Joel 2
Svenska Folkbibeln 2015
Herrens dag
2 (A) Blås i basun på Sion,
låt larmet ljuda
på mitt heliga berg
så att alla som bor i landet darrar,
för Herrens dag kommer,
den är nära,
2 (B) en dag av mörker och töcken,
en dag av moln och dimma.
Som gryningen
breder ut sig över bergen
kommer ett stort
och mäktigt folk,
vars like inte har funnits
och aldrig ska uppstå igen
under kommande släkten.
3 Framför dem
går en förtärande eld,
bakom dem
en brännande låga.
Landet framför dem
var som Edens lustgård,
bakom dem är öde öken.
Ingen kommer undan dem.
4 De liknar hästar,
de rusar fram som stridshästar.
5 De spränger fram
över bergens toppar
med ett muller som av vagnar,
med ett dån som när eldens lågor
förtär strå,
som ett mäktigt folk,
ordnat till strid.
6 (C) Framför dem grips folken av skräck,
alla ansikten bleknar[a].
7 Som hjältar jagar de fram,
som stridsmän stiger de upp
på murarna.
Var och en går sin väg rakt fram,
ingen viker av från sin bana
8 Den ene tränger inte den andre,
var och en går sitt givna spår.
Mitt igenom vapnen störtar de fram
utan att hejdas[b].
9 (D) De stormar in i staden,
rusar fram på murarna,
klättrar upp på husen,
går in genom fönstren
som tjuvar.
10 (E) Inför dem darrar jorden,
himlen bävar,
solen och månen förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
11 (F) Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
stark är den som utför
hans order,
för Herrens dag är stor
och mycket skrämmande.
Vem kan uthärda den?
Kallelse till omvändelse
12 (G) Men nu, säger Herren,
vänd om till mig
av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 (H) Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
och vänd om till Herren er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.
14 (I) Vem vet?
Kanske vänder han om
och ångrar sig
och lämnar kvar en välsignelse
efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren er Gud.
15 (J) Blås i basun på Sion,
pålys en helig fasta,
utropa en helig sammankomst.
16 (K) Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
Låt brudgummen komma ut
ur sitt rum
och bruden ur sin kammare.
17 (L) Låt prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret
och säga:
”Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli en nidvisa
bland hednafolken.
Varför ska det få sägas bland folken:
Var är deras Gud?”
Herrens svar
18 Då fylldes Herren
av lidelse för sitt land,
och han förbarmade sig
över sitt folk.
19 (M) Herren svarade
och sade till sitt folk:
Se, jag ska sända er
säd och vin och olja
så att ni blir mätta.
Och jag ska inte
låta hednafolken håna er längre.
20 (N) Fienden från norr
ska jag driva långt bort ifrån er,
jag ska driva ut honom
till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till havet i öster
och hans eftertrupp till havet
i väster.[c]
Stank ska stiga från honom,
ja, vidrig lukt ska stiga
från honom,
för han har gjort stora ting.
21 Var inte rädd, du land!
Jubla och gläd dig,
för Herren har gjort stora ting.
22 (O) Var inte rädda, ni markens djur,
för ödemarkens beten grönskar
och träden bär sin frukt,
fikonträden och vinstockarna
ger sin rikedom.
23 (P) Jubla, ni Sions barn,
gläd er i Herren er Gud,
för han ger er Läraren[d]
till rättfärdighet.
Han ska sända er rikligt med regn,
både höstregn och vårregn
som tidigare.
24 (Q) Så ska tröskplatserna fyllas med säd
och pressarna flöda över
av vin och olja.
25 Jag ska gottgöra er för åren
som åts upp av gräshopporna
och gräsbitarna,
av gräsätarna och gräsgnagarna,
den stora här
som jag sände ut mot er.
26 Ni ska äta och bli mätta,
och ni ska lova[e]
Herren er Guds namn,
han som har handlat
så underbart med er,
och mitt folk ska aldrig mer
komma på skam.
27 (R) Ni ska förstå att jag är mitt i Israel,
att jag är Herren er Gud
och ingen annan.
Och mitt folk ska aldrig mer
komma på skam.
28 (S) Och det ska ske därefter
att jag utgjuter min Ande
över allt kött.
Era söner och era döttrar
ska profetera,
era gamla ska ha drömmar
och era unga ska se syner.[f]
29 Ja, över tjänare och tjänarinnor
ska jag i de dagarna
utgjuta min Ande.
30 Och jag ska göra tecken
på himlen och på jorden,
blod, eld och rökpelare.
31 Solen ska vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer,
den stora och skrämmande.
32 (T) Och det ska ske att var och en
som åkallar Herrens namn
ska bli frälst.
På Sions berg och i Jerusalem
ska det finnas en räddad skara,
så som Herren har sagt,
bland de överlevande
som Herren kallar.[g]
Footnotes
- 2:6 bleknar Oklar betydelse. Annan översättning: ”blossar röda”.
- 2:8 utan att hejdas Grundtextens innebörd är osäker.
- 2:20 havet i öster … havet i väster Döda havet och Medelhavet.
- 2:23 Läraren till rättfärdighet Annan översättning: ”höstregnet i rätt tid”. Gud gav det livsnödvändiga regnet när förbundet efterlevdes (3 Mos 26:4, 5 Mos 11:14).
