Dom och frälsning

65 (A) Jag lät mig sökas av dem

        som inte frågade efter mig,
    jag lät mig finnas av dem
        som inte sökte mig.
    Till ett folk som inte åkallade
        mitt namn sade jag:
            "Här är jag, här är jag."[a]

(B) Hela dagen har jag
    räckt ut mina händer
        mot ett trotsigt folk,
    som vandrar den väg
        som inte är god,
    som följer sina egna tankar,
(C) ett folk som ständigt kränker mig
        rakt i ansiktet.
    De bär fram offer i trädgårdar
        och tänder offereld[b]
            på tegelaltaren,
(D) de håller till bland gravar
    och tillbringar nätter
        i gömda nästen,
    de äter svinkött[c]
        och har oren mat[d] i sina kärl.
(E) De säger: "Håll dig undan!
    Kom inte nära mig,
        för jag är heligare än du."
    De är som rök i min näsa,
        en eld som brinner dagen lång.

(F) Se, det står skrivet inför mig:
        Jag tiger inte
    förrän jag gett dem vad de förtjänar,
        gett det i deras famn,
(G) för både deras egna missgärningar
        och deras fäders, säger Herren,
    för att de tände offereld på bergen
        och hånade mig på höjderna.
    Jag ska mäta upp i deras famn
        lönen för vad de tidigare har gjort.

(H) Så säger Herren:
    När man finner saft i en druvklase
        säger man:
    "Förstör den inte!
        Det finns välsignelse i den."
    Så ska också jag göra
        för mina tjänares skull,
    jag ska inte förgöra dem alla.
(I) Jag ska låta
    en avkomma gå ut från Jakob,
        från Juda en arvinge
            till mina berg,
    för mina utvalda ska besitta landet
        och mina tjänare ska bo där.
10 (J) För mitt folk, som frågar efter mig,
    ska Saron[e] bli en betesmark för får
        och Akors dal[f]
            en lägerplats för kor.

11 Men ni som överger Herren
        och glömmer mitt heliga berg,
    ni som dukar bord åt Lyckan
        och häller upp blandat vin
            åt Ödet[g],
12 (K) jag ska låta svärdet bli ert öde.
    Alla ska ni få böja er ner
        för att slaktas,
    för ni svarade inte när jag kallade,
        ni lyssnade inte när jag talade.
    Ni gjorde det som var ont
        i mina ögon
    och valde det som misshagade mig.

13 (L) Därför säger Herren Gud så:
    Se, mina tjänare ska äta,
        men ni ska hungra.
    Mina tjänare ska dricka,
        men ni ska törsta.
    Mina tjänare ska glädjas,
        men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla
        i hjärtats fröjd,
    men ni ska ropa i hjärtats plåga
        och jämra er i förtvivlan.
15 (M) Ni ska överlämna ert namn
        åt mina utvalda
    till att användas som en förbannelse,
        och Herren Gud ska döda dig.
    Men åt sina tjänare
        ska han ge ett annat namn.
16 (N) Den som välsignar sig i landet
    ska välsigna sig vid
        Sanningens Gud[h],
    och den som ger sin ed i landet
        ska svära vid Sanningens Gud,
    för de forna bedrövelserna
        är glömda och dolda
            för mina ögon.

Det nya Jerusalem

17 (O) Se, jag skapar nya himlar
        och en ny jord,
    och man ska inte mer minnas
        det förgångna eller tänka på det.[i]
18 (P) Nej, fröjda er och jubla för evigt
        över det som jag skapar!
    För se, jag skapar Jerusalem till jubel
        och dess folk till fröjd.
19 (Q) Jag ska jubla över Jerusalem,
        fröjda mig över mitt folk.
    Där ska inte mer höras
        gråt eller klagan.

