17 (A) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,

Read full chapter

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!

Read full chapter

71 Det gjorde mig gott att få lida,
    så att jag fick lära mig
        dina stadgar.

Read full chapter

71 För mig var det bra att jag fick lida,
    så att jag lärde mig dina bud.

Read full chapter

11 (A) Min son,
        förakta inte Herrens fostran
    och förarga dig inte
        när han tuktar dig,
12 (B) för den Herren älskar tuktar han
    likt en far[a] den son han har kär.

Vishetens välsignelser

13 Lycklig den människa
        som funnit visheten,
    den människa som får förstånd,
14 (C) för vishetens värde
        är bättre än silvrets
    och vinsten hon ger
        är bättre än guld.
15 (D) Hon är dyrbarare än pärlor,
    ingen av dina skatter[b]
        kan jämföras med henne.
16 (E) Långt liv har hon i sin högra hand,
    i sin vänstra rikedom och ära.
17 Hennes vägar är ljuvliga vägar,
    alla hennes stigar är trygga.
18 (F) Hon är ett livets träd[c]
        för dem som får tag i henne,
    lyckliga är de
        som håller fast vid henne.

19 (G) Genom visheten har Herren
        lagt jordens grund,
    med förstånd har han
        berett himlen.
20 Genom hans kunskap
        bröt djupets vattenmassor fram
    och molnen droppade av fukt.

21 Min son,
        bevara klokhet och omdöme,
    låt dem inte vika från din blick.
22 De ska ge liv åt din själ
        och bli ett smycke för din hals.
23 (H) Då ska du vandra trygg på din väg,
        din fot ska inte slinta.
24 (I) När du lägger dig
        ska inget skrämma dig,
    och när du lagt dig
        ska du sova gott.
25 (J) Du behöver inte vara rädd
        för plötslig fara
    eller för stormen
        som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
    och bevara din fot för snaran.

Gör gott mot din nästa

27 Neka inte en behövande något gott
    när det står i din makt att hjälpa.
28 (K) Säg inte till din nästa:
    ”Kom tillbaka senare,
        i morgon ska jag ge dig”,
    när du har något nu.

29 Tänk inte ut något ont mot din nästa
        som bor trygg i din närhet.
30 Gräla inte med någon utan orsak
    när han inte har gjort dig
        något ont.
31 (L) Avundas inte en våldsam man
    och välj inte någon av hans vägar,
32 (M) för Herren avskyr den som är falsk
    men är förtrolig med de ärliga.
33 (N) Herrens förbannelse vilar
        över den gudlöses hus,
    men han välsignar
        de rättfärdigas hem.
34 (O) Föraktare föraktar han[d],
    men ger nåd åt de ödmjuka.
35 De visa får ära till arvedel,
    de dåraktiga får skam.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:12 likt en far   Annan översättning (så Septuaginta): ”och han agar”.
  2. 3:15 ingen av dina skatter   Annan översättning: ”inget du vill ha”.
  3. 3:18 livets träd   Symbol för det eviga livet (1 Mos 3:22, Upp 22:2).
  4. 3:34 Föraktare föraktar han   Septuaginta: ”Herren står emot de högmodiga”. Citeras så av Jakob i Jak 4:6 och av Petrus i 1 Petr 5:5.

