25 (A) Mina dagar rusar i väg
        snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att ha sett
        någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
    som en örn som störtar
        mot sitt byte.
27 Om jag säger:
    Jag ska glömma mitt bekymmer,
        släppa min sorgsna min
            och vara glad,
28 så bävar jag ändå för alla mina kval,
    för jag vet att du inte
        ska döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
    varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 (B) Även om jag tvättar mig med snö[a]
    och renar mina händer med lut,
31 ska du ändå sänka ner mig i pölen
    och mina kläder ska avsky mig.

32 (C) Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom:
        ”Vi går tillsammans till rätten.”
33 Det finns ingen som kan
        döma mellan oss
    och lägga sin hand på oss båda.
34 (D) Må han ta bort sitt ris från mig
    så att skräcken för honom
        inte förfärar mig.
35 Då ska jag tala
        utan att vara rädd för honom.
    Men så har jag det inte.

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:30 snö   Kan möjligen syfta på såpnejlikor, ett forntida tvättmedel.

25 Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.
26 De försvinner snabbt som vassbåtar,
    som örnen i dykningen efter byte.
27 Om jag tänkte:
    ”Jag ska glömma min klagan,
sluta upp med min sorg och vara glad”,
28     skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden.
För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.
29     Jag anses ändå som skyldig.
Så vad tjänar det till att försöka?
30     Även om jag tvättade mig i snö
och gjorde mina händer rena med lut,
31     skulle du ändå sänka mig ner i dyn,
så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

32 Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom,
och vi kunde mötas i domstol.
33     Det finns ingen skiljeman,
inte någon medlare,
    som har makt över oss båda.
34 Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,
    så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan,
    men nu är det inte så med mig.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:35 Grundtextens innebörd i den senare delen av versen är osäker.

(A) Likt en dröm flyger han bort
        och ingen finner honom,
    han jagas i väg
        som en syn om natten.

Read full chapter

    Han ska försvinna
som en flyktig dröm,
    för att inte finnas mer,
jagas iväg som en nattlig syn.

Read full chapter

48 (A) Tänk på hur kort mitt liv är,
    hur förgängliga[a] du skapat
        alla människors barn.

Read full chapter

Footnotes

  1. 89:48 hur förgängliga   Annan översättning: "till vilken tomhet".

48 Tänk på hur flyktig min livstid är,
    hur förgängliga du har skapat alla människobarn.

Read full chapter

Njutning och rikedom är förgängligt

(A) Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.

(B) Jag sade om skrattet:
        ”Det är dårskap”,
    och om glädjen:
        ”Vad tjänar den till?”

(C) Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp[a] min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.

(D) Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus[b] åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. (E) Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap[c] av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. (F) Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder[d]. Jag skaffade mig sångare och sångerskor[e] och det som är mannens lust[f]: en kvinna, ja, kvinnor[g]. (G) Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. 10 Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.

11 (H) Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.

Vishet och dårskap är förgängligt

12 (I) Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! 13 (J) Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. 14 (K) Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.

15 (L) Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 (M) För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!

Vad får människan för all sin möda?

17 (N) Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 (O) Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.

20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 (P) För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 (Q) Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 (R) Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.

24 (S) Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda[h]. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 (T) För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom[i]? 26 (U) Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:3 liva upp   Annan översättning: ”stärka”, ”locka”.
  2. 2:4 byggde hus   Salomo byggde på sitt palats, ”Libanonskogshuset”, i tretton år (1 Kung 7). Han byggde också templet (1 Kung 5-8) samt många andra projekt (1 Kung 9:15, 19).
  3. 2:7 boskap   De kungliga hjordarna var mycket stora (se 1 Krön 27:29f, 28:1, 1 Kung 4:23).
  4. 2:8 silver och guld och skatter från kungar och länder   Från handelsflottan och grannfolkens regenter (se 1 Kung 9:26f, Ps 72:10f).
  5. 2:8 sångare och sångerskor   Vanliga vid kungens hov (2 Sam 19:35, 1 Kung 10:12). Salomo skrev själv sånger (Ps 72, 127, 1 Kung 4:32) och organiserade templets musiker (2 Krön 8:14).
  6. 2:8 mannens lust   Salomo anges som författare till Höga Visans kärlekspoesi. Han fick med tiden allt fler hustrur (Höga V 6:7), delvis på grund av politiska allianser (1 Kung 11).
  7. 2:8 en kvinna, ja, kvinnor   Den troligaste översättningen av hebr. shiddá. Annan översättning (Septuaginta): ”en munskänk och (vackra) servitriser”.
  8. 2:24 se det goda i sin möda   Annan översättning: ”ha det gott under sin möda” (även i 3:13, 5:17).
  9. 2:25 utom genom honom   Andra handskrifter: ”utom jag”.

Att glädja sig är meningslöst

Jag sa till mig själv: ”Nu får du pröva på glädjen och njuta av det goda”, men även det var meningslöst. ”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?” Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.

Jag åtog mig stora projekt, jag byggde hus åt mig och anlade vingårdar. Jag anlade åt mig trädgårdar, parker med alla slags fruktträd. Jag byggde dammar åt mig för bevattning av skogen med grönskande träd. Jag köpte slavar och slavinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag hade fårhjordar och nötboskap, mer än någon annan hade haft före mig i Jerusalem. Jag samlade in åt mig silver och guld, skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor, och det som är männens lust: en kvinna, ja, kvinnor[a]. Jag blev större än någon annan före mig i Jerusalem, och min vishet bestod.

10 Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem.
    Jag unnade mig all glädje,
för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete,
    och detta var lönen för all min möda.

Att arbeta är meningslöst

11 Jag såg på allt det som jag hade gjort,
    all den möda jag lagt ner,
och alltsammans var bara meningslöst,
    ett jagande efter vind,
till ingen nytta under solen.

12 Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap.
    Vad kan den göra som kommer efter kungen?
    Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare.
13 Jag såg att visheten är förmer än dårskapen,
    liksom ljuset är bättre än mörkret.
14 Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret.
    Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.

15 Jag sa för mig själv:

”Jag går samma öde till mötes som dåren.
    Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
    ”Även detta är meningslöst.”
16 Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,
    snart är båda bortglömda.
Både den vise och dåren dör.

17 Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.

20 Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen. 21 När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.

22 Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen? 23 Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.

Glädjen i livet kommer från Gud

(2:24—3:22)

24 Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud, 25 för vem kan äta eller vara glad[b] utan honom? 26 För den som är god inför honom ger han visdom, kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han i uppdrag att samla välstånd och lägga på hög för att detta senare ska ges åt den som är god inför Gud. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:8 Grundtextens innebörd av uttrycket kvinna…kvinnor är osäker. Enligt bl.a. Septuaginta munskänkar.
  2. 2:25 Grundtextens innebörd är osäker.