20 (R) Där ska inte mer finnas spädbarn
        som lever bara några dagar,
    eller gamla män
        som inte uppnår sina dagars mått.
    Den som dör vid hundra års ålder
        är en ung man,
    och först vid hundra års ålder
        ska syndaren drabbas
            av förbannelsen.
21 (S) De ska bygga hus och få bo i dem,
    plantera vingårdar
        och äta deras frukt.
22 (T) När de bygger hus
        ska andra inte bo i dem,
    när de planterar något
        ska andra inte äta av det.
    Mitt folks ålder ska bli
        som ett träds ålder,
    mina utvalda ska länge få njuta
        av sina händers verk.
23 (U) De ska inte arbeta förgäves
        och inte föda barn till plötslig död,
    för de är ett släkte
        välsignat av Herren,
    de och deras efterkommande
        tillsammans.
24 (V) Och det ska ske att
        innan de ropar ska jag svara,
    medan de ännu talar
        ska jag höra.
25 (W) Vargar ska beta med lamm,
    lejon ska äta halm som oxar,
        och stoft ska vara ormens föda.
    Ingenstans på mitt heliga berg
        ska de göra något ont
            eller skadligt, säger Herren.

Footnotes

  1. 65:1f Citeras av Paulus i Rom 10:21f som profetia om hedningarnas frälsning.
  2. 65:3 offereld   Annan översättning: "rökelse" (även i vers 7).
  3. 65:4 svinkött   Förknippades med offer till underjordens gudar och ansågs orent (3 Mos 11:7).
  4. 65:4 oren mat   Gryta på orent kött. Andra handskrifter: "orena bitar".
  5. 65:10 Saron   Grönskande slätt (35:2) längs Medelhavskusten, god betesmark (1 Krön 27:29).
  6. 65:10 Akors dal   Slätt nära Jeriko öster om Jerusalem (Jos 7:24f, Hos 2:15).
  7. 65:11 Lyckan … Ödet   På hebreiska Gad och Meni, namn på avgudar (jfr latinets Fortuna).
  8. 65:16 Sanningens Gud   Annan översättning: "Gud som är Amen" (jfr Upp 3:14 och not till Matt 5:18).
  9. 65:17 Citeras i 2 Petr 3:13.

Dom och frälsning

65 ”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
    Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
    sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
Hela dagen har jag räckt ut mina händer
    mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
    och följer sina egna planer,
ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
    De bär fram offer i trädgårdar
    och tänder rökelse på tegelaltaren.
De håller till i gravar
    och tillbringar nätter i hemliga nästen,
    de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
    Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
    som en ständigt brinnande eld.

Detta finns nedtecknat inför mig.
    Jag kommer inte att förbli tyst,
    jag tiger inte förrän jag har hämnats,
        de ska få ett straff i sin famn
för sina egna och deras förfäders synder,
    säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
    och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
    vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”

Så säger Herren:

”Så länge det finns saft i en druvklase
    säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
    jag ska inte förgöra dem alla.
Jag ska låta en ättling[a] gå ut från Jakob
    och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
    och mina tjänare bosätta sig där.
10 Sharon ska bli betesmark för fåren
    och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.

11 Men ni som överger Herren
    och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
    och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,[b]
12 er ska jag utlämna åt svärdet,
    och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
    och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som misshagade mig.”

13 Så säger därför Herren, Herren:

”Se, mina tjänare ska äta,
    men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
    men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
    men ni ska få blygas,
14 mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
    men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
    och klaga i förtvivlan.
15 Ni ska lämna era namn till mina utvalda
    att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
    Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16 Den som uttalar en välsignelse i landet
    välsignar sig vid sanningens Gud.[c]
Den som svär en ed i landet
    svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
    jag ser dem inte längre.

Nya himlar och en ny jord

17 Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
    och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18 Var glada och jubla för evigt
    över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
    och dess befolkning till glädje.
19 Jag ska jubla över Jerusalem
    och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.

20 Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
    eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
    och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21 De ska bygga hus och bo i dem,
    plantera vingårdar och äta deras frukt.
22 De ska inte bygga hus åt andra att bo i
    och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
    och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves
    och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
    de och deras efterkommande.
24 Då ska det bli så
    att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25     Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
    och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
    ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”

Footnotes

  1. 65:9 Ordagrant: säd.
  2. 65:11 Gad, som betyder lycka, och Meni, öde, var avgudar.
  3. 65:16 Sanning är översatt från hebreiskans amen och syftar också på trofasthet.