^4 (A) Jag har blivit till åtlöje
        för min vän,
    jag som ropade till Gud
        och fick svar.
    Den rättfärdige och oskyldige
        blir till åtlöje.

^9 (A) Nu har jag blivit deras nidvisa,
    jag har blivit ett ordspråk
        bland dem.
^10 (B) De avskyr mig
        och håller sig borta från mig,
    de tvekar inte att spotta mig
        i ansiktet.
^11 (C) Gud har lossat min bågsträng
        och plågat mig,
    därför släpper de sina hämningar
        inför mina ögon.
¹² Vid min högra sida reser sig slöddret,
    de slår undan mina fötter
        och banar sig väg
            för att fördärva mig.
¹³ De river upp min stig,
    de arbetar på mitt fördärv,
        men de får ingen hjälp.
¹⁴ De bryter fram
        som genom en bred rämna,
    de vältrar sig fram mellan ruinerna.
¹⁵ Fasor väller över mig,
        min ära rycks bort som en storm
    och min räddning har försvunnit
        som ett moln.

^16 (D) Nu utgjuter sig min själ inom mig,
    och plågans dagar håller mig fast.
¹⁷ Natten borrar i mina ben,
    den gnagande pinan tar ingen vila.
¹⁸ Med stor kraft griper han min mantel,
    han fattar mig i min livklädnad.
^19 (E) Han har vräkt mig ner i dyn,
    och jag liknar stoft och aska.

^20 (F) Jag ropar till dig,
        men du svarar mig inte.
    Jag reser mig upp,
        men du bara ser på mig.
²¹ Du har blivit grym mot mig,
    med din starka hand
        ansätter du mig.
²² Du lyfter upp mig till vinden
        och för mig bort,
    du skakar mig i stormen.
^23 (G) Jag vet att du vill föra mig till döden,
    till den boning där allt levande
        samlas.

²⁴ Men räcker man inte ut handen
        när man faller,
    ropar man inte efter hjälp
        när olyckan kommer?
^25 (H) Grät jag inte över den
        som hade hårda dagar,
    led inte min själ med den fattige?
^26 (I) Men när jag sökte det goda
        kom det onda,
    när jag väntade på ljus kom mörker.
²⁷ Mitt innersta kokar och får ingen ro,
    dagar av plåga har mött mig.
²⁸ Mörk går jag omkring,
        men inte av solen^[a].
    Jag reser mig bland folket
        och ropar på hjälp.
^29 (J) Jag har blivit en bror till schakalerna,
    en vän till strutsarna^[b].
³⁰ Min hud svartnar och faller av mig,
    mina ben brinner av hetta.
^31 (K) Mitt harpspel är bytt i sorgelåt,
    mitt flöjtspel i högljudd gråt.