²² Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” ²³ Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. ²⁴ Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. ²⁵ Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Matt 26:30-35; Luk 22:31-34; Joh 13:37-38)

²⁶ När de till sist hade sjungit lovsången^[a] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

²⁷ Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet:

²⁸ Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

²⁹ Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”

³⁰ Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³¹ Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Matt 26:36-46; Luk 22:39-46)

³² De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, ³³ men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.

Han greps nu av bävan och ångest, ³⁴ och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”

³⁵ Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. ³⁶ ”Abba, Fader”^[c], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare^[d]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”

³⁷ Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus^[e]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? ³⁸ Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

³⁹ Så gick han bort och bad med samma ord. ⁴⁰ Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.

⁴¹ När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. ⁴² Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Luk 22:47-50; Joh 18:3-11)

⁴³ Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. ⁴⁴ Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”

⁴⁵ Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi^[f]”, och kysste honom. ⁴⁶ Då grep de Jesus och höll fast honom. ⁴⁷ Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.

⁴⁸ Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! ⁴⁹ Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”

⁵⁰ Då övergav alla honom och flydde. ⁵¹ Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, ⁵² lämnade han skynket och sprang därifrån naken.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

⁵³ De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. ⁵⁴ Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵ Översteprästerna och hela det judiska rådet^[g] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. ⁵⁶ Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. ⁵⁷ Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: ⁵⁸ ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” ⁵⁹ Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.

⁶⁰ Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” ⁶¹ Men Jesus teg och svarade ingenting.

Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”

⁶² ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.^[h]”

⁶³ Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! ⁶⁴ Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.

⁶⁵ Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet!^[i]” Och tjänarna gav honom örfilar.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)

⁶⁶ Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit ⁶⁷ och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” ⁶⁸ Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.^[j]

⁶⁹ Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” ⁷⁰ Men Petrus nekade igen.

Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” ⁷¹ Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” ⁷² Och i samma stund gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.

¹⁹ Efter det tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig!”

²⁰ Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som utgjuts för er. ²¹ Men här vid bordet med mig finns hans hand som kommer att förråda mig.^{[a] 22} För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”

²³ Då började de fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.

Vem är störst?

(Matt 20:25-28; 19:28; Mark 10:42-45)

²⁴ Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.

²⁵ Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare. ²⁶ Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. ²⁷ Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare. ²⁸ Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar. ²⁹ Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. ³⁰ Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)

³¹ Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete. ³² Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”

³³ Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”

³⁴ Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”

³⁵ Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?”

”Nej, ingenting”, svarade de.

³⁶ ”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.^{[b] 37} För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’^[c]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”

³⁸ ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.”

”Det räcker”, sa Jesus.

Jesus ber i Getsemane

(Matt 26:36-46; Mark 14:32-42)

³⁹ Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. ⁴⁰ Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”

⁴¹ Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: ⁴² ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

⁴³ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. ⁴⁴ Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. ⁴⁵ Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. ⁴⁶ Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Joh 18:3-11)

⁴⁷ Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. ⁴⁸ Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”

⁴⁹ När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” ⁵⁰ Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.

⁵¹ Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.

⁵² Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! ⁵³ Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)

⁵⁴ Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.

⁵⁵ Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.

⁵⁶ En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”

⁵⁷ Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”

⁵⁸ Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!”

”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.

⁵⁹ Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”

⁶⁰ Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.

⁶¹ I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” ⁶² Och han gick ut och grät bittert.

⁶³ De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. ⁶⁴ De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” ⁶⁵ Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)

⁶⁶ Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. ⁶⁷ De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!”

Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, ⁶⁸ och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. ⁶⁹ Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.^[d]”

⁷⁰ Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?”

Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”

⁷¹ Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”

²³ Detta har jag själv fått från Herren och för det nu vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, ²⁴ tackade Gud för det, bröt det och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig.” ²⁵ Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

²⁶ Varje gång ni äter det brödet och dricker från den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, ända tills han kommer tillbaka. ²⁷ Den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herrens kropp och blod. ²⁸ Innan man äter av brödet och dricker från bägaren måste man därför pröva sig själv. ²⁹ För om man äter och dricker utan att tänka på att det handlar om Herrens kropp^[a], då blir man dömd. ³⁰ Det är därför det finns så många svaga och sjuka ibland er, och många har till och med dött.^{[b] 31} Men om vi bara granskar oss själva, så slipper vi att bli dömda. ³² När Herren dömer och straffar oss är det för att vi inte ska bli fördömda tillsammans med världen.

³³ När ni, mina syskon, samlas för att äta, ska ni alltså vänta på varandra. ³⁴ Om någon är hungrig ska han först äta något hemma hos sig, så att ni kan samlas och äta tillsammans utan att riskera att bli dömda. Resten ska jag undervisa er om när jag kommer.