Bön om att Gud griper in

64 (A) O, att du rev isär himlen

        och kom ner
    så att bergen bävade inför dig,
(B) som när eld antänder ris
        och elden får vattnet att koka,
    så att ditt namn blir känt
        för dina fiender
    och hednafolken darrar för dig.
(C) När du gjorde
    förunderliga gärningar
        som vi inte väntade oss,
    då kom du ner
        och bergen bävade inför dig.
Aldrig har någon hört,
    inget öra har uppfattat,
        inget öga har sett
            en annan Gud än dig,
    som gör sådant för dem
        som väntar på honom.
Du kom för att hjälpa dem
    som gjorde det rätta med fröjd,
        som tänkte på dig på dina vägar.

Men se, du blev vred
        när vi syndade.
    Det har vi gjort länge –
        ska vi någonsin bli frälsta?
(D) Vi är alla orena,
    alla våra rättfärdiga gärningar
        är som en fläckad dräkt.[a]
    Vi vissnar alla som löv,
        och som en vind sveper
            våra missgärningar bort oss.
Ingen åkallar ditt namn,
    ingen vaknar
        för att hålla sig till dig,
    för du har dolt ditt ansikte för oss,
        överlämnat oss åt[b]
            vår missgärning.

(E) Men Herre, du är vår Far.
    Vi är leran,
        och du är den som format oss,
    vi är alla verk av din hand.
(F) Var då inte så oerhört vred, Herre,
    tänk inte för alltid
        på vår missgärning.
    Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
    Sion är en öken,
        Jerusalem en ödemark.
11 (G) Vårt heliga och härliga hus,
    där våra fäder lovade dig,
        är eldens byte.
    Allt som är dyrbart för oss
        har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
        hålla dig tillbaka, Herre?
    Kan du tiga
        och låta oss lida så mycket?

Read full chapter

Footnotes

  1. 64:6 fläckad dräkt   Hebr. iddím används om menstruation (se 3 Mos 15:19f).
  2. 64:7 överlämnat oss åt   Andra handskrifter: "låtit oss smälta bort i".

Bön och syndabekännelse

64 Tänk om du bara ville öppna himlen
    och komma ner till oss!
    Bergen skulle darra i din närvaro,
som när elden antänder riset
    och får vattnet att koka.
Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender
    och folken bäva inför dig.
När du gjorde fruktansvärda gärningar
    som vi inte väntade oss,
kom du ner,
    och bergen darrade.
Sedan urtiden har ingen hört,
    inget öra uppfattat
och inget öga sett någon annan Gud än dig
    gripa in för dem som hoppas på honom.
Du tar dig an dem
    som med glädje gör det som är rättfärdigt,
de som vandrar på dina vägar
    och tänker på dig.
Men du blev vred, för vi syndade.
    Hur ska vi kunna bli räddade?[a]
Vi har alla blivit orena, ja likt något orent.
    Alla våra rättfärdiga gärningar är
som nedsmutsade kläder.
    Vi vissnar som löv.
Våra synder sopar undan oss,
    som vinden gör med torra löv.
Ändå är det ingen som åkallar ditt namn
    eller vaknar upp och håller sig till dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss
    och överlämnat oss åt våra synder.

Och ändå, Herre, är du vår far!
    Vi är leran, och du är krukmakaren.
    Vi är alla ett verk av din hand.
Var inte så vred på oss, Herre,
    och tänk inte för alltid på våra synder.
    Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit öken,
    Sion har blivit öken,
    och Jerusalem är ödelagt.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
    där våra förfäder prisade dig,
är nerbränt,
    och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.
12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, Herre?
    Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?

Read full chapter

Footnotes

  1. 64:5 I den senare delen av versen är grundtextens innebörd oviss.

20 (A) Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: ’Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ 21 (B) Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland folken dit de kom.

22 (C) Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag gör det, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland folken dit ni kommit. 23 (D) Jag vill helga mitt stora namn som blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de ska inse att jag är Herren, säger Herren Gud, när jag visar mig helig bland er inför deras ögon.

