De avfälligas slut och det nya Sion

66 (A) Så säger Herren:

    Himlen är min tron
        och jorden är mina fötters pall.
    Vad för ett hus
        kan ni bygga åt mig,
    vad för en plats där jag kan vila?[a]
(B) Allt detta har min hand gjort
        så att det blev till, säger Herren.
    Jag ser till den som är betryckt
        och har en förkrossad ande,
            som fruktar mitt ord.

Den som slaktar en oxe
    är som en som dödar
        en människa,
    den som offrar ett lamm
        är som en som bryter nacken
            på en hund,
    den som bär fram ett matoffer
        är som en som bär fram svinblod[b],
    den som offrar rökelse
        är som den som hyllar en avgud.
    De har valt att gå sina egna vägar
        och har sin själs glädje
            i sina vidrigheter.
(C) Därför ska också jag
        välja deras ofärd
    och låta det de fruktar
        drabba dem.
    För jag ropade, men ingen svarade,
        jag talade, men ingen lyssnade.
    De gjorde det som var ont
        i mina ögon,
    de valde det
        som misshagade mig.

(D) Hör Herrens ord,
        ni som fruktar hans ord!
    Era bröder som hatar er
        och stöter bort er
            för mitt namns skull,
    de säger:
        "Herren kan visa sin härlighet
            så att vi får se er glädje!"
    Men de ska få skämmas.
Hör hur det larmar i staden,
        hör rösten[c] från templet,
    rösten av Herren
        som ger sina fiender
            vad de förtjänar!

(E) Innan Sion har känt några värkar
        föder hon,
    innan hon känt någon vånda
        har hon fött en son.
Vem har hört något sådant,
        vem har sett något liknande?
    Kan ett land komma till liv
        på en enda dag,
    eller ett folk födas på ett ögonblick,
        eftersom Sion föder sina barn
            redan när värkarna börjar?
Skulle jag öppna moderlivet
        men inte låta födseln ske?
            säger Herren.
    Eller skulle jag som låter födseln ske
        sedan hålla tillbaka barnet?
            säger din Gud.

10 (F) Gläd er med Jerusalem,
    fröjda er med henne,
        alla ni som älskar henne!
    Jubla högt med henne,
        alla ni som har sörjt över henne,
11 så att ni får dia er mätta
        vid hennes trösterika bröst,
    suga och njuta av
        hennes härliga rikedom[d].
12 (G) För så säger Herren:
    Se, jag leder frid till henne
        som en flod
    och folkens härlighet
        som en översvämmande älv.
    Ni ska få dia
        och bli burna på höften
    och sitta i knäet och bli smekta[e].
13 (H) Som en mor tröstar sitt barn
        ska jag trösta er.
    I Jerusalem ska ni få tröst.
14 (I) När ni får se det
        ska era hjärtan glädjas,
    era ben[f] ska få liv
        likt spirande gräs.
    Herrens hand ska bli känd
        för hans tjänare,
    men hans fiender
        får känna hans vrede.

15 (J) För se,
        Herren ska komma med eld,
    och hans vagnar är
        som en stormvind.
    Han låter sin vrede drabba
        med hetta
    och sitt straff med eldslågor,
16 (K) för med eld och med sitt svärd
    ska Herren gå till rätta
        med alla människor,
    och många ska bli slagna av Herren.
17 (L) De som inviger och renar sig
    för att gå in i trädgårdarna,
        anförda av en som står i mitten,
    de som äter svinkött
        och annat avskyvärt och möss,
    de ska alla förgås, säger Herren.

18 (M) Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet. 19 (N) Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken[g], till Tubal[h] och Grekland[i], till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 (O) De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror[j], på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 (P) Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.

22 (Q) För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. 23 (R) Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 (S) Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.

Footnotes

  1. 66:1f Citeras av Stefanus i Apg 7:49f.
  2. 66:3 hund … svinblod   Förknippades med offer till underjordens avgudar, t ex bland hetiterna.
  3. 66:6 rösten   Annan översättning: "ljudet".
  4. 66:11 rikedom   Annan översättning: "bröstvårtor".
  5. 66:12 smekta   Annan översättning: "gungade".
  6. 66:14 ben   Skelettets ben står för människans kärna och väsen (jfr 1 Mos 2:23, Ps 32:3).
  7. 66:19 bågskyttefolken   Andra handskrifter (så Septuaginta): "Meshek" (grannfolk till Tubal).
  8. 66:19 Tarshish … Pul och Lud … Tubal   Motsvarar västra Medelhavet, Libyen, Lydien i västra Turkiet samt östra Turkiet. Se 1 Mos 10.
  9. 66:19 Grekland   Hebr. Javán, jfr "jonisk".
  10. 66:20 kärror   Annan översättning: "bärstolar".

De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse

66 Så säger Herren:

”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
    Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
    vad för en viloplats?
Allt detta har ju min hand gjort,
    ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
    den som bryr sig om mitt ord.
Man slaktar tjurar och dödar en människa,
    offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
    offrar rökelse och hyllar en avgud.[a]
De har valt att gå sin egen väg
    och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
Så ska jag också gå hårt fram
    och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
    och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som misshagade mig.”

Hör Herrens ord,
    ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
    och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
    så att vi får se er glädjas!’
    Men de ska få stå där med skam.
Det är en uppståndelse i staden,
    en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
    på sina fiender för vad de gjort.

Innan värkarna börjat föder hon,
    innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
Vem har hört något sådant
    eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
    ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
    när födslovåndorna börjar.
Skulle jag vara med fram till förlossningen
    och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
    säger din Gud.
10 ”Gläd er med Jerusalem!
    Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
    alla som har sörjt över det!
11 Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
    suga och njuta i dess stora famn.”

12 Så säger Herren:

”Jag leder dit frid som en flod,
    folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
    och gunga på dess knän.
13 Som en mor tröstar sitt barn
    ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”

14 När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
    och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
    och hans vrede för hans fiender.
15 För se, Herren ska komma med eld
    och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
    och tillrättavisa med lågor av eld.
16 Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
    och många ska slås av Herren.

17 ”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.

18 För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.

19 Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20 De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler[b], upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.

22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23 ”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24 Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”

Footnotes

  1. 66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
  2. 66:20 Översättningen av grundtextens benämningar på dessa färdmedel är delvis osäker.