18 (A) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
    Om jag ändå hade dött
        innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
    utan förts från moderlivet
        till graven!
20 (B) Min tid är kort.
    Låt mig vara, lämna mig i fred
        så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
        för att aldrig komma tillbaka,
    till mörkrets
        och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
        som djupaste natt,
    till dödsskugga och förvirring
        där ljuset är som djupaste natt.

Read full chapter

18 Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet?
    Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?
19 Då hade jag varit som om jag aldrig hade funnits,
    jag skulle ha burits direkt från moderlivet till graven.
20 Mina dagar är ju korta.
    Låt mig få vara i fred,
så att jag kan få ett kort ögonblick av glädje,
21     innan jag går till landet utan återvändo,
till det djupaste mörkrets land,
22     till ett land av mörkaste natt, djupaste skugga och förvirring,
där ljuset är likt mörker.

Read full chapter

(A) Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde.

Read full chapter

Jag prisade de döda, de som redan dött,
    lyckligare än de som lever,
de som fortfarande är kvar vid livet.

Read full chapter