du min tjänare Jakob,
        du Israel som jag har utvalt.
^2 (A) Så säger Herren som skapade dig,
    han som formade dig i moderlivet
        och som hjälper dig:
    Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        du Jeshurun^[a] som jag har utvalt.

^3 (B) För jag ska utgjuta
    vatten över det som törstar
        och strömmar över det torra.
    Jag ska utgjuta
        min Ande över dina barn,
    min välsignelse
        över dina avkomlingar,
^4 (C) så att de växer upp
        bland det gröna gräset,
    som pilträd vid vattenbäckar.
⁵ Då ska en säga: "Jag tillhör Herren",
        en annan åberopa Jakobs namn,
    en tredje skriva: "Herrens egen"
        på sin hand
    och använda Israel som ärenamn.

^6 (D) Så säger Herren, Israels Kung,
        och hans Återlösare,
            Herren Sebaot:
    Jag är den förste, och jag är den siste.
        Utom mig finns ingen Gud.
^7 (E) Vem är som jag?
    Låt honom berätta och lägga fram
            för mig vad som har hänt
        sedan jag insatte folket för evigt,
    och berätta vad som ska komma
        i framtiden.
^8 (F) Var inte rädda eller förskräckta.
    Har jag inte låtit er höra om det
        och förkunnat det
            för länge sedan?
        Ni är mina vittnen.
    Finns det någon annan Gud än jag?
        Nej, det finns ingen annan klippa,
            jag vet ingen.

¹² Smeden tar sitt verktyg
        och bearbetar smidet i glöden,
    han formar det med hammare
        och bearbetar det
            med kraftig arm.
    Blir han hungrig
        förlorar han sin kraft,
    dricker han inte vatten
        blir han matt.
^13 (J) Träsnidaren spänner ut
        sitt måttband
    och gör märken på trästycket
        med sitt ritstift.
    Han formar det med stämjärn
        och märker ut det med passaren.
    Han gör det till en mansbild,
        en vacker människogestalt
            att sättas i ett hus.

¹⁴ Man fäller cedrar åt sig
    och tar stenek och vanlig ek
        och väljer^[b] åt sig
            bland skogens träd.
    Man planterar lärkträd,
        och regnet får dem att växa.
¹⁵ Detta har människorna till bränsle.
    Man tar av veden
        och värmer sig med den,
    man tänder på den
        och bakar bröd.
    Men man tillverkar också
        en gud och tillber den,
    man gör träet till en gudabild
        och faller ner för den.
¹⁶ Hälften av träet
        bränner man upp i eld,
    över hälften lagar man kött att äta,
        steker sin stek och äter sig mätt.
    Sedan värmer man sig och säger:
        "Gott, jag är varm!
            Jag njuter av brasan."
¹⁷ Men av det som är kvar
        gör man en gud, en gudabild.
    Man faller ner för den och tillber,
        Man ber till den och säger:
    "Rädda mig, för du är min gud!"
^18 (K) Dessa människor vet ingenting
        och förstår ingenting,
    för deras ögon är stängda
        så att de inte ser,
    och deras hjärtan
        så att de inte fattar.
¹⁹ Ingen tänker efter i hjärtat,
        har vett eller förstånd att säga:
    "Hälften brände jag upp i eld,
        på kolen bakade jag bröd
            och stekte kött och åt.
    Skulle jag nu göra resten
        till en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner
        för en träbit?"
²⁰ Den som lever av aska
        är förledd av ett vilselett hjärta,
    så att han inte kan rädda sin själ
        eller tänka:
    "Är det inte lögn,
        detta i min högra hand?"

^21 (L) Tänk på detta, Jakob,
        du Israel, för du är min tjänare.
    Jag har format dig,
        du är min tjänare.
    Israel, du blir inte bortglömd av mig.
^22 (M) Jag har utplånat dina brott
        som ett moln,
    dina synder som en sky.
    Vänd om till mig,
        för jag har återlöst dig.
^23 (N) Jubla, ni himlar,
        för Herren har gjort det!
    Höj glädjerop, ni jordens djup,
        brist ut i jubel, ni berg,
            du skog med alla dina träd,
    för Herren har återlöst Jakob,
        han visar sin härlighet i Israel.

^10 (A) Så var inte rädd,
    min tjänare Jakob, säger Herren,
        och var inte förskräckt, Israel.
    För jag ska rädda dig
        ur landet i fjärran
    och dina efterkommande ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska komma tillbaka
        och leva i fred och trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
^11 (B) För jag är med dig, säger Herren,
        för att rädda dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        bland vilka jag spritt ut dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

^12 (C) För så säger Herren:
    Obotlig är din skada,
        oläkligt ditt sår.
^13 (D) Ingen tar sig an din sak
        för att se om ditt sår.
    Det finns inga läkemedel
        och ingen läkedom för dig.
¹⁴ Alla dina älskare har glömt dig,
        de frågar inte efter dig,
    för jag har slagit dig
        med en fiendes slag.
    Jag har tuktat dig hårt,
        för din skuld är stor
            och dina synder många.
¹⁵ Varför ropar du över din skada?
        Obotlig är din plåga.
    Därför att din skuld är stor
        och dina synder många
    har jag gjort dig detta.

^16 (E) Men nu ska alla som ätit av dig
        bli uppätna,
    och alla dina motståndare
        ska allihop gå i fångenskap.
    De som har skövlat dig
        ska bli skövlade,
    och alla som har plundrat dig
        ska jag lämna till plundring.
^17 (F) För jag ska låta dig bli frisk
        och läka dina sår, säger Herren,
    dig som man kallar
        ”den fördrivna”,
    ”Sion som ingen frågar efter”.
^18 (G) Så säger Herren:
    Se, jag ska göra slut
        på fångenskapen
            för Jakobs hyddor
        och förbarma mig
            över hans boningar.
    Staden ska åter byggas upp
        på sin höjd,
    och palatset ska stå
        på sin rätta plats.
^19 (H) Från dem ska höras lovsång
        och rop från glada människor.
    Jag ska föröka dem,
        och de ska inte bli färre.
    Jag ska ära dem,
        och de ska inte vara obetydliga.
²⁰ Hans söner ska bli som förr,
    hans församling ska bestå
        inför mig,
    och jag ska straffa alla
        som förtrycker honom.
^21 (I) Hans ledare ska vara
        en av hans egna,
    hans härskare ska utgå
        från hans mitt.
    Jag ska låta honom komma nära
        och närma sig mig –
    för vem skulle annars våga sitt liv^[a]
        genom att närma sig mig?
            säger Herren.
^22 (J) Och ni ska vara mitt folk,
    och jag ska vara er Gud.

^23 (K) Se, Herrens stormvind bryter fram,
        full av vrede, en härjande storm!
    Den virvlar ner
        över de ogudaktigas huvuden.
²⁴ Herrens brinnande vrede
        ska inte vända åter
    förrän han har utfört,
        förrän han har fullbordat
            sitt hjärtas tankar.
    I den yttersta tiden
        ska ni förstå det.

^27 (A) Så var inte rädd,
        du min tjänare Jakob,
    och var inte förskräckt,
        du Israel,
    för se, jag ska rädda dig
        ur det fjärran landet
    och dina barn ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska vända tillbaka
        och leva i trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
^28 (B) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        säger Herren, för jag är med dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        dit jag fördrivit dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.