34 (A) Våra kungar, våra furstar,
        våra präster och våra fäder
    höll inte din lag
        och lyssnade inte till dina bud
            och de varningar du gav dem.

Read full chapter

Ve dig, du syndiga släkte,
        du skuldtyngda folk,
    ni förbrytares avkomma,
        ni fördärvade barn!
    Ni har övergett Herren,
        föraktat Israels Helige
            och vänt honom ryggen.

Read full chapter

26 Liksom tjuven står med skam
        när han ertappas,
    så ska Israels hus få skämmas
        med sina kungar och furstar,
            sina präster och profeter,
27 (A) de som säger till trästycket:
        ”Du är min far”,
    och till stenen:
        ”Du har fött mig”.
    De vänder ryggen mot mig
        och inte ansiktet.
    Men i olyckans tid ropar de:
        ”Res dig och rädda oss!”
28 (B) Var är då dina gudar
        som du gjorde åt dig?
    Låt dem resa sig!
        Kan de rädda dig
            i din olyckas tid?
    För du, Juda,
        har lika många gudar
            som du har städer!

29 Varför går ni till rätta med mig?
    Ni har alla vänt er bort från mig,
        säger Herren.
30 (C) Förgäves har jag slagit era barn,
        de lät sig inte tillrättavisas.
    Likt ett lejon som vållar fördärv
        har ert eget svärd slukat
            era profeter.

31 Du släkte, se Herrens ord!
    Har jag varit en öken för Israel
        eller ett land av mörker?
    Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,
        vi kommer inte mer till dig?”
32 (D) Inte glömmer en jungfru
        sina smycken
    eller en brud sin utstyrsel?
        Men mitt folk har i alla tider
            glömt mig.

33 Hur skickligt går du inte till väga
        när du söker kärlek!
    Även de sämsta kvinnor
        har du lärt dina vägar.
34 På dina mantelflikar finns blod
    av fattiga som var oskyldiga,
        de hade inte ertappats vid inbrott[a].
35 Trots allt detta säger du:
    ”Jag är oskyldig.
        Han är inte arg på mig längre.”
    Men jag vill gå till rätta med dig,
        eftersom du säger:
            ”Jag har inte syndat.”
36 (E) Varför far du än hit än dit
        för att ta en annan väg?
    Du blir besviken på Egypten
        liksom du blev besviken
            på Assyrien.[b]
37 (F) Också därifrån måste du gå din väg
        med händerna på huvudet,[c]
    för Herren förkastar
        dem som du litar till,
    du får ingen framgång genom dem.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:34 ertappats vid inbrott   Husägare hade rätt att döda inbrottstjuvar (2 Mos 22:2).
  2. 2:36 besviken på Assyrien   Folket hade försökt vinna stormaktens gunst (2 Kung 15:19, 16:7f), men i stället själva blivit plundrade (2 Kung 15:29, 18:9f).
  3. 2:37 händerna på huvudet   Sorgegest (jfr 2 Sam 13:19 med not).

(A) Ja, Herre, vi sänker våra ansikten i skam, vi och våra kungar, furstar och fäder, eftersom vi har syndat mot dig.

Read full chapter