En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)

³ När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, ⁴ vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. ⁵ ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer^[a], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.

⁶ Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ⁷ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. ⁸ Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. ⁹ Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

(Matt 26:14-16; Luk 22:3-6)

¹⁰ Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus. ¹¹ De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden

(Matt 26:17-19; Luk 22:7-13)

¹² På första dagen av det osyrade brödets högtid^[b], den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

¹³ Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem:

”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom. ¹⁴ Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ ¹⁵ Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”

¹⁶ Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

(Matt 26:20-29; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)

¹⁷ På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. ¹⁸ Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.^[c]”

¹⁹ Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”

²⁰ Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.^{[d] 21} För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

²² Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” ²³ Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. ²⁴ Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. ²⁵ Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Matt 26:30-35; Luk 22:31-34; Joh 13:37-38)

²⁶ När de till sist hade sjungit lovsången^[e] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

²⁷ Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet:

²⁸ Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

²⁹ Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”

³⁰ Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³¹ Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Matt 26:36-46; Luk 22:39-46)

³² De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, ³³ men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.

Han greps nu av bävan och ångest, ³⁴ och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”

³⁵ Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. ³⁶ ”Abba, Fader”^[g], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare^[h]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”

³⁷ Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus^[i]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? ³⁸ Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

³⁹ Så gick han bort och bad med samma ord. ⁴⁰ Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.

⁴¹ När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. ⁴² Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Luk 22:47-50; Joh 18:3-11)

⁴³ Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. ⁴⁴ Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”

⁴⁵ Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi^[j]”, och kysste honom. ⁴⁶ Då grep de Jesus och höll fast honom. ⁴⁷ Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.

⁴⁸ Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! ⁴⁹ Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”

⁵⁰ Då övergav alla honom och flydde. ⁵¹ Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, ⁵² lämnade han skynket och sprang därifrån naken.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

⁵³ De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. ⁵⁴ Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵ Översteprästerna och hela det judiska rådet^[k] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. ⁵⁶ Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. ⁵⁷ Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: ⁵⁸ ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” ⁵⁹ Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.

⁶⁰ Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” ⁶¹ Men Jesus teg och svarade ingenting.

Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”

⁶² ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.^[l]”

⁶³ Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! ⁶⁴ Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.

⁶⁵ Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet!^[m]” Och tjänarna gav honom örfilar.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)

⁶⁶ Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit ⁶⁷ och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” ⁶⁸ Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.^[n]

⁶⁹ Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” ⁷⁰ Men Petrus nekade igen.

Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” ⁷¹ Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” ⁷² Och i samma stund gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.