24 (E) För jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 (F) Jag ska stänka rent vatten på er[a] så att ni blir rena. Jag ska rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 (G) Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag ska låta min Ande komma in i er[b] och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

28 (H) Så ska ni få bo i det land som jag gav era fäder, och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 29 (I) Jag ska frälsa er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden och föröka den och inte längre låta er drabbas av svält. 30 (J) Jag ska föröka trädens frukt och markens gröda, för att ni inte mer ska förödmjukas bland folken genom svält.

31 (K) Då ska ni tänka på ert onda levnadssätt och era gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva på grund av era missgärningar och vidrigheter. 32 Men ni ska veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren Gud. Ni ska skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

33 Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla era missgärningar, då ska jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna ska byggas upp. 34 Det ödelagda landet ska åter bli brukat i stället för att ligga som en ödemark inför alla som går förbi. 35 (L) Då ska man säga: Det landet som var ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var ödelagda, skövlade och förstörda är nu bebodda och befästa. 36 (M) Då ska folken som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag ska göra det.

37 Så säger Herren Gud: Också detta ska jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag ska föröka människorna som en fårhjord. 38 Som de heliga fåren, Jerusalems får vid högtiderna, så ska de hjordar av människor vara som ska fylla de ödelagda städerna. Och de ska inse att jag är Herren.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 36:25 stänka rent vatten på er   Rituell orenhet renades med isop och reningsvatten (4 Mos 19:18).
  2. 36:27 låta min Ande komma in i er   Profetia om Andens uppfyllelse i det nya förbundet (jfr Jer 31:33, Rom 8, Gal 5:16f).

20 Men vart de än kom bland folken vanhelgade de mitt heliga namn. Man sa om dem: ’De är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ 21 Jag var bekymrad för mitt heliga namns skull, som israeliterna vanhelgat bland de folk de kommit till.

22 Säg därför till Israels folk: ’Så säger Herren, Herren: Det är inte för er skull, israeliter, som jag gör detta, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de folk ni har kommit till. 23 Jag vill visa mitt stora namns helighet, som har blivit vanhelgat bland folken, där ni har vanärat det. Då ska folken inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bland er visar mig helig inför dem.

24 Jag ska hämta er från folken, samla er från olika länder och leda er tillbaka hem till ert eget land. 25 Jag ska bestänka er med rent vatten, så att ni blir rena. Jag ska rena er från allt orent och från era avgudar. 26 Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta er få en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni lyder mina bud, håller mina stadgar och lever efter dem.

28 Ni ska bo i det land som jag gav era förfäder. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 29 Jag ska befria er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden, ge er en rik skörd, och ni ska inte behöva drabbas av någon hungersnöd. 30 Ni ska få njuta av rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska ni bland folken kunna hånas för att ni svälter. 31 Då ska ni komma ihåg ert onda leverne och era onda gärningar och avsky er själva för era synder och avskyvärdheter. 32 Det är dock inte för er egen skull jag gör det, säger Herren, Herren, det ska ni veta. Ni ska få blygas och skämmas för allt ni har gjort, israeliter.

33 Så säger Herren, Herren: När jag renar er från era synder, ska jag låta era städer bli bebodda igen och ruinerna återuppbyggda. 34 Det ödelagda landet ska åter brukas och inte mer ligga öde inför någon som går förbi. 35 Då ska man säga: ”Detta ödelagda land har nu blivit som Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, ödelagda och förstörda, är uppbyggda, befästa och befolkade.” 36 Då ska era grannfolk som finns kvar inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och åter planterat det som låg öde. Jag, Herren, har talat, och jag ska göra det.’

37 Så säger Herren, Herren: Också detta ska jag göra för israeliterna när de ber mig om det: Jag ska låta dem förökas som en fårhjord, 38 som de heliga fåren i Jerusalem vid högtiderna. Så ska ruinstäderna fyllas av hjordar av människor. Då ska de inse att jag är Herren.”

Read full chapter