- 2:26 äta … bli mätta … lova Anspelning på den utlovade välsignelsen i 5 Mos 8:10.
- 2:28f Citeras av Petrus i Apg 2:17f som profetia om Andens utgjutelse på pingstdagen.
- 2:32 Citeras av Paulus i Rom 10:13 som profetia om frälsning genom tro på Kristus.
Joel 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 Stöt i horn på Sion!
Slå larm på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar!
För Herrens dag kommer
och är nära,
2 en dag med mörker och moln,
en dag så dunkel och svart.
Likt gryningen som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk.
Dess like har aldrig tidigare funnits
och kommer aldrig att finnas
bland kommande generationer.
3 Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en brännande låga.
Framför dem ligger landet som Edens trädgård,
men bakom dem är öde öken.
Ingenting undkommer.
4 De ser ut som hästar,
de drar fram som stridshästar.
5 Med ett skrammel som av stridsvagnar
drar de fram över bergstopparna,
som en eld som dånar i strå,
som en mäktig armé på väg till strid.
6 Folk grips av ångest inför dem,
allas ansikten bleknar.
7 Som hjältar drar de fram,
som krigare tar de sig uppför muren.
Var och en marscherar rakt fram
och bryter sig aldrig ur ledet.
8 Ingen tränger en annan.
Var och en går sin väg rakt fram.
De tar sig genom vapnen
utan att någon kan hindra dem.[a]
9 De rusar in i staden,
springer uppför muren,
klättrar in i husen
och tar sig in genom fönstren som tjuvar.
10 Jorden darrar inför dem
och himlen bävar.
Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
11 Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
och stark är den som följer hans order.
Herrens dag är stor
och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?
Vänd om till Herren
12 Nu säger Herren:
”Vänd om till mig helhjärtat,
under fasta, gråt och klagan.”
13 Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
vänd tillbaka till Herren, er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på nåd,
och han ångrar det onda.
14 Vem vet? Kanske vänder han om,
ångrar sig och lämnar efter sig en välsignelse,
till mat- och dryckesoffer åt Herren, er Gud.
15 Stöt i horn på Sion!
Utlys en helig fasta
och kalla samman en högtidssamling!
16 Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de gamla,
samla barnen
och de diande småbarnen.
Låt brudgummen komma ut ur sitt rum
och bruden ut ur sin kammare.
17 Mellan förhuset och altaret
ska prästerna, Herrens tjänare, gråta
och säga:
”Herre, skona ditt folk!
Låt inte din arvedel hånas
och bli till en visa bland folken.
Varför skulle man bland folken få säga:
’Var finns deras Gud?’ ”
Räddning på Herrens dag
(2:18—3:21)
18 Då greps Herren av svartsjuka för sitt land
och förbarmade sig över sitt folk.
19 Herren svarade sitt folk:
”Jag ska ge er säd, vin och olja
så att ni blir mätta.
Jag ska aldrig mer
låta er vanäras av andra folk.
20 Jag ska driva fienden från norr
långt bort från dig,
förjaga honom till ett förtorkat, öde land,
hans förtrupp mot havet i öster
och hans eftertrupp mot havet i väster.
Där ska stanken från honom stiga,
en förruttnelsens lukt från honom gå upp.”
För han har gjort stora ting.[b]
21 Frukta inte, land.
Gläd dig och jubla,
för Herren har gjort stora ting.
22 Frukta inte, ni markens djur,
för de öppna betesmarkerna grönskar på nytt.
Träden bär sin frukt,
fikonträdet och vinstocken
ger rika skördar.
23 Gläd er, ni som bor på Sion,
jubla i Herren, er Gud!
Han ger er höstregn i rättfärdighet.
Han sänder skurar till er,
både höstregn och vårregn som förr.
24 Tröskplatserna ska fyllas av säd,
och pressarna ska flöda över av vin och olja.
25 ”Jag ska gottgöra er de årsskördar som gräshopporna[c], gräsbitarna,
gräsätarna och gräsgnagarna åt upp,
min stora här som jag sände mot er.
26 Ni ska få äta så att ni blir mätta,
och ni ska prisa Herren, er Gud,
som har utfört dessa under för er skull.
Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.
27 Då ska ni inse
att jag är mitt i Israel
och att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.
Herrens dag
28 Därefter ska jag utgjuta min Ande
över alla människor.
Era söner och döttrar ska profetera,
era gamla män ska ha drömmar,
och era unga män se syner.
29 Också över tjänare och tjänarinnor
ska jag på den tiden utgjuta min Ande.
30 Jag ska låta tecken visa sig
på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
31 Solen ska vändas i mörker
och månen i blod,
innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.
32 Men var och en som åkallar Herrens namn
ska bli räddad.
För på Sions berg och i Jerusalem
ska finnas en räddad skara,
som Herren har sagt,
bland de överlevande
som Herren kallar.
Footnotes
- 2:8 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
- 2:20 Sista satsen är svårtolkad; det är oklart vem som är subjektet. Om det är fienden, troligen syftande på gräshopporna, har satsen en negativ innebörd, men om slutet av versen tänks syfta på Herren, anknyter den kanske till v. 18f. Jfr även v. 21.
- 2:25 Se not till 1:4.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.