³³ Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen), ³⁴ gav de Jesus vin blandat med galla.^[a] Men när han smakade på det, ville han inte dricka.

³⁵ Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, ³⁶ och satte sig sedan ner för att vakta honom. ³⁷ Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: Detta är Jesus, judarnas kung.

³⁸ Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. ³⁹ De som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet ⁴⁰ och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”

⁴¹ Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. ⁴² ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! ⁴³ Han förlitar sig ju på Gud. Låt nu Gud rädda honom, eftersom han älskar honom.^[b] Han har ju sagt att han är Guds Son.”

⁴⁴ Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesus dör på korset

(Mark 15:33-41; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)

⁴⁵ När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. ⁴⁶ Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).^[c]

⁴⁷ Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Han ropar på Elia!”^{[d] 48} En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. ⁴⁹ Men de andra sa: ”Låt oss se om Elia kommer och räddar honom!”

⁵⁰ Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. ⁵¹ Och se, då brast förhänget i templet^[e] i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder, ⁵² gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. ⁵³ De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i den heliga staden och visade sig för många.

⁵⁴ Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”

⁵⁵ Många kvinnor stod också en bit bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. ⁵⁶ Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.

Jesus begravs

(Mark 15:42-47; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)

⁵⁷ På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus lärjungar. ⁵⁸ Han gick till Pilatus och bad om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. ⁵⁹ Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg ⁶⁰ och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. ⁶¹ Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven.

Vakter placeras vid graven

⁶² Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen^[f], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus ⁶³ och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång, medan han fortfarande levde, sa att han skulle uppstå efter tre dagar. ⁶⁴ Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.” ⁶⁵ Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”

⁶⁶ Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter.

³³ Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. ³⁴ Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.^[a]

³⁵ Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

³⁶ Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” ³⁸ Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.

³⁹ En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”

⁴⁰ Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? ⁴¹ Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” ⁴² Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”

⁴³ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”^[b]

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)

⁴⁴ Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, ⁴⁵ för solen förmörkades helt. Och förhänget ^[c] i templet brast i två delar. ⁴⁶ Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”^[d], och med de orden slutade han att andas.

⁴⁷ Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” ⁴⁸ När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. ⁴⁹ Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)

⁵⁰ Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. ⁵² Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. ⁵³ Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.

⁵⁵ Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. ⁵⁶ Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.

¹⁷ och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota).

¹⁸ Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. ¹⁹ Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung. ²⁰ Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den.

²¹ Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ”

²² Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

²³ När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, ²⁴ sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:

Det var vad soldaterna gjorde.

²⁵ Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,^[b] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” ²⁷ Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.

Jesus dör på korset

(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)

²⁸ Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”^{[c] 29} Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk^[d] och förde den till hans mun.^{[e] 30} Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.

³¹ Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.^{[f] 32} Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. ³³ Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. ³⁴ En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. ³⁵ Det finns en som kan vittna om detta^[g] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.

³⁶ Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”^{[h] 37} På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”^[i].

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)

³⁸ Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. ³⁹ Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. ⁴⁰ De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. ⁴¹ Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² Eftersom det var förberedelsedag^[j] och graven låg nära, lade man Jesus i den.