11 Min son, förakta inte Herrens fostran.
    Bli inte arg när han tillrättavisar dig.
12 Herren fostrar var och en som han älskar,
    som en far tuktar sin son som han har kär.
13 Lycklig är den som finner visheten,
    den som får förstånd,
14 för detta är mer värt än silver
    och ger en bättre vinst än guld.
15 Det är värdefullare än juveler,
    det kan inte jämföras med något som du kan önska dig.
16 Ett långt liv finns i dess högra hand,
    rikedom och ära i dess vänstra.
17 Dess vägar är ljuvliga,
    dess stigar fridfulla.
18 Visheten är ett livets träd för dem som griper tag i den,
    och lyckliga är alla som håller sig till den.
19 Med vishet grundlade Herren jorden,
    och med förstånd ställde han upp himlen.
20 Hans kunskap lät djupets flöden bryta fram
    och regnet droppa ner från molnen.
21 Min son, se till att bevara omdöme och klokhet
    och släpp dem aldrig ur sikte.
22 De ger dig liv
    och blir ett smycke kring din hals.
23 Då kan du vandra din väg i trygghet,
    och ingenting ska få dig på fall.
24 Du kan lägga dig utan fruktan
    och sova lugnt.
25 Du behöver inte vara rädd för någon plötslig förskräckelse
    eller katastrof som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
    och skydda din fot från snaran.
27 Om någon behöver ditt stöd
    och du kan hjälpa honom, så säg inte nej.
28 Säg inte till din medmänniska:
    ”Kom tillbaka i morgon, så ska du få”,
    när du ändå har att ge.
29 Planera ingenting ont mot din medmänniska
    som bor tryggt i din närhet.
30 Bli inte inblandad i tvist med någon utan orsak,
    när han inte gjort dig något ont.
31 Avundas inte någon som brukar våld,
    och ta inte någon sådan till förebild.
32 Herren avskyr den falske,
    men de rättsinniga visar han förtroende.
33 Herrens förbannelse drabbar de gudlösas hus,
    men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Han hånar dem som hånar honom,
    men de ödmjuka visar han nåd.
35 De visa blir ärade,
    men dårarna får skämmas.

Read full chapter

(A) Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

Min son, förakta inte Herrens fostran
    och tappa inte modet
        när han tuktar dig,
för den Herren älskar tuktar han
    och han agar var son
        han har kär.[a]

Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. (B) Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 (C) För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 (D) Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 (E) Gör stigarna raka för era fötter[b], så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 (F) Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 (G) Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 (H) Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt[c] för ett enda mål mat. 17 (I) Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig[d], trots att han sökte välsignelsen under tårar.

18 (J) Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 (K) till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.[e] 21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.[f]

22 (L) Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 (M) till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 (N) Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet[g] som talar starkare än Abels blod.

25 (O) Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.[h] 27 (P) Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

28 (Q) När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 (R) för vår Gud är en förtärande eld.

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:5f Ords 3:11f.
  2. 12:13 Ords 4:26.
  3. 12:16 förstfödslorätt   Den äldste sonen fick en privilegierad ställning och blev vid faderns död familjens överhuvud.
  4. 12:17 ändra sig   Annan översättning: "ändra sitt sinne", "omvända sig".
  5. 12:20 2 Mos 19:12f.
  6. 12:21 5 Mos 9:19.
  7. 12:24 det renande blodet   Ordagrant: “bestänkelseblodet" (jfr Hebr 9:13f).
  8. 12:26 Hagg 2:7f.

Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

”Min son, förakta inte Herrens fostran.
    Tappa inte modet, när han tillrättavisar dig.
Herren fostrar var och en som han älskar,
    han tuktar varje son som han har kär.”[a]

Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. 12 Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.[b]

Varning för att avvisa Gud

14 Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. 16 Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. 17 Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.[c]

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, 19 till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. 20 För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”[d] 21 Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”[e]

22 Nej, ni har kommit till Sions berg[f], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, 23 en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.[g] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. 24 Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.[h]

25 Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”[i] 27 ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.

28 Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld.[j]

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:6 Se Ords 3:11-12.
  2. 12:13 Samma tankegångar finns uttryckta i Jes 35:3 och Ords 4:26, fast i poetiska bilder.
  3. 12:17 Jfr 1 Mos 25:33-34; 27:30-40.
  4. 12:20 Jfr 2 Mos 19:12-13,16-22 och 5 Mos 4:11; 5:22.
  5. 12:21 Se 5 Mos 9:19
  6. 12:22 Jerusalem är byggt på berget Sion.
  7. 12:23 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29, där det talas om ”livets bok”, ett register över alla som får evigt liv.
  8. 12:24 Jfr 1 Mos 4:3-10. Här tycks det vara frågan om en vädjan om nåd, snarare än hämnd.
  9. 12:26 Se Hagg 2:7.
  10. 12:29 Jfr 5 Mos 4:24; 9:3.