hörd i höjden.
Skulle det här vara en sådan fasta som jag vill ha,
    en dag när man späker sig,
böjer huvudet som ett strå
    och ligger i säck och aska?
Är det vad du kallar för fasta,
    en dag som behagar Herren?

Nej, den fasta jag vill ha är
    att du lossar orättvisa bojor,
    löser okets band,
    befriar de förtryckta,
    bryter sönder alla ok.
Dela din mat med den hungrige,
    erbjud den fattige och hemlöse husrum,
    ser du någon som saknar kläder, så klä honom,
    vänd inte ryggen åt dina egna!
Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen,
    och dina sår ska läkas.
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet som skydd bakom dig.
Då ska Herren svara när du ropar,
    och när du ber om hjälp,
säger han:
    ’Ja, här är jag.’

Om du slutar upp med allt slags förtryck,
    upphör med hån och förtal,
10 om du ger den hungrige mat
    och mättar den nödlidande,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret,
    och din natt ska bli som den ljusaste dag.
11 Herren ska alltid leda dig,
    mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
    Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa där vattnet aldrig tar slut.
12     Dina ättlingar ska bygga upp uråldriga ruiner på nytt,
du ska återupprätta de gångna generationernas grunder,
    och du ska kallas
den som murar igen sprickorna,
    ’den som gör det nedrivna beboeligt’.

13 Om du på sabbaten avstår från
    att göra vad du har lust med på min heliga dag,
om du ser sabbaten som en glädje,
    Herrens heliga dag, värd att ära,
om du ärar den och inte följer dina egna önskningar,
    inte gör vad du har lust till och avstår från tanklöst prat,
14 då ska Herren själv bli din glädje.
    Då ska jag föra dig fram över landets höjder,
så att du får leva av din förfader Jakobs egendom.” Herren har talat.

Read full chapter

41 (A) Men i sjunde månaden[a] kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama, av kunglig börd[b] och en av kungens stormän, med tio män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa. När de åt tillsammans där i Mispa reste sig Ismael, Netanjas son, och de tio män som var med honom och dödade med svärd Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan. De dödade honom som Babels kung hade satt över landet. Dessutom dödade Ismael alla de judar som var hos Gedalja i Mispa, liksom alla de kaldeer som fanns där och som hörde till krigsfolket.

Dagen efter mordet på Gedalja och innan någon ännu kände till detta, (B) kom en skara på åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat[c] sig och hade med sig matoffer och rökelse för att bära fram det i Herrens hus.[d] Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem. Gråtande gick han där och när han kom fram till dem sade han till dem: ”Kom med till Gedalja, Ahikams son.” Men när de hade kommit in i staden blev de dödade av Ismael, Netanjas son, och av de män som var med honom och de kastades i brunnen . Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: ”Döda oss inte, för vi har förråd av vete, korn, olja och honung gömda på landsbygden.” Då avstod han från att döda dem med de andra.

(C) Den brunn där Ismael kastade kropparna av alla de män som han hade dödat förutom Gedalja, var samma brunn som kung Asa[e] hade låtit göra av fruktan för Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med döda män. 10 Sedan förde Ismael som fångar bort allt det folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som hade lämnats kvar i Mispa och som Nebusaradan, översten för livvakterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son. Ismael, Netanjas son, förde bort dem som fångar och drog bort för att ta sig över till ammoniterna.

11 Men när Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom fick höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort, 12 (D) tog de alla sina män och drog ut för att strida mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Gibeon. 13 Då allt det folk som Ismael hade med sig fick se Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, blev de glada och vände om. 14 Hela skaran av dem som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa vände tillbaka och gick över till Johanan, Kareas son. 15 Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan och begav sig till ammoniterna.

Flykt till Egypten

16 Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom tog med sig resten av folket, alla av Mispas invånare som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas son, när denne hade dödat Gedalja, Ahikams son. Det var soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Gibeon. 17 (E) De gav sig av, men stannade i Kimhams härbärge[f] nära Betlehem för att sedan dra vidare och komma till Egypten[g] 18 undan kaldeerna. De var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Ahikams son, som Babels kung hade satt över landet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 41:1 i sjunde månaden   Högtidsmånaden (se 3 Mos 23:24f), antingen år 587 f Kr eller några år senare.
  2. 41:1 av kunglig börd   Med arvsrätt till kronan, till skillnad från Gedalja.
  3. 41:5 rakat … rivit … ristat   Uttryck för sorg över det ödelagda templet.
  4. 41:5 bära fram det i Herrens hus   Offertjänsten firades även innan templet i sin helhet återuppbyggdes (jfr Esra 3).
  5. 41:9 brunn … Asa   Se 1 Krön 16:6. Flera sådana cisterner för regnvatten finns utgrävda i Mispa.
  6. 41:17 Kimhams härbärge   Annan översättning: ”Kimhams mark” (se 2 Sam 19:37).
  7. 41:17 till Egypten   Här bodde redan en judisk minoritet (44:1).

41 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt och en av hovmännen, med tio män till Gedalja, Achikams son, i Mispa. Medan de åt tillsammans reste sig Ismael, Netanjas son, och hans tio män, drog sina svärd och dödade Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, han som den babyloniske kungen satt över landet. Sedan dödade Ismael också alla judar som var hos Gedalja i Mispa, samt de kaldeiska soldater som befann sig där.

Dagen efter mordet på Gedalja, innan någon ännu visste om det, kom åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat sig. De hade med sig matoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus. Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem och grät medan han gick. När han mötte dem sa han: ”Kom med till Gedalja, Achikams son!”

När de hade kommit in i staden, dödade Ismael, Netanjas son, och hans män dem och kastade dem i en brunn. Men bland dem var tio män som sa till Ismael: ”Döda oss inte, för ute på fältet har vi gömt undan vete, korn, olja och honung.” Då lät han bli att döda dem med de övriga. Brunnen, som Ismael hade kastat de mäns kroppar i som han dödat förutom Gedalja, var den brunn som kung Asa hade låtit göra i försvar mot Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med de döda.

10 Ismael tog till fånga allt folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som var kvar där och som Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, hade anförtrott åt Gedalja, Achikams son. Ismael, Netanjas son, tillfångatog dem och drog bort för att gå över till ammoniterna.

11 Men när Jochanan, Kareachs son, och de andra arméofficerarna som var med honom fick höra om allt det onda Ismael, Netanjas son, hade gjort, 12 tog de alla sina män och gav sig iväg för att strida mot Ismael, Netanjas son. De fick tag i honom vid den stora dammen i Givon. 13 När allt folket Ismael hade med sig såg Jochanan, Kareachs son, och de andra arméofficerarna, blev de glada. 14 Allt folk som Ismael hade tagit till fånga från Mispa vände sig och gick över till Jochanan, Kareachs son. 15 Men Ismael, Netanjas son, flydde undan Jochanan med åtta av sina män och tog sig till ammoniterna.

Flykten till Egypten, som Jeremia varnar för

16 Jochanan, Kareachs son, och arméofficerarna som var med honom, tog med sig resten av folket, alla som Ismael, Netanjas son, hade fört bort från Mispa som fångar efter att ha mördat Gedalja, Achikams son: soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Givon. 17 De gav sig av och stannade i Gerut[a] Kimham i närheten av Betlehem, för att sedan fortsätta vidare till Egypten 18 undan kaldéerna. De var rädda för dem, eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Achikams son, som kungen av Babylonien hade satt över landet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 41:17 Gerut kan även tolkas som härbärge, värdshus.